Vi är många som kommer ihåg Lina.

Under sin skolgång i Sävar trakasserades, mobbades, sparkades och förnedrades hon av andra elever.

Fem gånger hämtades Lina med ambulans från skolan – men skolan blundade.

Skolverket riktade skrap kritik och Umeå kommun fick betala 150 000 kronor i skadestånd till flickan.

Jag kommer så väl ihåg den presskonferens som hölls i Sävar kommundelsnämnds hus dagen efter VK:s avslöjande.

Vid podiet satt en vettskrämd rektor inför ett massivt medieuppbåd. Inte heller rektorn fick i det läget något nämnvärt stöd av Umeå kommuns chefer, som slog bort kritiken.

Det var uppenbart att rutiner saknades.

Allt var illa skött. Det var kaos, kort sagt.

Häromdagen träffade jag en person som är insatt i vad som hände efter VK:s avslöjande. Måste säga att jag blev glad av det han sa:

– VK:s avslöjande har räddat 300-400 elever i Umeå kommun från att uppleva allvarlig mobbning, berättade personen.

– Efter fallet med Lina tog kommunen tag i problemet. Personal, ledning, tjänstemän, nämnder, politiker är i dag medvetna på ett helt annat sätt.

Mobbningen finns tyvärr kvar i våra skolor och varje fall är ett nederlag.

I värsta fall kan mobbning ge men för livet. Barn måste känna sig trygga, omhändertagna och sedda, oavsett var de befinner sig. Tillsammans med föräldrarna har skolan huvudansvaret.

Men att kommunen agerat efter fallet med Lina och tagit fram nya rutiner och handlingsplaner är viktigt.

Att vår journalistik varit med att trycka på dessa förbättringar och räddat många skolungdoma är positivt.

Vi kommer att följa upp hur eleverna i våra skolor mår. Vi kommer även fortsätta vår satsning på granskande journalistik. Det är viktigt för alla.

Har du tips på vad vi bör granska?

Hör av dig till VK: Skicka ett mail till [email protected] eller ring 090-176010.

Lina tog sig tillbaka. Inte minst på egen hand.

Det som hände henne får aldrig inträffa igen.

Inte i Umeå. Inte någon annanstans.

Ja, så var det dags igen…

Kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund (S), accepterar inte att VK publicerar kommentarer från läsare som han anser vara osann.

Denna gång reagerar han på att vi godkänt en kommentar från en läsare som skriver:
"Är någon förvånad? Politikerna i Umeå sitter i fastighetspamparnas knän och bakom varje chef som blir fälld så finns det tio som klarar sig. Se bara på alla skumma turer kring biblioteksflytten! "

Detta efter vår artikel om att en före detta vd vid fastighetsbolaget Norrvidden anhållits misstänkt för grovt fastighetsbott.

Holmlund menar att medborgare inte ska få ha den åsikten då den " inderekt beskyller att vi politiker sitter i knän på fastighetspampar och påstår att det är beror på skumma turer om biblotektsflyttet."

Han menar att formuleringen faller under allmänt åtal.

Som ansvarig utgivare är jag ansvarig för allt som publiceras och VK lägger ned ett omfattande arbete att granska alla kommentarer innan de publiceras. Kommentarer som strider mot våra publicistiska regler publiceras aldrig.
Vår vilja är att låta så många som möjligt att få komma till tals och vi aktar oss för att sätta oss till doms över vilka åsikter våra läsare har.

Därför måste det vara OK att ha åsikten att biblioteksflytten inte skötts på rätt sätt. Ingen enskild pekas heller ut i kommentaren och kritiken ska ses som ett utspel mot att politikerna och fastighetsägare driver vissa projekt där medborgare har svårt att ha insyn.

Jag är glad att den möjligheten finns.
Det brukar kallas yttrandefrihet.

Att Umeås kommunalråd går i taket över detta vittnar om att synen på yttrandefrihet skiljer sig betänkligt.

Om 633 dagar är Umeå en av Europas två kulturhuvudstäder.
Projektet har så här långt kantats av problem. Tjyvnyp och hårda ord, pengar som saknas, bristfällig kommunikation, kritik från lokalt kulturföreningar och magert engagemang från näringslivet.
633 dagar kvar… det är hög tid att sluta leden och få ett positivare tonläge i projektet.
För detta får inte gå snett.
Umeå 2014 är ett tillfälle som inte återkommer.
Det jag efterlyser är en mer positiv grundton.

Kulturens betydelse för en attraktiv stad är stor. Debatten kring Scharinska visar detta med all önskvärd tydlighet.
Poängen med 2014-projektet är att genom kulturen ge staden och regionen en injektion till att bli en riktigt attraktiv plats att bo och verka i. Effekten av satsningen ska bära frukt i många, många år framåt.
Detta är en unik chans för Umeå att flytta fram sina positioner.
För hur det än är, det räcker inte att bygga hus, vägar, kollektivtrafik för att locka hit nya människor. Det tror jag alla inser.

För att attrahera och konkurrera med övriga Sverige och Europa krävs betydligt mycket mer. En av nycklarna är ett rikt kulturliv. Kulturen är det som ger staden atmosfär, attityd, öppenhet. Det som får Umeå att vara mer än… Skövde.  
Därför måste kulturen tillåtas ta plats och kosta pengar.
Näringslivet har hittills varit tyst. Samtidigt är de en av de som kan ha störst nytta av projektet. Att kunna locka med en attraktiv stad när toppkrafter ska rekryteras är givetvis en enorm fördel, något som kan vara avgörande. Ett stort engagemang från näringslivet är avgörande för projektet.

När man följer debatten kring 2014-projektet idag märks en tydlig oro.
Finansieringen är inte löst, lokala kulturföreningar känner sig överkörda, kommunikationen brister.
Titt som tätt hörs skarp kritik mot hur projektet sköts.
För att Umeå ska lyckas med detta jättelika projekt måste alla hjälpas åt.
Den möjlighet Umeå har som kulturhuvudstad får inte slarvas bort.
Det innebär inte att vi ska sluta debattera, ifrågasätta och ställa krav.
Poängen är dock att Umeå i demokratisk anda tagit på sig detta.
Nu ska det ros i hamn.

Jag tror på 2014.
Umeå blir en mer dynamisk stad, en bättre plats att bo i.
633 dagar kvar.

VK har sökt kontakt med cicil- och bostadsministern Stefan Attefall (KD) vid upprepade tillfällen sedan december 2011.
Över fyra månader har gått. Men den Lyckselebördige ministern har inte hörts av.
Jag har full förståelse för ministerns hårda arbetsbelastning och vi förväntar oss inte att han ska ge oss svar omedelbart.
Men nu börjar ministerns agerande bli mer än märkligt.
VK:s fråga har gällt ministerns syn på landshövdingetillsättningen efter Chris Heister. En högst relevant och aktuell fråga som även är kopplad till regionfrågan.
När VK:s reportrar Catharina Saha och Allan Fjällström vänder sig till Attefall möts vi av pressekreteraren Petra Kjellarsson. Där tar det stopp.
I stället skickas mejl och sms med tomma svar och hänvisar till att frågan bereds och att Attefall avböjer intervju.
Inte ens när de sitter de båda i samma bil på resa i Mälardalen. När vi ber att få en kommentar av Attefall, som sitter intill pressekreteraren, möts vi återigen av en vägg.
Inte ens då bemödade Attefall sig att svara.
I fjol försökte VK: s reporter Anders Wynne få en kommentar från Attefall sedan han (enligt SvD) flaggat för att han vill återinföra det statliga stödet till religiösa byggnader. Frågan var aktuell på grund av mosképlanerna i Umeå. Lika lönlöst var det den gången. Wynne fick inte något svar av Attefall.
Det är en högst oroande utveckling om våra ministrar gömmer sig bakom  en pressekreterare och inte svarar på frågor som är relevanta och viktiga för medborgarna.
För sin egen trovärdighet och för demokratins skull håller det inte att ducka på det sätt som Attefall gjort.
I mitt stilla sinne undrar jag om nu inte ens VK, som är Norrlands största morgontidning, kan nå Attefall, finns det då någon som helst möjlighet för en enskild medborgare att få svar från ministern?
I kontakter med andra ministrar i regeringen har det fungerat bra. Maud Olofsson (C) är ett sådant exempel. Då hon samtidigt var vice statsminister, näringsminister och partiledare gick hon alltid att nå.  Men hon hörde alltid av sig personligen.
Olofsson förstod vikten av att ha en bra kontakt med media för att nå medborgarna.
Mitt tips till Attefall är att ändra attityd. Lyft luren. Det tar fem minuter av din tid men du vinner i förtroende.
I mina öron låter det som väl investerad tid.

Vände kylaren söderut och körde till Göteborg i veckan.

Nästan 110 mil i bilen blev en resa inte bara från drivor av snö till barmark, öppet vatten och tussilago i hagarna.
Det blev även en resa i lokalradions förlovade land.

Började med välbekanta P4 Västerbotten och slutade med P4 Göteborg. Däremellan Gävleborg, Uppland, Stockholm, Östergötland och Jönköping.

Bäst: Östergötland. Fick rapp intervju med Fredrik Reinfeldt, spännande telefonväkteri av skicklig programledare och bra musik.
Sämst: Gävleborg. Låååångsamt tempo. Trista infallsvinklar.

Nu fick varje station bara en till två timmar var av min tid i bilen så undersökningen kan vara orättvist. 
Det som slog mig var dock inte skillnaderna mellan frekvenserna utan bristen en på egna intressanta lokala nyheter.
Det är även något jag ibland tänker på när jag lyssnar på Radio Västerbotten. I nästan varje nyhetssändning, speciellt på morgon och förmiddag, refererar de till nyheter publicerade i VK, VF eller Norran. Allt för sällan har de egna, vassa lokala nyheter.

Att lokalradion inte satsar på lokala nyheter är givetvis en resursfråga. Licenspengarna räcker inte till allt redaktionerna vill göra.
Det kan även bero på lokala prioriteringar.
Det är en tråkig utveckling.

Jag gillar lokalradion. Har alltid P4 Västerbotten påslagen på morgonen. Precis som morgontidningen är den som en god vän; lyssnande, går att lita på.
Men om lokalradion prioriterar ned nyhetsarbetet förvinner det viktiga kittet som får mig att vilja lyssna en stund till, fram till nästa nyhetssändning. Det blir uddlöst.

Nyheter finns på annat håll, kanske någon säger.
Ja, det är riktigt. VK exempelvis lägger ner stora resurser och pengar på att ta fram lokala nyheter. Vi ser dagligen det enorma intresset som finns för dessa nyheter..
Det betyder dock inte att vi gläds åt minskad konkurrens. Tvärtom.
Så kom in i matchen, Radio Västerbotten. Ta täten i svensk lokalradio.
 

Ett handslag för Umeå.
Så löd rubriken på VK:s förstasida i onsdags efter att vägpaketet presenterats.
Trafikverkets besked om vägpaketet, som för övrigt direktsändes på vk.se, är en positiv händelse för Umeåregionen.
Satsningen leder till bättre miljö, infrastruktur och kommunikationer. Därav det positiva tilltalet.
Vi berättade även om de som drabbas av den nya vägdragningen öster om Prästsjön, men de fick av förklarliga skäl en underordnad plats i tidningen.
Samma dag lyfte vi även fram den positiva nyheten att 76 personer på Volvo Lastvagnar får fortsätta som fast anställda.

Det finns helt säkert tillfällen då VK kan ifrågasättas om vi tillräckligt bra lyft fram positiva händelser i vår region. Det finns även exempel då vi borde ha granskat hårdare.
Vår ambition är dock klar: VK ska spela en aktiv roll i regionens framtid. Både som opinionsbildare, nyhetsförmedlare och granskare.
Att verka i Umeå och Västerbotten är att verka
i en spännande region.
Här formligen sprudlar det av idéer och energi. Nya satsningar presenteras, investeringar görs. 
Under 2011 bildades 750 nya företag, bara i Umeå. Det är en fingervisning att många ser Umeå som en bra stad att verka i.
Här finns hög kompetens inom många områden, en ung befolkning och goda kommunikationer. Det gör oss konkurrenskraftiga.
För att en region ska må bra måste många saker fungera. En viktig faktor är media.

Som stort medieföretag i regionen med stark lokal närvaro har VK ett särskilt ansvar att självständigt spegla utvecklingen. En uppgift är exempelvis att lyfta fram de goda exemplen och visa på de positiva krafterna som finns. En annan viktig del, minst lika viktig, är att granska händelser och beslut.
Balansen är betydelsefull. Medias trovärdighet kommer inte utifrån att enbart måla i svart eller vitt. Olika röster och perspektiv måste komma fram. Nyanserna är viktiga.

Den 15 mars lanserar VK en ny tidning för alla våra prenumeranter. Den heter Affärsliv.
Den kommer med sex nummer per år. Redaktör är Roland Edlund.
Här berättar vi mer om personerna som driver utvecklingen framåt. De ger oss sina bästa råd och avslöjar misstagen som gjorts på vägen mot framgång.

Ett handslag för Umeå.
Så löd rubriken på VK:s förstasida i onsdags efter att vägpaketet presenterats.
Trafikverkets besked om vägpaketet, som för övrigt direktsändes på vk.se, är en positiv händelse för Umeåregionen.
Satsningen leder till bättre miljö, infrastruktur och kommunikationer. Därav det positiva tilltalet.
Vi berättade även om de som drabbas av den nya vägdragningen öster om Prästsjön, men de fick av förklarliga skäl en underordnad plats i tidningen.
Samma dag lyfte vi även fram den positiva nyheten att 76 personer på Volvo Lastvagnar får fortsätta som fast anställda.

Det finns helt säkert tillfällen då VK kan ifrågasättas om vi tillräckligt bra lyft fram positiva händelser i vår region. Det finns även exempel då vi borde ha granskat hårdare.
Vår ambition är dock klar: VK ska spela en aktiv roll i regionens framtid. Både som opinionsbildare, nyhetsförmedlare och granskare.
Att verka i Umeå och Västerbotten är att verka
i en spännande region.
Här formligen sprudlar det av idéer och energi. Nya satsningar presenteras, investeringar görs. 
Under 2011 bildades 750 nya företag, bara i Umeå. Det är en fingervisning att många ser Umeå som en bra stad att verka i.
Här finns hög kompetens inom många områden, en ung befolkning och goda kommunikationer. Det gör oss konkurrenskraftiga.
För att en region ska må bra måste många saker fungera. En viktig faktor är media.

Som stort medieföretag i regionen med stark lokal närvaro har VK ett särskilt ansvar att självständigt spegla utvecklingen. En uppgift är exempelvis att lyfta fram de goda exemplen och visa på de positiva krafterna som finns. En annan viktig del, minst lika viktig, är att granska händelser och beslut.
Balansen är betydelsefull. Medias trovärdighet kommer inte utifrån att enbart måla i svart eller vitt. Olika röster och perspektiv måste komma fram. Nyanserna är viktiga.

Den 15 mars lanserar VK en ny tidning för alla våra prenumeranter. Den heter Affärsliv.
Den kommer med sex nummer per år. Redaktör är Roland Edlund.
Här berättar vi mer om personerna som driver utvecklingen framåt. De ger oss sina bästa råd och avslöjar misstagen som gjorts på vägen mot framgång.

En engelsk paparazzifotograf ska enligt Aftonbladet ha sprungit runt på Norrlands universitetssjukhus i jakt på en bild av den 45-åriga man som hittades i en bil utanför Sävar.
Paparazzin ska ha gått från avdelning till avdelning och ryckte upp dörrar till patienter.
Om det stämmer är det rent ut sagt bedrövligt.
Jag är glad om NUS säkerhetsvakter kastade ut engelsmannen från lokalerna. Helst med huvudet före.

Berättelsen om den så kallade ”Snömannen” har fått enorma proportioner. Förra helgen var det en av världens mest lästa nyheter.
Den journalist som först fick vetskap om händelsen var VK:s reporter Bertil Wallin.
Sent på fredagseftermiddagen ringde en person och tipsade om händelsen.

Efter att VK publicerade nyheten i lördagstidningen har media från hela världen kontaktat oss.
Förutom de stora svenska tidningarna har Verdens Gang i Norge, The Independent, Radio 5 LIVE, BBC London, BBC Scotland, och Daily Telegraph, från England, The Daily Show, Huffington Post, CNN och The Discovery Channel i USA, ABC Australien, Fuji tv Japan, Die Welt Tyskland, Komsomolskaya Pravda Ryssland, Ekstrabladet Danmark, Kinesisk tv och många, många fler kontaktat VK och berättat om snömannen.

Är historien då sann?
Vissa medier har i veckan valt att ifrågasätta den.
Jag känner igen mönstret. Media som missat en historia ställer sig gärna avvaktande.
Så fungerar medielogiken.
Exakt vad som hänt, hur länge mannen vistats i bilen, det vet bara 45-åringen   själv.
ATT han bott länge i bilen råder det dock ingen tvekan om.
Fakta är att 45-åringen uppgett för polisen att han varit i bilen sedan den 19 december,
Polisen bedömer att mannens berättelse stämmer, olika vittnesmål talar också för att historien är sann.
Vittnen har berättat att han var mycket medtagen när han hittades.
Medicinsk expertis menar också att det går att överleva så länge.
Om hans tidsuppfattning är riktig går givetvis inte att veta.

Mannens historia lär i varje fall leva vidare länge. 
Håller det inte för otroligt att det snart görs en film om snömannen utanför Sävar.

Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye sitter fängslade i Kalityfängelset i Addis Abeba. Dömda av den etiopiska regimen till 11 års fängelse för "samröre med terrorism".

I dag hålls en bildauktion i Umeå för att stötta Persson och Schibbye.

Med start klockan 13 i dag kan du bjuda på Umeåfotografers bästa bilder. Alla intäkter går direkt till att stötta svenskarna.

Initiativtagare till auktionen är den kände Umeåfotografen Johan Gunséus.

Arrangemanget inleds med en appell av VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo om vikten av press- och yttrandefrihet.

Varför är detta viktigt?

Svenskarna var utsända för att bedriva journalistik, för att visa hur regimen med smutsiga medel utöver makt på befolkningen.

Ett viktigt och legitimt arbete som Etiopien nu jämställer med terrorism.

Kalityfängelset är beläget på högre höjd än Kebnekaise. Nätterna är kalla, dagarna stekheta. Svenskarna sover skavfötters på en brits placerad på ett betonggolv. De delar cellen med 200 andra fångar, flera av dem psykiskt sjuka.

Råttor springer omkring och knaprar på fångarna.

Johan Gunséus berättar att svenskarna efter bästa förmåga använder tiden i fängelset till något positivt. Bland annat har de språkutbildning med medfångar.

Visst stöd får de utifrån, bland annat med mat och mediciner som även ges till medfångar.

Svenska UD jobbar på olika sätt för att få svenskarna frigivna. Bildbyrån Kontinent och Reportrar utan gränser stöttar med ekonomiska medel.

Allas engagemang betyder oerhört mycket för svenskarna, säger Gunséus.

Inom kort får de båda svenskarna vetskap om att även Umeåborna stöttar dem. Därför hoppas jag att så många som möjligt sluter upp.

VK har sponsrat med annonsering. Andra hjälper till på annat sätt, efter bästa förmåga.

Målet är att få journalisterna fria. För Sverige handlar det även om att stå upp för press- och yttrandefrihet.

För att stötta de fängslade gå då till Rådhuset och Rex festsal i dag. Stötta ekonomiskt eller skicka ett uppmuntrande brev till svenskarna. Adressen är: Johan Persson/Martin Schibbye

Kality Prison, Zone 7

Addis Abeba Prison Administration

P.O Box 2436

Addis Abeba

Ethiopia

Mer information finns på: www. martinandjohan.org