Vänsterpartiet sviker EU-motståndet var står Jonas Sjöstedt och Tamara Spiric?

Av Jan Hägglund, 2 juli 2010 kl 10:36, 7 kommentarer

V-ledningen har lagt sig platt i EU-frågan. Inför möjligheten att få ministerplatser vid köttgrytorna har man svikit EU-motståndarna. Sveket är riktat mot de egna partimedlemmarna; mot de som röstat på V samt mot EU-motståndare runt om i Sverige.

Under midsommarhelgen offentliggjorde V, MP och S en överenskommelse där det slås fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU…”. Jämför detta med V:s material inför EU-valet (2009) där man kunde läsa att EU skulle ”monteras ned och det fort”. Förändringen, från EU-motståndare till EU-vänner, har skett utan en bred demokratisk diskussion bland partiets medlemmar. Att omsvängningen offentliggörs under midsommarhelgen antyder att V-ledningen t o m vill dölja förändringen – för väljare och medlemmar.

De rödgrönas uppgörelse stödjer också Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bl a den s.k. solidaritetsklausul som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. V, MP och S uttalar t o m att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato! I Vänsterpartiets valmaterial 2009 gjordes reklam för en bok av Jonas Sjöstedt. Det framhölls att Sjöstedt kritiserar EU:s ”stormaktsambitioner”. Vänsterpartiet kritiserade även Lissabonfördraget av andra skäl, bl a att Sverige förlorar kontrollen över sin egen flyktingpolitik.

Ifjol beskrev V hur EU, bl a via IPRED-lagen, ”tog ännu ett steg mot ett storebrorssamhälle”. Jonas Sjöstedt förklarade att ett problem med EU var ”bristen på verklig demokrati”. Ett år senare vill V, tillsammans med S och MP, inte ha ”några större fördragsförändringar” i det Lissabonfördrag som innebär att allt mer makt förflyttas till anonyma, och av sekretess skyddade, organ i Bryssel.

EU har de senaste åren både ökat sin militära ambitionsnivå och den arbetarfientliga politiken i Europa. Den uppmärksammade Lavaldomen, som ökade möjligheterna till lönedumpning, visade mer tydligt än någonsin att ” EU står på företagens sida” (citat från V:s valmaterial 2009). Att Lissabonfördraget ökat EU:s möjligheter att tvinga medlemsländer till privatiseringar och nedskärningar understryker detta.

Vänsterpartiet har, bakom ryggen på medlemmar och väljare, övergett sitt EU-motstånd. Omsvängningen är ett verkligt svek. Partiet överger de lågavlönade, ungdomar och arbetslösa som drabbas av EU-anpassning i form av nedskärningar, privatiseringar och lönedumpning.

Antingen håller alla i V med Ohly. EU är ett bra påhitt. Eller så tar partimedlemmar och Ung Vänster strid mot partitoppens svek. Ett speciellt ansvar att gå emot partitoppens helomvändning ligger på Jonas Sjöstedt. Han har i princip byggt sin politiska karriär på att vara EU-motståndare. Är han fortfarande emot EU eller sviker också Sjöstedt? Även Tamara Spiric, gruppledare för V i Umeå kommunfullmäktige och ledamot i partiets högsta styrelse, måste bekänna färg. Tillhör Tamara Spiric de i V-ledningen som sviker kampen mot EU. Eller tillhör hon oss som fortfarande är EU-motståndare?

Nej till Moderaternas ansvarslösa alkoholpolitik – bekämpa alkohol-och drogmissbruk

Av Jan Hägglund, 25 maj 2010 kl 17:47, Bli först att kommentera

Det konsumeras mer alkohol per person i Sverige idag än på hundra år. Sedan slutet av 90-talet har konsumtionen ökat med 20 procent och planat ut på en rekordhög nivå.

Den nya och högre nivån på alkoholkonsumtionen beror bland annat på ett hårdare samhälle med arbetslöshet, nedskärningar och ökad press på jobbet. Men den ökade alkoholkonsumtionen beror också på en ökad tillgänglighet. År 2001 infördes lördagsöppet på Systembolaget och sedan 2004 råder i praktiken fri införsel av alkohol från andra EU-länder. Dessutom har antalet alkoholserveringstillstånd ökat lavinartat.

Moderaternas ansvarslösa alkoholpolitik
Moderaterna har varit bland de värsta förespråkarna för ökad tillgänglighet. Partiet har under lång tid gått i bräschen för att införa systemvaror på vanliga matbutiker. Det har gällt starköl och vin, i första hand.

Nu senast föreslog M i Umeå att krogarnas öppettider ska förlängas till klockan 05:00 (när förslaget inte föll i god jord nyktrade man dock till en aning och backade till 03:00). Detta samtidigt som all forskning visar att det alkoholrelaterade våldet sker när krog- och utelivet är som tätast! I Norge innebar en timmes kortade öppettider att våldet på krogarna minskade med 30 procent. Moderaternas alkoholpolitik är totalt ansvarslös.

Ökad totalkonsumtion = ökat missbruk
Ökad totalkonsumtion av alkohol leder till ökat alkoholmissbruk. Detta då personer som är i riskzonen riskerar att tappa kontrollen och hamna i missbruk. Enligt Folkhälsoinstitutet ligger ca 800 000 människor i åldrarna 18-84 år i riskzonen för att utveckla allvarliga alkoholproblem. I Västerbotten handlar det om var tionde invånare som dricker för mycket alkohol. Ungdomar är extra utsatta. 34 % av männen och 26 % av kvinnorna i åldern 16-29 år har riskabla alkoholvanor.

Alkoholen och våldet
Det finns ett klart samband mellan ökad alkoholkonsumtion och ökad våld. Vid åtta av tio misshandelsdomar i tingsrätten har förövaren druckit alkohol. Men även när det gäller grövre våldsbrott, som mord och våldtäkt, finns alkohol ofta med i bilden. En omfattande studie bland fångar på Kumlaanstalten visar att 70 % av de intagna för grova våldsbrott varit påverkade av alkohol då dåden utfördes.
Sänkt alkoholskatt med 40 procent och att slopa Systembolagets monopol skulle ge 2-3 procent ökad alkoholkonsumtion, enligt Folkhälsoinstitutet. Resultat: 260 fler dödsfall, 1 600 fler fall av grov misshandel och 1,6 miljoner fler sjukdagar.

Rättvisepartiet Socialisternas Enhetslista kämpar för:
* rusta upp missbruksvården – fler avgiftnings- och vårdplatser
* stoppa sänkt alkoholskatt och försäljning av systemvaror i livsmedelsbutiker
* nej till förlängda öppettider på krogarna
* avskaffa alkoholreklam och sponsring – nej till all krogreklam på skolor / universitet
* bekämpa den nya alkoholkulturen – minska totalkonsumtionen och därmed missbruket

Bekämpa nedskärarpartiet SD

Av Jan Hägglund, 4 maj 2010 kl 16:36, 3 kommentarer

Sverigedemokraterna deltar i nedmonteringen av välfärden

Flera opinionsmätningar antyder att Sverigedemokraterna (SD) kan komma in i riksdagen i höstens val.

SD präglas av en genomgående motsättning. Å ena sidan försöker partiet vinna röster från de som är missnöjda med de etablerade partierna. Metoden är att skylla bl a nedskärningar på invandrarna. Försöket att splittra svenskar och invandrare är SD:s speciella bidrag till borgerlighetens angrepp på arbetarna.

Inför väljarna försöker SD framställa sig som mer löntagarvänligt jämfört med riksdagspartierna. Samtidigt är målet för SD:s ledning att bli accepterade av just etablissemanget. Så har skett i Österrike och Danmark. Där har högerextrema partier blivit en del av regeringsunderlaget. Men för att accepteras måste SD först visa att man är ”att lita på” – genom att i praktiken delta i samma nedskärningspolitik som inte minst partiets arbetarväljare reagerat emot.

Som en röd tråd går motsättningen genom SD:s politik. För att värva röster påstod partiet inför EU-valet att man ”försvarar arbetarnas intressen”. Men i praktiken vill partiet sänka arbetsgivaravgifterna, avskaffa MBL samt försvaga LAS, vilket gör det lättare att sparka arbetare. Dessutom vill partiet inskränka fackens rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser som bara anställer personal som inte är fackligt engagerad. Facket har fått ”alltför stort in flytande” står det i SD:s partiprogram. Partiet är arbetarfientligt.

SD påstår sig vilja satsa på äldreomsorgen. Det är ett annat av partiets retoriska favoritknep (ofta ställer man då äldreomsorgen mot invandringen). Men även här talar partiet med kluven tunga:
I Landskrona fick SD 22 % av rösterna 2006. Strax efter valet stödde partiet ett nedskärningspaket på 4 miljoner inom äldre- och handikappomsorgen. År 2008 röstade SD-Landskrona för ett ”rationaliseringsprogram” som innebar 50 miljoner i nedskärningar. Stefan Olsson, SD-ledare i Landskrona, säger i DN angående att många väljare är besvikna: ”De vet ju inget om att ta ansvar för helheten”.

Ända sedan början av 2000-talet har SD:s inriktning mot att bli ”salongsfäigt” varit tydlig. 2001 uteslöts en grupp nazister ur partiet. Partiets ledning domineras numera av avhoppare från de borgerliga partierna med f d moderaterna Jimmie Åkesson och Sten Andersson i spetsen. SD röstar också oftast med allianspartierna i de kommuner där partiet finns.

SD:s ökade stöd återspeglar ett missnöje med nedskärnings-politiken och med de etablerade partierna. Men de som röstar på Sverigedemokraterna kommer att få nya pampar som återanvänder argument om ”ansvar” och ”prioriteringar” som ursäkt för fortsatta angrepp på vård, skola och omsorg. Och på jobben.

Ska välfärd och jobb försvaras krävs att svenskar och invandrare kämpar tillsammans. Ett nytt kampvilligt arbetarparti skulle kunna organisera motståndet. Kampen mot SD är intimt kopplad till bygget av ett nytt arbetarparti för alla de som övergivits av nedskärarpartierna i riksdagen.

PS. Det nya numret av vår tidning Offensiven är ett temanummer om Sverigedemokraterna – tidningen utkommer på torsdag den 6 maj.

Nej till pampförmåner – politiker på arbetarlön

Av Jan Hägglund, 15 april 2010 kl 11:59, 3 kommentarer

Landstinget i Västerbotten hotas av de värsta nedskärningarna någonsin. Totalt 800 jobb kan komma att försvinna och många vårdplatser. Samtidigt vill landstingsråden i Västerbotten höja sina arvoden med 10 000 kr i månaden. Socialdemokraterna, C och M motiverar sitt förslag med ”ökad arbetsbelastning”. Bara människor som både saknar moral och kontakt med verkligheten kan komma på att höja sina egna löner i detta läge!

Skandalen visar att politiker borde leva på samma villkor som sina väljare.

Våra vägar skiljs åt – Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten bildar eget parti

Av Jan Hägglund, 17 mars 2010 kl 22:02, 16 kommentarer

Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten har beslutat att lämna riksorganisationen RS-riks.

Vår rörelse har alltid orienterat sig mot arbetarklassen, i vid bemärkelse, på grund av dess avgörande styrka och förmåga, både att vinna delsegrar i kampen mot exempelvis nedskärningar, och när det gäller att genomföra en demokratisk socialistisk samhällsomvandling. Det är bland annat denna orientering som i allt för hög grad har gått förlorad inom det gamla RS-riks. Två exempel av flera:

Under våren 2009 upptäckte vi i ”Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten”, att RS i Göteborg hade utvecklat ett samarbete med den våldsinriktade s.k. Revolutionära Fronten (RF). Tanken var att blockera Moderaternas partilokaler. Det är viktigt att avslöja Moderaterna inför de arbetare som blivit lurade av Reinfeldts tal om en arbetslinje. Men detta gör man med argument och kampinitiativ – inte genom att apa efter RF:s metoder. Samarbetet i Göteborg mellan RS och RF hade kunnat bli förödande för möjligheterna att i framtiden avslöja Moderaterna (som var det näst största partiet bland landets arbetare och arbetslösa i valet 2006). Eftersom krisen inom fordonsindustrin slog allra hårdast i Västsverige, runt Göteborg, blev det extra oförsvarligt att planera hemliga aktioner tillsammans med RF istället för att helhjärtat satsa på att nå ut till arbetarna på Volvo och Saab. Tyvärr tog det Verkställande Utskottet inte avstånd från samarbetet med RF. Istället var det Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten som blev angripna.

Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten har prioriterat kampen för jobben över allt annat. I november 2008 tågade ca 600 arbetare och andra från Volvo Umeverken in till centrala Umeå. Demonstrationen var emot varslen och hade organiserats på fackklubbens initiativ. För oss var det självklart att stödja demonstrationen. Men från partiledningen i Stockholm fick vi rådet att gå till demonstrationen med egna megafoner och partibanderoller. Detta skulle ha uppfattats som ett sätt från vår sida att försöka ”ta över” demonstrationen. Vi vägrade. Hade vi följt rådet så skulle Volvoarbetarna ha uppfattat det som om att vi försökte använda deras demonstrationen mot avskeden för egen vinning.

Under perioden från tidig höst 2008 och fram till idag har vi gjort allt för att stödja arbetarnas kamp, bl. a inom fordonsindustrin. Vi har till exempel visat på de enorma vinster på över 56 miljarder som Volvokoncernen gjort. Vinster, som om de inte delats ut, hade kunnat användas exempelvis till att behålla arbetare och tekniker på 6-timmars arbetsdag. Men detta hade naturligtvis krävt en helt annan typ av fackförening. Ett annat av de krav vi ställt har därför varit en demokratisk kämpande facklig rörelse, och uppbygget av en facklig opposition.

Med dessa krav och metoder har vi byggt upp ett kontaktnät på Volvo, och på andra arbetsplatser, med de mest kampvilliga arbetarna. På Volvo i Umeå ledde detta till att vi kunde spela en roll i en kort, men märkbar, vild strejk på fabriken när ett senare varsel kom.

”Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten” har arbetat som en del av RS-riks under många år. Inom detta parti finns många ärliga socialister med samma syn som vi när det gäller mot vilka grupper man i första hand skall orientera sig emot. Och det är inte utan sorg vi tar detta steg. Men vi gör det inte frivilligt. Vi är tvingade att lämna RS-riks. Dels på grund av den politik som partiet för. Dels då sammansättningen av partiet idag omöjliggör alla hopp om att kunna förändra partiets inriktning. Vi vänder nu ögonen mot avtalsrörelsen och senare mot valrörelsen. Och genom att delta i den kommande kampen, på arbetsplatser och bland ungdomar, fortsätta uppgiften att bygga upp ett nytt landsomfattande arbetarparti.

Oacceptabel situation för busschaufförerna i Umeå

Av Jan Hägglund, 26 februari 2010 kl 14:56, Bli först att kommentera

Rättvisepartiet Socialisterna i hela Västerbotten anser att situationen för busschaufförerna blivit ohållbar. Vi kommer därför att ta upp en debatt om busschaufförernas rättigheter på Umeå kommunfullmäktige i mars (via en interpellation insänd 23 februari). Vi menar att kommunen måste återta busstrafiken i egen regi. Slipstvånget för våra tankar till det skandalösa förslaget om snusförbud, som ursprungligen stöddes av alla partier i Umeå kommunfullmäktige, utom av Rättvisepartiet. Även detta slipspåbud andas ett förakt för personalens eget omdöme.

Vi anser att de senaste årens problem kring busstrafiken (inställda bussar, sämre behandling av personalen) bekräftar att det var ett misstag av kommunen att privatisera kollektivtrafiken. Under valrörelsen kommer vi att driva frågan om att kollektivtrafiken ska återföras i kommunal regi. Vi räknar med att vi kommer att få med oss andra partier i Umeå kommunfullmäktige. Precis som i snusfrågan.

Här nedan kan du läsa den interpellation vi skickat in till Umeå kommunfullmäktige.

Interpellation angående bussföretaget Nobina.

Nu är återigen bussföretaget Nobina på tapeten. Tidigare har de varslat en anställd om uppsägning efter att den anställde ställt sig bakom ett medborgarförslag. Denna gång handlar det om att företagets anställda anser att företaget i onödan delar ut varningar till förarna. Detta har fackföreningen Kommunal reagerat på. Facket konstaterar att Nobina har satt i system att dela ut varningar för småsaker. Kommunal ser allvarligt på företagets agerande och planerar att göra en utredning. Det är bra. Men även kommunen borde reagera. Vi kan inte acceptera att ett företag som har sköter kommunens lokaltrafik beter sig på detta sätt. Nobinas agerande borde innebära att de har diskvalificerat sig vid nästa upphandling av lokaltrafiken. Allra bäst vore förstås att kommunen återtar trafiken i egen regi – de senaste årens turer kring busstrafiken bekräftar att det var ett misstag att konkurrensutsätta kollektivtrafiken.

Vi har följande frågor:

1. Känner du till Nobinas agerande?

2. Har någon kontakt tagits med företaget eller med Kommunal?

3. Håller du med om att Nobina har diskvalificerat sig vad gäller att delta i nästa upphandling av lokaltrafiken?

Jan Hägglund

Ingrid Eriksson

Anna Hedlund

Rättvisepartiet Socialisterna

År efter år med för höga kvävedioxidhalter i Umeå Vad gör Holmund och kommunledningen åt problemet?

Av Jan Hägglund, 16 december 2009 kl 10:49, 2 kommentarer

Klimattoppmötet i Köpenhamn understryker behovet av lokala åtgärder. Under många år har luften försämrats i Umeå. Detta har tydligast märkts vad gäller förekomsten av kvävedioxid på Västra Esplanaden. Antalet dygn då utsläppen av växthusgasen kvävedioxid har överstigit miljökvalitetsnormen (MKN) har ökat med undantag för år 2008 (något som kan ha haft med den milda temperaturen att göra).

Tanken med miljökvalitetsnormerna, som har ställning av lag, är att de ska skydda människa och miljö. Det är tillåtet att överskrida MKN vid sju tillfällen (dygnsmedelvärdet) under ett år. Men Umeå kommun har alltså inte klarat att hålla sig inom de lagstadgade normerna under ett enda av de år vi haft statistik över. Som högst har dygnsmedelvärdet överskridits vid 62 tillfällen på ett år (2007)!

Förutom dessa överskridanden längs V:a Esplanaden har det visat sig att dygnsmedelvärdet även överskridits för kvävedioxid längs Östra Kyrkogatan under år 2008. Dessutom har preliminära resultat kommit som visar att dygnsmedelvärdet också håller på att överskridas på Storgatan nedanför lassarettsbacken. Och i samband med diskussionerna, och besluten, om nybyggnationerna av lägenheter på Ön fanns det beräkningar som tydde på att förekomsten av kvävedioxid skulle kunna bli för hög även där.

Slutsatsen är entydlig: miljökvalitetsnormerna, som har ställning av lag, bryts på allt fler platser inom centrala Umeå. Därför vill jag ställa följande frågor till Lennart Holmlund och kommunledningen:

1. Med anledningen av att miljökvalitetsnormerna bryts på allt fler ställen inom kommunen – känner du någon oro för umebornas hälsa och för miljön i Umeå?

2. Förutom väntan på att systemet av ringleder runt centrala Umeå ska bli klart – kommer du att ta initiativ till några extra åtgärder för att påskynda målet att Umeå Kommun ska klara miljökvalitetsnormerna för växthusgasen kvävedioxid?

3. Kan du ange något år som målsättning för kommunens miljöarbete då Umeå ska klara de miljökvalitetsnormer som gäller för förekomsten av kvävedioxid?

Jan Hägglund

P.S. Här kan du läsa Rättvisepartiet Socialisternas lokala miljöprogram: http://www.socialisterna.org/umea/miljo/index.html D.S.

SD angriper ALLA löntagare – svenskar och invandrare

Av Jan Hägglund, 9 december 2009 kl 10:31, 5 kommentarer

Att SD etablerar sig i Umeå är en varningssignal till alla löntagare i Umeå – svenskar och invandrare. Framgångar för SD leder till ännu brutalare invandringspolitik. Men det riskerar även att ställa svenskar och invandrare mot varandra – i ett läge då enad kamp till försvar av jobb och välfärd är viktigare än någonsin!

alla antirasister i Umeå är välkommen till

RÅDHUSTORGET 13.00 på LÖRDAG

Sd måste bekämpas – av flera skäl:

* SD är ett rasistiskt parti
SD bildades en gång i tiden av nazister. I början av 1990-talet kopplades partiet ihop med en rad våldsdåd. Under flera års tid har SD försökt “putsa fasaden” för att framstå som mer rumsrena. Radioprogrammet Kaliber visade sanningen om SD. På interna SD-möten påstods bland annat att varje invandrare drog med sig över 3000 parasiter till Sverige. “Värre än hundar” kommenterade en SD-medlem. Partiledaren Jimmie Åkesson är inget undantag. Vid ett internt möte sjöng Åkesson med i en sång som hyllade mordet på Olof Palme. “Skottet brann, blodet rann, Olof Palme han försvann” löd en textrad. Hatet mot Olof Palme och hela välfärdsstaten, som odlades inom högerextrema kretsar innan mordet, lever fortfarande kvar inom SD. Denna hyllning av MORD på politiska motståndare visar HUR mycket av våld och högerextremism som fortfarande präglar detta s k parti Sverige-"Demokraterna".

* SD är ett löntagarfientligt HÖGERPARTI.
Inför EU-valet försökte SD att ytterligare putsa fasaden. Det flygblad som delades ut i Umeå bar rubriken “Svenska jobb åt svenska löntagare” och i bladet säger SD att de “försvarar arbetarnas intressen”. Ett helt falskt påstående!
I de kommuner där SD finns representerade röstar man oftast med de borgerliga allianspartierna. SD:s löntagarfientlighet är extra tydlig i Landskrona, där man fick 22 % av rösterna i valet 2006. Exempel:

a. SD stödjer nedskärningar: Efter valet 2006 röstade SD för nedskärningar på 4 miljoner inom äldreomsorgen i Landskrona. Sommaren 2008 gick SD med på ett nedskärningspaket på 50 miljoner inom bl a skola och omsorg. Enligt SD:aren Carina Herrstedt “utesluter inte SD någon besparing på förhand” (Helsingborgs Dagblad 6/3-09).

b. SD driver på för privatiseringar: I Landskrona anser partiet att kommunen varje år ska se över vilka delar av skola, vård och omsorg som ska privatiseras. Detta innebär att företag ska kunna tjäna pengar på verksamheten. Resultatet blir att vinst går före kvalitén på utbildning och vård.

Jag och Rättvisepartiet Socialisterna bjuder in alla umeåbor som vill protestera mot nazism och våld, rasism och Sverige-"Demokraterna" till vårt (Rättvisepartiet Socialisternas) Torgmöte på lördag 13.00 på Rådhustorget.

Alltså: alla antirasister i Umeå är välkommen till

RÅDHUSTORGET 13.00 på LÖRDAG

Kampen för skolorna fortsätter!

Av Jan Hägglund, 3 december 2009 kl 09:34, 2 kommentarer

Här är en insändare som jag skrivit tillsammans med mina partikamrater Ingrid Eriksson och Anna Hedlund:

Vem svek Sofiehemsskolan på senaste kommunfullmäktige? Socialdemokraterna (S) och Vänsterpartiet (V) ville lägga ned skolan, men varför kunde inte de sex partier som ville bevara skolan enas – dessa hade ju en majoritet av rösterna tillsammans?

Högeralliansens fyra partier anklagar nu Miljöpartiet (MP) för nederlaget. MP anklagar i sin tur Alliansen. Vi i Rättvisepartiet Socialisterna (RS), tycker att både Alliansen och MP lät prestigen gå före omsorgen om Sofiehemsskolan.

Sedan första stund har RS kämpat för att både Sofiehemsskolan och Östra Ersbodaskolan ska få vara kvar. Därför ville vi, på måndagens fullmäktige, ge 45 miljoner till för- och grundskolenämnden. Pengar som vi fick loss tack vare att vi säger nej till Kulurhuvudstadsåret. När det stod klart att det inte fanns någon majoritet för den summan var vi beredda att förhandla. I diskussionerna med MP påpekade vi det absurda i deras ställningstagande som innebar att de skulle medverka till att Sofiehemsskolan lades ned – trots att MP sa sig vara emot detta – eftersom de inte fått någon fullständig garanti för att inte Ö:a Ersboda skulle få vara kvar.

För oss i RS finns det ingen logik i att, av prestigeskäl, säga att om vi inte får fullständiga garantier för att Östra Ersbodaskolan ska få vara kvar – ja, då kan vi inte heller rädda Sofiehemsskolan. Detta var nämligen i praktiken MP:s hållning! Vi anser istället att om Sofiehemsskolan hade räddats så hade det stärkt argumenten för att även Östra Ersbodaskolan ska vara kvar. Om Sofiehemsskolan räddats hade det försvårat för S och V att lägga ned Ö:a Ersbodaskolan – om de nu ville detta. För det skulle se väldigt illa ut om man missgynnat Ö:a Ersboda. Därför ansåg vi att det bästa var att kämpa för båda skolorna.

Även när det gäller Alliansen så fanns prestige med i spelet. Vi frågade Moderaternas (M) gruppledare om de inte de kunde tänka sig att ansluta sig till MP:s förslag, alternativt föreslå en skrivning om att även Östra Ersbodaskolan ska bevaras. Svaret var nekande – med argumentet att Alliansen är större än MP. Prestige även från denna sida.

När det handlar om viktiga frågor, som berör hundratals elever och föräldrar, måste man vara beredd att släppa prestigen. Det var vi i Rättvisepartiet Socialisterna beredda att göra, efter det att vårt eget alternativ inte kunnat samla en egen majoritet. Men varken Alliansen eller MP, som i ord sade sig vilja rädda Sofiehemsskolan, kunde släppa presigen.

Men kampen för de båda skolorna fortsätter. Förhoppningsvis utan den prestige som präglade såväl Miljöpartiets som Alliansens agerande i måndags.

Lägg ned satsningen på Kulturhuvudstadsåret!

Av Jan Hägglund, 30 november 2009 kl 13:42, 3 kommentarer

Umeå kommun måste dra sig ur satsningen att bli Europas Kulturhuvudstad. Därför har jag om mina partikamrater skrivit en motion till kommunfullmäktige som kräver detta. Anledningarna att dra sig ur är flera:

a) Det ekonomiska läget i Umeå kommun har försämrats på grund av den ekonomiska krisen. Trots extra intäkter på cirka 200 miljoner kronor väntar nya nedskärningar inom kommunens kärnverksamheter. Skolor hotas av nedläggningar (för Sofiehemsskolans del är beslutet redan fattat) och löftet att minska barngrupperna har brutits. Inom äldre- och handikappomsorgen kämpar personalen för att klara allt fler arbetsuppgifter med allt lägre personaltäthet. Dessutom väntar troligen nya nedskärningar inom socialnämndens verksamhet, nästa år, på tiotals miljoner. Under de senaste åren har även kultursektorn fått känna på svångremspolitiken, bland annat genom en minskning av öppethållandet på stadsdelsbiblioteken.

b) Jobb och god service måste gå före skrytprojekt. När det gäller arbetslösheten beräknas den öka och närma sig elva procent år 2010 – för landet som helhet. De flesta bedömare är överens om att det kommer att dröja länge innan antalet jobb ökar, även om ekonomin vänder uppåt. Och precis som efter krisen i början på 90-talet förväntas en bestående ökning av arbetslösheten. I detta utsatta läge är det extra viktigt att kommuner och landsting prioriterar försvaret av jobben i sina vardagsverksamheter, både för att bekämpa arbetslösheten och försvara kvalitetén i verksamheterna, detta istället för att satsa på dyrbara skrytprojekt.

c) När Umeå lämnade in sin ansökan saknades en seriös budget!

Beslutet att Umeå ska bli Kulturhuvudstad ska formellt fattas av EU:s kulturministrar i maj 2010. Detta betyder att det ännu finns tid att dra sig ur kulturhuvudstadsprojektet. Den naturliga motiveringen för att dra sig ur är det nya ekonomiska läget. Då vi kollade den ekonomiska planen för kulturhuvudstadsåret i september i år fanns ingen egentlig budget! Däremot hade utgiftssidan ökat från 300 miljoner till 410. Det enda som var klart på inkomstsidan var Umeå kommuns bidrag på 100 miljoner samt EU-pengar på 15 miljoner.

I övrigt handlade inkomstsidan om förhoppningar där finansieringen vilade på statens/regeringens välvilja. Och regeringens välvilja riskerar att minska med ökad arbetslöshet och fördjupad kris inom exempelvis bilindustrin. Jag undrar om Umeås konkurrenter, och de beslutsfattare som gav kulturhuvudstadsåret till Umeå, kände till att Umeå kommun konkurrerade om kulturhuvudstadsåret – utan att ha någon finansieringen klar! Är detta över huvudtaget ett korrekt förfarande?

d) Kulturhuvudstadsåret kan användas som ett slagträ mot demokratin

Jag befarar att kulturhuvudstadsåret även är på väg att användas för att hetsa igenom fler större byggprojekt – detta utan tillräcklig bedömning när det gäller kostnader och långsiktiga behov. Bakgrunden till våra farhågor är bl a följande: för att öka tyngden i Umeås kulturhuvudstadsansökan nämns i denna en rad projekt. Flera av projekten var inte beslutade, och inte ens diskuterade på ett öppet sätt, i exempelvis kommunfullmäktige. Jag befarar att kulturhuvudstadsåret kommer att användas som ett slagträ för att skynda på beslutsprocesserna så att även den demokratiska debatten blir lidande.

e) Det finns tid att dra sig ur. Umeå kommun måste prioritera jobben och servicen inom bl a skola, äldre- och handikappomsorg samt vardagskulturen och inte ett kulturhuvudstadsår, med dess många bieffekter, med risk för bland annat ogenomtänka, överdimensierade och otillräckligt förankrade byggprojekt. Detta i en situation som präglas av vad många beskriver som den allvarligaste ekonomiska krisen på 80 år. Att dra sig ur kulturhuvudstadsåret är det enda ansvarsfulla. Och det finns inga juridiska hinder för att dra sig ur. Formellt fattas alltså inte beslutet förrän i maj nästa år. Rättvisepartiet Socialisterna är övertygade om att ett beslut att dra sig ur, mot den bakgrund vi här redogjort för, skulle mötas både med respekt och glädje av de umebor som känner till situationen i dess helhet.