Hej du stora prövning!

Jag känner att du är på väg. Du viskar i mitt öra att jag vill titta på dig, bara lite… Kanske köpa dig också, bara lite…
Att jag behöver dig. Att utan dig kan jag inte känna lycka.

Men du har fel! Jag vet att du bara är tomma löften om skönhet, åtrå och beundran.
Du är bara tyg och grej som inte har någon betydelse utan mig, och jag tänker inte ge dig någon heller. Du får helt enkelt inte plats i min resväska!
Annars hade jag välkomnat dig med öppna armar.

All denna ångest för att det är rea imorgon. Med stort R.
I Paris är det kollektiv rea 3 gånger om året.  Svensk ständig rea á la H&M existerar inte här. Här är det några veckor, det gäller att passa på.

Jag känner hur det kliar i fingrarna. Min sista desperata tanke är att "jag kanske kan hitta något att ge bort i present?"

Som jag ljuger för mig själv!