Första natten helt ensam i lägenheten och det känns lite kusligt.
Många svarta katter över gatan. Många varningsflaggor.

Först träffar jag jag-vill-ge-dig-barn-killen nere i tunnelbanan. Som ska ta samma tåg som mig. Som jag ska tvingas prata med i 10 minuter. Lagom obekvämt.

Sen när jag kliver av tåget så hör jag hur det mumlas i högtalarna i tunnlarna. Och så plötsligt börjar rösten brista ut i nåt hel freaky skratt.

Och när jag drar fram tidningen för att läsa lite innan sängen stirrar "Usama Ben Laden" på mig och säger att frankrike ska passa sig.

Det är som bäddat för läskiga mardrömmar….
Wish me luck!