Att turista är silver att chilla som faaan är guld!

Visst är det roligt att se på storslagna verk men vill man lära känna en stad gör man det bäst när man gör inget.
Så jag och Barca har chillat tillsammans på sistone.
Chilla gör man bäst i park tycker jag och mina partners in crime.
Vardagsparken är fylld av jycklare och varmhjärtade människor.

Men det som tog andan ur mig var Parc Güell!
Det ligger högt upp och utsikten över barcelona är beroendeframkallande! Zen på burk.
Väggen till toppen gick på rulltrappa!

Parc Güell var ingen park till att börja med utan ett bostadsområdet signerat Antoni Guadi, han som skapat alla barcelonas sevärdheter.
Antoni själv bodde där, om detta är hans hus förtäljer inte historien men jag hade gärna bott där!


Tydligen gick inte konceptet någe bra. Bostadsområdet fick bara 2 intressanter. Tacka vet jag det så att gubben också får njuta av utsikten…

Om jag inte bloggar på länge så vet ni var jag sitter. ZEEEEENNN!

Reeeewiiiiiind!

Jag har bara hunnit in i lägenheten (tänk er lyxhotell) när jag får veta att vi ska dra ut och festa om 2 timmar.
Jag är inte bangen! I alla fall inte på sånt som inte är livsfarligt. Bungy jump går fetbort!

Dagen efter är jag inte i liv förrän kring 15 och det är dags för frukostpicknick i park.
Min vana trogen slank något sött ner från bageriet. Det fick 4 av 5 toasters.

I parken fanns en fin fontän:

Och en söt liten sjö där man kan paddla

Sen släppade t.w:sarna ner mig till stranden.
Där fanns det allt möjligt att titta på. Jag doppade en fingret men det hjälpte inte för att bestämma temperaturen. Men det var behagligt i luften i alla fall.
Jag avundas INTE er snö!

Det var nog ena 18 grader ute i alla fall. Nån tyckte att det var lagom bekvämt för att strutta runt naken på strand. Fais-toi plais säger jag!
Andra njuter av att skulptera!

Sen kilade vi förbi matmarknaden:

Och så hem och ut på party igen!

Den här gången blev det hiphop, tummen upp hos mig!
Där hittade jag förhoppningsvis min nya dans- och spanskalärare.

Och samma veva dan efter. Kl 15 var det dags att dra ut och göra stan.
Vi shoppade och jag tog kort på något som det tydligt stog "inte var en turistattraktion"

Det tror jag inte heller att de prostituerad som strök runt i samma kvarter var…

Nu avslutas kvällen med godis och imorn är en ny dag.
Det blir lägenhetsvisning och kanske lite turistande?
 

Hej! Jag bor i Barcelona!

Jag undrar hur ni vill ha det.
Jag vill gärna separera mitt Paris från Barcelona.
Men eftersom jag ändå har en trogen läsarskara känns det inte helt rätt att lämna er åt ert öde.

Vill ni att jag ska fortsätta här? Eller ska vi göra slut?

Humöret är inte direkt på topp. Jag känner mig tjurig och barnsligt envis. Och jag är nog inte rättvis mot barcelona. Men vem orkar vara det hela tiden?
Redan på flyget i Paris började jag undra vad det är för barbarer jag har att göra med.
Ni förstår att när man varit i paris ett tag så börjar man gnugga in sig i hela grejen. Jag tycker att det är normalt att vara artig och överdrivet vältalig.
Lite av det franska hetlevrade har gnuggat av sig på mig.

Och flygvärdinnan. Hur hon talade till mig och hur hon betedde sig mot de andra resenärerna fick mig att skicka långa elaka blickar. Jag riktigt kokade inombords och tyckte att hon var en fräckaste, mest oförskämda människa på jorden.
Så kom jag på att hon bara var avslappnad. Att en svensk flygvärdinna hade gjort likadant.
Men det gjorde mig inte lugn.

Och hela flygplatsen luktar päronpenicillin.
Och sms:en från frankrike fortsätter rulla in. Massvis med förslag på vad vi skulle ha gjort ifall jag inte åkt. Och hur mycket jag saknas. Jag vill inte!
Jag vill tillbaka!