Saker jag vet om Marseille:

ar 

I Marseille har dom bajs i vattnet. Då får man inte bada där.

I Marseille blåser det så mycket att man inte behöver hålla i sin karta.

I Marseille har dom magiska träd.

Slut.

Skål på det!

Om nån klurar på ifall jag verkligen har drunknat i regnet eller fallit från London Eye så kan jag trösta er med att det inte är fallet. (HAHA, fallet!)

Jag semestrar. Med umeås magiska sommardagar och -nätter.
Snart på Paris gator?
Bortgömd på franska landsbygden?

Det är viktigt att njuta!

Det finns så mycket farligt som kan hända i London.

Man kan bli överkörd om man tittar åt fel håll vid övergångsstället.
Man kan dö av spanska gurkor (eller hur det nu var…)
Man kan drukna i allt regn.
Man kan falla från London Eye.
Man kan säkert bli skjuten av gangsters.

Men för mig är det farligaste av allt att glömma vad man älskar!
Det kände jag att jag hade gjort. Att känslor svalnat och minnen bleknat.
Men så fel det var. Jag är ju passionen själv!

1½ timme av pur glädje spenderades idag i en dansstudio. Jag dansade tills svetten sprutade, varje muskel krampade, hela kroppen skakade och huvudet var helt tyst.
(lite reklamigt. Jag vet. Och leta inte efter mig. Jag är inte med i videon)

 

Det är något helt fantastiskt det där.
Andningssvårighet blandat med adrenalin, vilken känsla.
Att bara ha ren dansglädje som enda faktor till att inte ramla ihop i en hög eller svimma.

Jag älskar det!
Det är viktigt att inte glömma vad man älskar!
 

Så var vi inne på ämnet igen.
På tisdag åker jag hem till Umeå för att fira midsommar och andra trevliga saker.

Jag ska tillbaka till det här:

Det känns såhär:
 

Men mest känns det såhär:
 

Åh det värker i alla leder av längtan!

Jag längar så mycket att mitt hjärta spricker!

Kan man alltid åka på utflykt!

Igår drog jag och några brudar från jobbet till Bath, en gammal spaort. Laddade med bikinisar och den stora frågan, "kan man bada i Bath?"
Efter 1h30 på tåg blev vi avdroppade i Salisbury, sydväst om London. Där blev vi så illa tvungna att vänta in nästa tåg. Så vi gick på utflykt.

Det dröjde inte länge innan vi hittade en katedral i Salisbury.
 

Ska jag beskriva Salisbury med två ord som börjar på M skulle det vara "Mysigt och medeltida"


Och på tok för tråkigt för att spendera 1h30 i. Kul att man alltid kan ta till vapnet "mat" då. Som att jag inte redan hade fikat 2 gånger innan vi åkte för att vissa, höhöm, var sena redan i London.

Väl framme i bath besatt den pinsamma turisten oss och följande timmar blev en enda stor orgie i att fråga efter vägen, gå fel och posera framför konstiga saker.
Mest av allt poserade vi nog.

Det dröjde inte länge innan vi hittade en katedral i Bath och regnet hittade oss.

Det tog inte heller lång tid innan vi hittade badet i Bath.

Det här är alltså en av 5 naturliga varmvattenkällor som användes som kurbad av romarna redan år 60. Vattnet håller konstant 46.5 grader och NEJ, man får inte bada i Bath. Fasen!

Vi var inte sena med att hitta en mysig pub där det serverades stora portioner och där vi inte aaaaalls åt en jättestor dessert efteråt.

Efter att ha gått uppåt en bra bit

Hittade vi en privatparkering med en panoramavy över hela den vackra staden.

På väg mot tåget igen insåg vi att alla butiker redan stängt och vår inplanerade shopping inte skulle bli av.

Och väl hemma skulle jag ta revansch för regnet och Bath och ta ett varmt bad.
Och vad väntar inte på mig hemma om världens finaste Emma som har tagit sig besväret att överraska världens finaste mig med choklad och godis.

Jag luktar fortfarande klor.

Jag måste hålla med Emma!
Vi är 2 personer som delar mer än säng.

Vi kan till exempel inte stå still.

Vi kan också det där med att vara glada.

Är jag glad över att jag lämnade mitt nummer till en snubbe som jobbar på IKEA? Och som jag gick på dejt med? Och som efter 10 minuter berättar att han är bög?
Kanske inte men jag kan det där med att skratta.

Idag är det 27 grader, vi har bestämt oss för att vara vänner, och jag har druckit en stor jordgubbsdaquiri och pillat i trädgården.

Jag har andrahandsfyndat och mår bara sådär allmänt mysigt chillaxed.

Önskar er detsamma!

Även om jobb är jobbigt ibland så finns det stunder som är så roliga att man nästan trillar av pinnen.

Jag jobbar i omklädningsrummet.

Det kommer in en kvinna, hon drar för gardinen. Drar upp den igen och frågar mig:
 
"Har du en plastpåse jag kan dra över huvudet?"

Jag börjar  skratta och berättar att hon är söt och inte behöver en. Jag har ingen heller.
Så hon traskar iväg till kassan och kommer tillbaka med en papperspåse:

"Dom hade ingen plastpåse men dom har en papperspåse jag kan stoppa på huvudet"

Kanske som att jag har blivit beroende av att inte blogga.
Till mitt försvar har jag haft besök igen.

Den här gången har det varit mams och paps och lite lugnare takt och livsnjutning.
Vi har traskat till Holland park och fotat kyoto trädgården och hälsat på påfåglar.

Vi gick till Kensington Palace i Hyde Park och åt himmelska scones och godsaker i orangeriet.

Vi tittade på Champions League finalen på pub där hetsiga engelskmän skrek könsord lika lättsamt som att blinka.

Och vi gick på zoo och jag fick känna mig som ett litet barn igen.








Dom har till och med stoppat engelska popkillar i bur.

Ett efterlängtat besök lämnade och för mig väntar ett definitivt återbesök till London Zoo!