Eller poolsemester som vi kallar det…

Idag bjuder regnland på strålande sooooool! 
Sista veckan av sommaren är kommen och då passar vi på att semestra hos oss själva.

Det är inte så stor skillnad mellan vår trädgård och till exempel spanien! Med söta små pittoreska hus…

Eller miami med palmer,

eller grekland med deras olivträd,

eller brasilien med deras passionsfrukter,

Så tog actionkvinnan Emma tag i det enda som saknas för den perfekt utlandskänslan, en POOL!

På med poolglasögonen och poolhatten!

Plugga för grannarnas kikhål med en vindruva, cus this is a private party!

"It takes a pool to reamin sane"

Det är så vi slappar, utlandsstajl. 
Ignorera att vårat senaste kap, fårfällen, är ute på vädring….

Bara kvar att smörja på efter sol och kanske ragga upp nån restaurang där dom serverar pasta bolognese.
Idyllen är total.

Hoppas ni har det lika gott!

I vårt hus är jag känd som sötsaksmonstret. Jag ska sluta med det… Inte med socker, jag ska bara byta socker.

Jag gick således till affären på väg hem från jobbet för att köpa frukt.
Det fanns 3 sorter att välja mellan; banan (som var slut), äpple (som vi har i trädgården) och persika.
Jag köpte alltså ett kilo persika, eller så, i nätkorg.
Persika i korg.

På en fredag i covent garden är det full fest och massa inkastare.
Dom drar i mig och säger "ska du ut och festa ikväll?"
Då är jag glad att jag köpte frukt. För då kan jag titta dom i ögonen och säga, "troru jag ska ut och festa med en korg persikor eller?"
Och då blir dom tysta.

Sen går jag förbi Somerset house där fashion week håller på för fullt. Fashionistorna pluppar ut därifrån i mängder, som harskit.

Då är jag glad att jag köpte frukt.
För då hänger jag min korg med persikor lite nochalant på armen och så plötsligt är min persikokorgväska mer fashion än dom någonsin kommer bli.

Persika är makt helt enkelt.

Förra helgen omvandlades fina, posha Notting Hill till en jättestor lekpark för vuxna.
Roligt!

Jag är ju en sucker för mycket glatt folk på samma plats. Det är lite som en drog för mig.
Slänger man sen in exotiska kvinnor och män, massa glitter, fjädrar, musik, höftvickande dans och doften av gatukök överallt så blir jag helt överexalterad.

SÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄR PEPPAD!

Det var miiiljoooner av folk

Vissa sov i andras trädgårdar,

Andra var karnevaldansare

När festen ebbat ut sisådär vid sju drog jag och Emma vidare på efterfest. I en GROTTA!!
Nä. det var ingen grotta men det var något utöver det vanliga. Som taget ur en pirates of the caribbean film!

Där posade jag i GROTTAN!

Och där dansade vi bland gyllene spegar och kandelabrar

Vi kommer hem, dreamteamet, som 2 trötta monster vid  4 tiden.

Dagen därpå vaknar jag ganska tidigt. Vi snackar drömmar om vatten, huvudvärk och en mage som vrider på sig ut och in, nästan.
Det är då jag får telefonsamtalet. Som säger att jag BORDE VARA PÅ JOBBET!

Till historian hör att jag skrivit på mitt arbetskontrakt men igen har sagt något om när själva arbetet börjar. Men det fick jag ju abrupt veta den morgonen.

Det  var bara att samla ihop inälvorna igen och gå till nyjobbet.
Kan ha varit värsta dagen på riktigt länge.

Nu får jag fundera lite på det där med karma igen.

Dom senaste 7 dagarna har jag jobbat. Det är också dom senaste 7 dagarna jag har börjat tro att jag behöver en iphone.

Jag är inget teknikfreak egentligen. Tycker inte det är så viktigt. Roligt, men inte viktigt.

Men så råkar det vara så att jag spenderar 8 timmar med att klistra fast klisterlappar. 
I en källare som luktar avlopp. Där enda möjligheten till stimuli är den där högtalaren…som man bara kan stoppa in iphones i.

Munnarna på mina kollegor gapar stora när dom hör att jag varken har iphone eller en ipod.

Så i onsdags satt jag på den här soffan med en cocktea i handen. Jo, det är en tecocktail. Och funderade på iphones…

En timme senare fick jag uppleva något som fick mig att känna mig dinosauriegammal.
Jag blev raggad på. Av en man. Med en iphone.
Han presenterade sig varpå han skrev på sin iphone.

(För er som inte vet det så blir det som fina pratbubblor med text i när man skriver med en iphone…tydligen.)
I pratbubblan står det
"It’s a pleasure to meet you, (undertecknat sitt namn. Som jag inte minns.)"

Jag stirrade på den där telefonen och fattade inte alls vad han ville mena med det.
Hade jag haft en iphone hade jag säkert förstått.

Då hade jag säkert kunnat bumpa in den i hans och så helt plötsligt skulle vi ha bytt kontakt-allt med varandra. Nummer, adress, helkroppsfoto + närbild, facebook, blogg, blodtyp.
Fan med den här nya tekniken kan man säkert bli gravid på samma sätt också.

Jungfru Maria satt alltså inne på en iphone.
Jag borde också skaffa en. 

För inte så längesen grät jag ögonen ur mig.
I hallen låg ett stort vykort överöst i kärlek från mina bästa lilla syster!
Den har nu fått hedersplatsen på hålet i hyllan, aka kontoret.

Sen ramlade jag, helt random, över en blogg där jag hittade en rolig video:

Och harmonin var återställd.

i övrigt är det här inlägget helt random. Jag tänkte mest bjuda på foton.
Senast i natt diskuterade vi hur augusti har gått.

Augusti i bilder…

Det var välkommen hem fest där vi pumpande den här låten:

Då vi lärde oss att posa som posedrottningen Emma

Och då vi dödade vår Bibba!

Några dagar senare när kreativitet flög in i oss dödade vi också vår stol

Och så gick jag på grillparty med min bästa gammkollega i fina hamnen vid tower bridge.

Och så var det lyxfrukostar och promenad i Notting Hill…

Samma dag som vi lånade varsin hatt av Emma.

Sen bjöd vi till fest!
Jag hade fullt upp med att hänga upp ljuslyktor i trädgården

Och Ida hade fullt upp med att fota dom

Så en dag för några dagar sen satt jag och MysIda och åt macaroner

Samtidigt som vi tittade på en rolig liten gatuartist

Samma kväll förstår vi allvaret i att London brinner. Då drog vi för persiennerna och lagade förtvivlat vår krigsmat. Grekiska zucchiniplättar.

Saker återgick fort till det normala. Det är därför jag har fått en man att måla mina naglar…

Peace out, nu blir det superkvick solning och dans…

Nu ska vi lätta upp stämningen. Ge lite hopp till alla dessa deppiga Londonbor.
Så "Hur det ser ut när man tar ett så kallat hoppkort". Alltså, ett foto av ett hopp.

That’s a wrap!

Bara för att det kändes så aktuellt igen.

Den som följer min medbrottslings blogg kanske märker att jag är lat…

Semester är bra men London är inte pjåkigt alls.
Här har det bjuppats på goväder och massa bag in box.
Vi bjuppade på grillfest med tillhörande Öråd, vem måste flytta ut ur huset?

Nu ska jag lägga mig och lata i solen igen. Korsorden fram.
Man vet aldrig när det kan börja regna…

I Nice är ALLT Nice. Skitnajs faktiskt.

Bilderna gör inte Nices najshet rättvisa. Och jag kan säga att 2 dagar är på tok för kort tid för avnjuta Nice.

Jag kan också nämna att jag brände mig bara litelite och att jag definitivt ska köpa ett sommarhus i Nice när jag vinner på triss.
(jag kan också nämna att sista biten av meningen rimmar om ni har uttalat det rätt…)