Jag kan inte låta bli. Mest för att jag blev så upprörd av att läsa min kloka väns blogg.
För ett tag sen gick jag på gatan utanför mitt hus.
Det är en lång, väldigt engelsk gata, full av tegelhus, spetsgardiner i fönster, och engelska män och kvinnor i mjukisbyxor.
Fräkniga. Och männen har rakat av allt hår. Och alla är mest arga. Sådär som engelsmännen är när dom inte pratar om "darling", "luv" och andra sockersöta människor.
Såja. Nu har jag paintat the picture.
2 män går bredvid varandra. Dom är långt ifrån mig men jag hör dom hur tydligt som helst för dom är fruktansvärt arga och skriker.
Dom skriker dom mest vulgära orden och man kan riktigt smaka på aggressionen.
Allt når snart kulmen när den ena av dom börjar stamma av ilska.
Han vill ut med något riktigt fult ord.
Något starkt.
Något förnedrande.
Något äckligt.
Det värsta han vet.
Och han skrikstammar fram "CUUUUUNT".
Fitta.
Det är alltså det mest förnedrande, äckliga någon kan vara.
Det som jag håller som "heligast".
Samma sak som vi alla blev gjorda i…förhoppningsvis av kärlek.
Halva jordens befolkning.
Det är alltså det vidrigaste som finns.
GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!
Förutom att bjuda på en bild från idag:
Poserandes i personalköket. Då dom spökade till mig och skickade ut mig på gatan…
Så vill jag ta tillfället i akt att tillägna dagens ord till mina hjärtan, power pinglorna!
En kärleksförklaring till mina fruar!
Mitt underbara kollektiv av fantastiska kvinnor som jag har i mitt hem och mitt hjärta.
Dom är starka individer med starka åsikter och starka insikter.
Jag riktigt myser åt det. Vårat fina systerskap.
Dom vet hur man ger och hur man tar. Båda är lika viktiga faktiskt för att få det jämlikt mellan oss.
Kvinnor som stöttar, kvinnor som pushar och som ger en den där sparken i arslet man behöver ibland.
Mjuk kärlek och hård kärlek.
Långt ifrån alla dom där äckliga vanföreställningarna och maktmetoderna som används. Om att kvinnor sinsemellan är svartsjuka, avundsjuka, hatiska. Jag spyr galla på det!
Det är kvinnor som är påväg någonstans. Som har mål. Som når sina mål. Titta bara på vad vi har arbetat oss till sedan flytten hit;
Jag bor ihop med en butikschef, en personalchef, en musikalstjärna och en grafisk designer som, innan hon ens fått ihop en portfolio, redan har fått intressanter.
Och en utflugen fågel som jobbar på Bolibompa.
Och då är förmodligen våra arbeten det minst intressanta av vår person.
Det är så mycket värme och respekt och jävlarannama.
Riktig Pussy Power!
Jag önskar att alla kunde få ta del av det. Jag vill bjuda in er alla till oss så att ni också kan få känna den läkande och stärkande kraften av dessa fantastiska människor!
Nu har även vi fått smaka på vinter.
Dagen innan det började snöa satt jag och tittade på min väns fantastiska bilder på norrsken och gapade stort åt dom 45 (miljonerbiljoner) minusgraderna han sa att han precis upplevt.
När man talar om trollen… Jag är säker på att inte bara jag utan trädgården också längtar till kjolar och grillfester efter jobbet.
Londonbor gillar inte snö.
Samma dag slutade tågen rulla och bussarna blev tokiga.
Londons symbol big ben borde helt klart bytas ut mot ett paraply.
Big Pen har jag bara sett några gånger…men paraplyn ser jag varje dag.
Paraplyn har man när det regnar. Paraplyn har man när det snöar (!!!).
Och det gör väl inget annat här? Visst var det så?
Jo, det kommer finbesök hit också. Bla. av den peppigaste kvinnan på jorden.
Vår mentor.
Hon den där som taggar upp mig varje morgon med vykortet på kylskåpet:
"Coolaste i Loondon Pondoooooon! Ni är bäst. Det är lätt att glömma bort ibland när man kämpar för att gå upp tidigt på morgonen kanske… Keep up the good work & never give up. Ps. Snart rular ni världen!"
Och det är faktiskt sant.
London är nog den mest peppiga och deprimerande staden.
Det kan verkligen gå från minus till plus på 2 sekunder och tvärtom.
I en hel månad kan jag gå runt och smida stora planer om mitt livs karriär. Där jag mest glider runt på hårt arbete och bara är fullkomligt passionerad och uppe i vad jag än må göra.
För att i nästa månad gå runt och sjunga i moll om hur man trampar på stället.
Då är det tur att man har en affisch i vardagsrummet som påminner en om att man inte kan trampa på is..mer glida.
Ingen av oss här trampar egentligen. Vi är rätt så coola. Jag får nog tillägna nästa inlägg till oss.
Apropå Canary Wharf så satt vi där och drack drinkar för att fira vår återförening.
Canary Wharf som är fullt av kostymer och höghus av glas. Lagom overkligt. Sims staden som vi kallar den.
När man sitter och sippar samtidigt som man strålar värme är det lätt att få en och en annan man på kroken. Kvällen bjöd på ett killgäng på 3.
Jag sa bestämt åt dom att inte ge dom någon uppmärksamhet. Dom får stirra sig blinda om dom vill, ikväll har vi bara varandra.
Tillslut tog en av dom "mod" till sig att komma fram och prata med oss. Det visar sig att dom är ett gäng engelska killar som är helt besatta i sverige och melodifestivalen.
Tillsammans drack vi vin och sjöng gamla meloklassiker…kärleken är, se på mig…listan är lång.
I 5 års tid har de valfärdat till stockholm för att se finalen.
Imponerande.
Det var också dom som påminnde oss om den pågåenge tävlingen.
Mitt hjärta hoppade dubbelslag när jag såg DiLeva imorse.
Han gillar också London. Så vi är 2.
Du är fri att bli den som du vill bli. Men för mig har du vuxit till en pärla!
Samtliga platser har tjänat som frukosthak. Blir man utsparkad från sitt hostel kl 11 har man inte så mycket annat val än att trycka ost och baguette i solen på någon av alla dom platser som får kinesögonen att titta fram.
Om dagarna har vi turistat och titta på allt sånt som turister måste titta på;
Om nätterna har vi skrudat om till riktiga vilddjur,
RUDOLF?
Cat going RAAWW!
Efter att ha sagt À bientôt till min finflicka gjorde jag detsamma till min älskare under en nostalgisk promenad längs seine, där träden är vita och fulla av kärlek.
Tittade precis på alla fina mms familjen har skickat under jul…
Vilka fina bilder på mina julklappar till er:
Busisar!
Så nu får ni det tillbaka!
Tack så mycket för att ni förgyllde min kväll!
Jag såg framför mig ett himla ståhej med packning och tvättning inför resan.
Istället välkomnades jag med en megapaket med te, choklad, hemmakokt julgodis, saffranskorpor, pepparkakor och världens finaste ljusstake, handgjord för att passa mig.
Som uppdukat för en myskväll.
Gick jag på fina V&A ,Victoria and Albert design museum, i fint sällskap, med en skruttig mobilkamera, och iväg på en vacker kvällspromenad efteråt.
För ska man ge någon mittenfingret kan man lika gärna göra det i en snygg pose.
Hela besöket var så inspirerande att vi ville avsluta det med att lämna ett eget konstverk till museet;
En ballerina som dansare med en krokodil.
På hemvägen tittade vi på harrods julskyltning och gick förbi Hyde Parks julmarknad, full av karuseller, öl och godis.
Det var historien om mitt liv.
God jul på alla er där hemma och gott nytt år. Vi ses när allt är annorlunda!
Presentation
Bloggar om: mitt liv Född: i Umeå Bor: Lite överallt Favoritmat: Mammas Smultronställe: Paris Bästa egenskap: Livsglad
Det bästa med Paris:
1. Spännande, originella människor
2. Fantastiskt vacker arkitektur
3. Mångkulturell stad
4. Ute på klubben kan alla dansa
5. Har världens godaste bakverk
.JPG)
Senaste kommentarerna