Tänk om arbetslivet var som skolan?

Man kan i den infekterade debatten om högstadietskolorna i Lycksele undra om dessa bl.a. föräldrar skulle gå med att det var så i arbetslivet som i skolan.

Först fakta:
1. Stadieskolan DOG 1994 med den nya läroplanen!
2. Det finns bara en ’högstadieskola’ i Lycksele!
3. Skolan har utvecklats framåt, som resten av världen!

Varför lyfter den här bloggaren upp självklarheter. Jo, för det går inte diskustera om man inte gör det på samma plan.

Men för att visa den didaktiska förmåga som en tredjedels miljon i skuld och tre och ett halvt års busspendlande gett mig, ska jag visa vad ni pratar om.

Vi tar en skola som vi nästa alla har gått på de sista tre åren av vår grundskola, och besöker den. Vi upptäcker att trots små förändringar så ser den likadan ut som när jag slutade där 1980. Så hade den även sett 1970 och i stort sett hade den samma utseende 1964 när sista gruppen gick ut real skolan.

Sen tar vi och halverar arbetsstyrkan av vuxna som finns på skolan, för 1980 fanns det fritidsledare, skolvärdar och annan personal som rörde sig på skolan och fanns för eleverna.

Sen lägger ni till ständiga neddragningar och förändringar som inte får kosta något eller ta någon tid.

Så säger vi till att arbetslivet skulle backa 40 år och placera era jobb i den miljö som gällde då.

För det är verkligheten för elever och lärare som jobbar på den enda högstadieskola vi har idag i Lycksele.

Så när ni vill tycka saker om den verksamhet som arbetas med idag, är det inte er skola vi pratar om utan LIGHT versionen.

En stor eloge till Finnbacksskolans personal efter alla turer, ni gör ett kanonjobb med de förutsättningar som ni får. Thomas Krokström, läroplansforskare, säger: Vi inom skolan vet hur komplex verksamheten är så därför är det svårt att säga vad som är rätt eller fel, därför fylls detta hålrum av de som inte behöver arbeta i, utbilda sig för eller ta ansvar för skolan idag.

Vi vet att svaret inte är att damma av rottingen och katekesen, utan vi måste göra nya typer av medborgare idag. De får hur mycket information som helst, vi måste lära dem att kritiskt granska detta flöde.

Och om Johan Skytte var en uppskattad lärare åt Gustav II Adolf (utan honom hade vi nog inte varit ett land), så hoppas jag att Kai Pärnänen ska bli en uppskattad lärare åt någon framtida befattninghavare…