Pengar korrumperar

Sitter här och funderar över hur livet kan gå….

I valrörelsen 1998 så träffar jag min livskamrat med vem jag vandrar varje dag.

Men i samma veva möter jag en annan intelligent kvinna, Marianne Samuelsson.
Det är samma kvinna som nu måste avgå som Landshövding på Gotland. Att det skulle vara samma kvinna är det svårt att tro så här 10 år senare.

1997 eller 1998 så besöker hon Lycksele och vi har ett fantastiskt möte där Lyckseleborna får massor av svar på alla möjliga frågor. Det syns att hon bryr sig och att hon kan.

Efteråt så sitter vår partigrupp och får bra råd på hur vi ska klara valrörelsen och det som kommer efter. Det var det som, förutom vårt eget hårda arbete, att vi kom in i Kommunfullmäktige. Mycket av vårt tidiga politiska arbete byggde på råden.

Nu får vi höra att samma kvinna har omformats till den värsta typen av politiska tjänsteman. Vi möter dem inom politiken varje dag, de kallar jag för fartblinda. Allt är viktigt för utveckling och tillväxt. Detta verkar ha drabbat den jag kallar min gamle vän, Marianne. 73.000:-/ månad är viktigare än lagen. Strandskydd här en hämmande effekt för den heliga tillväxten. Miljökrav har helt lämnat scenen när man ska värna om sin lilla del av landet, och översikten har ingen betydelse.

Jag anser som alla andra att hon INTE kan sitta kvar. Ge henne en chans att samla sig och lugna ner sig. Att sitta i en Länstyrelse är inget lugnt arbete. Ingen är nöjd med vad du än gör, fråga Lyckselebon Georg som satt som Västerbottens hövding ett antal år. Han berättade på ett möte att han och frun hade slutat äta vid matbord. Det var snabbare att äta vid diskbänken innan man flängde till nästa möte.

Sen kan hon flytta papper på något department ett tag och sen få sin fina och onödigt stora pension som hon sen kan köpa en herrgård för. Så kan hon sitta där och en dag odla fram ett samvete, som får henne att inse vad hon gjort.

Så njut nu Marianne, dina femton minuter av berömmelse är slut.