Etikett: Biltema

Stollar förklädda till gudar

Av , , Bli först att kommentera 3

Suttit uppe sedan femsnåret och skrivit. Utanför mitt fönster skymtar jag en blekblå himmel. Det är ljust, men ännu syns inga solstrålar. Jag och Lena åkte under gårdagen till Biltema för att finna en ny antenn till hennes bil, men det var lättare sagt än gjort. Jo, Biltema hade flera sorters antenner, men den som satt på bilen såg ut att behöva svetsas bort. Det bidde ingen antenn. Däremot släpade jag hem 3000 A4-ark som såldes till reapris, dessutom passade jag på att fylla på med diskmedel och disktrasor. Biltema är ett ”varuhus” där man kan hitta det mesta. Det skulle inte förvåna mig om de inom nåt år även börjar sälja mat, för att bli den kompletta affären. Det är ju en trend att butiker struntar i specialisera på ett visst område, utan istället plattar till strukturen och säljer ”allt”. Som apoteken, som jag så ofta gnäller på. De har ju numera mer hårbalsam och parfym, än mediciner.

Florence_Foster_Jenkins

Vi tänker gå på bio idag – jag, Lena och dottern Hanna. Det är säkert ett år sedan jag var på bio senast – om inte längre. Vi ska se ”Florence Foster Jenkins”, som ska handla om den snuskigt rika kvinnan som under 40-talet fick för sig att uppträda på stora scener och sjunga riktigt usel opera. Folk fyllde lokalerna, men inte för att njuta av sången, utan för att få sig ett gott skratt. Jo, det har funnits och finns människor som inte förmår att inse sina begränsningar, som vägrar inse ”att detta klarar jag inte av.” Ofta kan det bero på att de omger sig av fega ja-sägare. Tänker osökt på TV-såpan Idol, där tusentals ungdomar ställer sig inför kamerorna och sjunger så jävla illa av hela världen stannar av. Man undrar ju: Finns där inga vuxna, typ föräldrar, som kan säga till sitt barn att det kan få negativa konsekvenser ifall de ställer framför en kamera, inför miljonpublik, och sjunger uselt. Spelar man stolle vid ett tillfälle, så kan man lätt få bära stämpeln stolle resten av livet.

Wallenberg Stamp 20121121

I dag är det Raoul Wallenberg-dagen. Under 2:a världskriget i Ungern räddade han tiotusentals judar undan nazisternas gaskamrar. Han försvann i januari 1945 och har sedan dess inte synts till. Han gjorde skillnad. Han gjorde goda handlingar i en tid då den tidens onda stollar härskade. Det var en av mänsklighetens absolut mörkaste perioder. Läste nyligen om hur nazisterna ganska snabbt efter maktövertagandet på 30-talet, började genomdriva den nya ”idealen” med att införa barmhärtighetsmord på sjukhuset. Missbildade barn fick helt sonika svälta ihjäl – drog det ut på tiden så gavs en stor (barmhärtig) dos morfin eller sömnmedel. Till slut blev det till en lag som tvingade läkarna att vara ”barmhärtiga”. Efter missbildade barn, så skulle även ”barmhärtigheten” gälla för psykiskt sjuka och efterblivna. Bort med dem bara! Rensa upp bland det ”fula”, så att det till slut bara finns kvar renrasiga, arier kvar. Sedan vet vi hur det gick för judarna och romerna i koncentrationslägren. Och tänk ändå – nu växer dessa stolliga idéer upp igen, runt om i Europa, antingen som ”förklädda gudar” i kavaj och slips, eller så helt öppet med rakade skallar på gator och torg. Nazismen har återvänt.

För övrigt kan vara på det viset att om vi ständigt väljer tryggheten så slutar vi växa. Därför ska vi inte låta oss skrämmas av det vi inte behärskar, utan då och våga slå följe med rädslan. Den kan peka ut riktningen åt det håll vi ska gå för att växa och bli modiga.

En naken självbiografi

Av , , Bli först att kommentera 1

I dag kom slutkorrekturet på min kommande bok från förlaget. Jag ska gå igenom texten och kontrollera att där inte finns några fel. Det är märkligt med texter, för trots att jag lämnade ifrån mig en noga genomgången text till förlaget och att sedan två redaktörer lusläst det jag skrivit, så hittar jag fortfarande småfel, inte så många, men ändå irriterande småfel. Så nu är det upp till mig att lusläsa varje mening, stanna upp då och då och fundera, vila tankar och ögon lite då och nu, för att inte missa just småfelen.

Problemet jag brottats med hela livet, är att jag (författaren och journalisten) är dyslektiker. Jag brukar tappa bindeorden inne i meningarna (som, att, och) och det brukar försvinna en och annan ändelse.Jag måste alltid printa ut mina texter, då dataskärmarnas dåliga upplösning gör att jag missar ännu mer. Jag brukar skriva om, och skriva om, och skriva om mina texter till dess jag att ”tvättat” bort småfelen. Så när jag nu korrekturläser texten från förlaget så handlar det i mångt och mycket att jaga mina dyslexifel.

Hoppas att tidsplanen håller, så att boken kommer ut under senhösten. Men det är ju så mycket mer som ska fixas inför en utgivning, som omslag, fotografering, marknadsföring. men det ordnar väl sig. Men jag gruvar mig redan för mottagandet av boken, som förlaget vill döpa till ”Spring Kent, spring!” En naken självbiografi om ett liv som inte alltid varit spikrakt – även om det för en utomstående kan ha verkat så. Spikrakt. En man i språnget, alltid på väg. Men så har det inte varit. I varje fall inte i mitt liv.

Lämnat tillbaka den fina hyrbilen. En sådan skulle man haft, en Toyota av senaste modell, med sex växlar. Gick hem från Ersboda i solskenet, i värmen. En och en halv timmes traskande. Fick skavsår på höger häl. Sedan har jag suttit och lusläst och jagat småfel. Däremellan har jag tänkt på resan till baklandet och inlandet, och alla de fina, vackra människor jag mött. Tusan att de ska bo så långt bort.

För övrigt kan jag berätta att jag varit in på Biltema och köpt tio disktrasor.