Etikett: Dopning

Alla dessa fuskare

Av , , 2 kommentarer 5

”Sekonden” (1971), en roman av P O Enqvist, som utspelar sig på 40-talet, och som på ett utmärkt beskriver en fuskare. Det handlar om en släggkastare som borrar ur kulan, så att han kan kasta rekord efter rekord.

doping

Det är fusk att dopa sig. Det kan vi vara överens om. Med en utbredd doping, så försvinner känslan av ärlighet och en kamp som bygger på rent spel. Det sjuka är att det är motionärerna, som står för den flesta andelen positiva dopingprover. I motionärernas fall handlar det mest om fåfänga; om män med taskig självkänsla som vill ha större muskler. 96 procent av samtliga positiva prover kommer från män – men det finns ett stort mörkertal bland dopade kvinnor. Då har jag utlämnat dopingen av hästar inom travsporten.

Doping med blod
Bloddoping är vanligast bland konditionsidrottarna. Upp mot 20 procent av eliten har bloddopat sig och i vissa länder är siffran så hög som 50 procent. I den här gruppen återfinner vi fuskar sporter som friidrott, cykling och längdskidåkning. I Sverige toppar tyngdlyftningen och styrkelyft antalet positiva dopingprover (elit+motionärer). Internationellt ligger friidrotten i topp.

Blir flintskalliga
Surt sa räven, när biverkningarna av dopingen en dag kommer. De män som missbrukar steroider drabbas av växlande humör, blir aggressiva, deprimerade. Preparaten ger skador på bland annat hjärta och lever. Kvinnorna får grövre röst, skäggväxt, ökad behåring på ben, rygg och armar samt håravfall på huvudet. 

Statsdoping
Wada, världsantidopingbyrån, har fullt upp med det fusk som på vissa håll alltmer liknar statsdoping. Hela högen av ett lands idrottare måste dopa sig för att tillfredsställa Furstens behov att leda ett oövervinnerligt folk – det som skedde i DDR under 70-talet.

Ryssarna som har stora delar av sina landslag avstängda, är förstås kränkta och anser sig vara förföljda av omvärlden. Men bevisningen av deras systematiska doping är överväldigande. ”Alla ryska friidrottare var dopade vid OS i Peking 2008”, påstår visselblåsaren Grigorij Rodtjenkov. Fusket fortsatte vid OS i Sotji 2014. Och se där! Är det inte Putin, fursten själv, som himlar ögonen, slickar sig på läpparna och säger att alla vill åt ryssarna.

AndersG_hero-1

När en fuskare stod på näsan
Glömmer aldrig OS-finalen i 3000 meter hinder 1976. Anders Gärderud i sitt livs form, favoriten, den givne vinnaren. Då ställer DDR upp med en okänd löpare på startlinjen, Baumgartl – och han höll så när på att slå Gärderud … om han nu inte fallit på sista hindret. Sen försvann östtysken från arenorna. Han var tydligen dopingdesignad för ett enda lopp. Tiden som Gärderud sprang i mål på var 8.08,02 – nytt världsrekord. Det var alltså ett lopp där det gick fort och där en nykomling var nära att vinna.

Fuskare
Har plockat några av de fuskare som förekommit genom åren. De som fuskat till sig guldmedaljer, pengar, ära – och som ljugit sig blåa när de åkt fast.

armstrong

Armstrong
Lance Edward Armstrong. Innan han avslöjades ansågs han vara en av de bästa någonsin, och den ende cyklist som varit först i mål i sju Tour de France, mellan åren 1999 och 2005. Men så åkte han dit. I en timslång TV-intervju erkände han sitt fusk. Han brukade ta en cocktail bestående av EPO, bloddoping och testosteron. Han fuskade sig till falska segrar och mångmiljonbelopp i segerpremier, annonser, sponsorskontrakt.

Mulegg

Mühlegg
Johann Mühlegg, längdskidåkare som först tävlade för Tyskland, men som flyttade till Spanien. Under OS 2002 vann Mühlegg tremilen, och 10+10 km jaktstart. Han hade även den bästa tiden på femmilen, men diskades sedan han testat positivt för en syntetisk form av EPO. Det var den fuskaren som förstörde Per Elofssons skidkarriär.

maxresdefault

Ben Johnson
Han blev Kanadas stora stolthet när han under mitten av 80-talet satte världsrekord på 60 och 100 meter. När Johnson besegrade Carl Lewis, och satte nytt världsrekord på VM i Rom, skrek Lewis ”bedrägeri”. Jo, jo … Mycket riktigt. På OS i Soul ett år senare, testade Johnson positivt för anabola steroider. Ben Jonson åkte faktiskt fast tre gånger. (Noterbart: Efter sin aktiva karriär medgav Carl Lewis att han använt sig av otillåtna preparat.)

frog-1247177_960_720

Två års avstängning är bara larvigt. Genom muskelminnet kan en person som tidigare blivit vältränad genom doping, snabbt kan bli i fin form efter ett uppehåll. En gång dopad, alltid dopad. Livstids avstängning – det är det enda rimliga. Dopingfusket är en skymf mot de rena idrottare som i åratal siktat in sig på en speciell tävling – men som blir passerad på mållinjen av någon som dopat sig. För att inte tala om publikens fortsatta tilltro till sporterna. Och annonsörerna och sponsorerna. Själv ser jag numera aldrig på cykeltävlingar och kraftsporter. Börjar även tappa sugen för längdskidåkning.

Fortsatt ljugande
Doping blir en hemlighet som måste skyddas med lögner. Lögner som blir till sanningar. Det är väl därför de fortsätter att ljuga när de åker fast; för sig själva, för omvärlden, för Gud fader, tomten och sin gamla faster. Tysken Dieter Baumann, löpare, som åkte dit 1999 menade att någon måste ha fyllt hans tandkrämstub med anabola steroider. Petr Korda, tennis, förklarade att han fått i sig steroiderna genom att ha ätit kalvkött. Då skulle han ha behövt äta 40 kalvar per dag under 20 års tid. Ben Jonson, sprintern som åkte fast tre gånger menade att någon mixtrat med hans energidryck.

För övrigt fuskas det på alla fronter. Tänker på de som köpt facit till högskoleprovet. Vi har en hel hop läkarstuderande som fuskat sig in på utbildningen. Ett framtida besök hos en fuskläkare: ”Herr Petterson (som har ont i höger knä), jag ändrar lite i era alarmerade provsvar, sen gipsar vi er vänstra fot. Dessutom ska ni få med er en bra medicin mot Denguefeber” (sjukdom som finns i Afrika).

© Kent Lundholm

Vallat med läppglans

Av , , 1 kommentar 2

Tidig morgon i AIK-land. Här råder en tryckt stämning sedan laget förlorat fyra matcher i rad och har nu parkerat i tabellens nedre regioner.

aik

Inför säsongsstarten sades det både i AIK-land och bland experter söderöver, att årets lag var starkare än någonsin, att det bitvis skulle räcka med att de kunde ställa skridskorna på isen för att vinna. Men så var inte fallet.Nu tvingas laget dra en blöt filt över sig och käka några hinkar taggtråd (som på Hårde Hardys tid), för att få den rätta känslan – för med den kommer viljan att vinna.

Johaug

Även i Norge är stämningen tryckt. Först blev skidåkaren Sundby avstängd efter att ha använt astmamedicinen Ventoline. Det har visat sig att varenda skidåkare i Norge är astmatiker, i varje fall bland eliten som måste ta astmamedicin inför träningspass och tävlingar. Nu har deras fixstjärna i längdspåren, duracell-kaninen Therese Johaug åkt fast för dopning, då man i en kontroll funnit substansen clostebol i hennes kropp. Denna gång handlar det inte om astmamedicin, utan om anabola steroider. Den förbjudna substansen skulle enligt Johaug och lagets läkare han kommit in i kroppen när hon smörjt en sårig underläpp med en kräm som råkade innehålla clostebol. Det går med andra ord tungt i spåren för det norska laget, som i vanliga fall inte bara vallar bäst utan även åker fortast. Nu tror inte jag att norrmännen systematiskt dopar sig, utan att det handlar om två fall av klantighet och kanske, skriver kanske, att åkarna påverkats av läkare och tränare som jagat sekunder genom att balansera på gränsen till det tillåtna. Som att ge astmamedicin till fullt friska åkare. Johaug ligger pyrt till. Det finns 27 fällande domar med clostebol och ingen har undgått avstängning. Det handlar om allt från fyra veckor till fyra år. Snittet ligger på två år. Detta efter att landsläkaren köpt en salva på ett apotek i Italien – som var märkt med texten: DOPING! och en förbudsskylt. Reglerna kring användandet av förbjudna preparat (för att få fördelar mot sina motståndare) gäller för ALLA idrottare i hela världen och fuskarna ska alla dömas lika. Den principen gäller även för norska skidåkare. Punkt.

Michel-Houellebecq

I onsdags strålade Pig Hills manliga bokcirkel samman hemma hos Ante. Debattens vågor gick höga när vi skulle analysera och tycka till om Michel Houellebecqs roman ”Underkastelse”, en roman som hyllats av både höger- och vänsterintellektuella. Personligen tycker jag att han rider på den klassisk mytbildning om religiösa gruppers dolda agenda, i det här fallet gäller det muslimerna.I grund och botten är denna roman både sexistisk och rasistisk. Han har tidigare kallat islam för ”den dummaste religionen” och åtalades då för Frankrikes motsvarighet till ”hets mot folkgrupp” men åtalet ogillades.I The Guardian fick han följande fråga:Is he Islamophobic? “Yes, probably. One can be afraid,” Det författarskapet ska jag inte slösa ytterligare en enda minut till på.

För övrigt närmar vi oss obarmhärtigt den tid på året då vi ska skifta till vinterdäck. Personligen har jag ingen bil – dock ett par rejäla broddar.