Etikett: kyrkan

Läsandet ökar förståelsen

Av , , Bli först att kommentera 2

Grå slöjmoln. Hopp om värme och sol. Igår besökte vi ett litet gårdsloppis i Örviken. Mest rate. Någon hade samlat ihop allt överblivet och sedan stuvat in det i ett garage. Sen fikade vi på en båt som låg för ankar vid havet. Det är väl sådant man gör i medelåldern. Åker runt i en liten bil iklädd keps och kortärmad skjorta, och flämtar och klagar över tillvaron. Nja, jag känner mig nog mest som en ung man som blivit placerad i äldre mans stora och trötta kropp. Ofta tänker jag: Hur gick detta till? Hur kunde mitt enda liv gå så rysligt snabbt. Det gäller att skynda på att älska och låta sig bli älskad. Tiden är utmätt.

minnen

Genom läsandet ökar vår förståelse för omvärlden och om oss själva. Läsandet gör det obegripliga lite mer begripligt. En gång i tiden, i de glest befolkade Norrland, så var det faktiskt kyrkan som bidrog till att folk lärde sig att läsa – detta för att folk skulle kunna traggla sig igenom Luthers Lilla katekes. På den tiden blickade läsandet bakåt, mot det som redan hänt och som genom frälsningen skulle ge en plats i himmelriket. I varje fall om prästen gav dem godkänt efter husförhöret. Men i och med att folk kunde läsa katekesen, så gavs det i smyg möjlighet att läsa annat än det kyrkan tvingade dem till. Det var först under 1900-talet som vi i större utsträckning uppmanades att läsa det som blickade framåt, då ur ett perspektiv av samhällsnytta som fanns i sådan läsning. I dag ska alla läsa deckare med olika varianter pussel som ska läggas för att på sista sidan få veta vem som mördade prästen.

books

Läsandet och språket är oss icke givna, utan vi måste träna på detta för att bli duktiga. Som små måste vi lära oss att avkoda språket för att förstå ordens innebörd. Det handlar om att knäcka språkets kod, att förstå hur ord delas upp i bitar, lära oss skillnaden på konsonant- och vokalljud, begripa oss på hur rader av tecken bildar ord och meningar. För att bli en bra pianospelare så måste man träna hårt och mycket, någonstans mellan 5000 – 10 000 timmar. Detsamma gäller för läsandet och skrivandet.

Förmodligen måste man träna ännu mer ifall man lider av dyslexi. Dessutom är det på det sättet att en dyslektiker använder mer hjärnkraft, fler delar i hjärnan används, när denne ska läsa och skriva. En dyslektiker måste anstränga sig så mycket för att få ihop orden i rätt ordning, att det blir mindre energi över till att förstå budskapet i texten. Har man dessutom ADHD så ställer koncentrationsproblemen och ett uselt arbetsminne till det ännu mer.

Jag har skrivit om detta i min bok ”Spring Kent, spring!”  Beställ boken.

För övrigt kräver medkänsla en stor portion av mod.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Svårt med bussar

Av , , Bli först att kommentera 3

Återvände till Umeå i går efter en stimulerande och rolig helg i Skellefteå. Däremot har jag svårt med bussresorna dit och tillbaka, en betingad reflex som uppstod under 60/70-talet längs de smala, kurviga grusvägarna som ringlade sig genom skogarna mellan Baklandet och Lycksele. 07.10 tutade Ebbe i skolbussen nere på landsvägen. Jag och lillsyrran sprang yrvakna ner till bussen och sedan bar det iväg till de övriga småbyarna för att hämta upp de andra skolungarna. Efter en dryg timme var vi framme i Lycksele. Det tog lika lång tid hem. Fem dagar i veckan, vinter och vår, höst. I nio års tid. Sedan fick vi åka taxi. Så jag har åkt en del buss och när jag numera kliver in i dagens moderna bussar så infinner sig en känsla av att bli ”instängd” och jag blir med ens vansinnigt uttråkad där jag sitter och försöker lyssna på musik och utmana min schack-app. Nä, jag och bussar går inte ihop.

I lördags var vi Skellefteå landskyrka och och lyssnade på körverket ”Mässa för en sårad jord”. Vackert, stilfullt – men nog blev väl ”mellansnacket” från prästerna en aning platt. Om man arrangerar en mässa med det namnet så hade jag väl trott att man skulle ta chansen att lyfta upp konkreta frågeställningar: miljöförstörelsen, krigen och ondskan ute i världen. Det är ju bara att välja och vraka. Men det tycks som om Svenska kyrkan knappt vågar ta ställning för eller emot något längre, i sina ambitioner att vara vän med alla. Snällhet är inte en definition på att någon alltid vänder andra kinden till, som är blid och hjälpsam, utan i snällheten bor även en vilja att ta strid för alla de som behandlas illa och stå upp för värden som allas lika värde.

PhotoGrid_1456035702053

I min bänkrad hade alla växlat pengar för att skänka pengar till den förväntade kollekten, till något behjärtansvärt projekt, till alla de som är på flykt, till något vettigt och bra miljöprojekt. Men det blev ingen kollekt och där fanns inte heller någon ”insamlingslåda” vid utgången. Så jag och många andra lämnade kyrkan med tjocka plånböcker.

I dag ska jag skriva. Ligger efter. Igår la jag upp en sida på fb där jag bjöd in drygt femtio personer till boksläppet den 30 mars. Hoppas vi kan fylla kaféet på Pilgatan.

För övrigt verkar det bli en grå dag – därute.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,