Etikett: Luther

Läsandet ökar förståelsen

Av , , Bli först att kommentera 2

Grå slöjmoln. Hopp om värme och sol. Igår besökte vi ett litet gårdsloppis i Örviken. Mest rate. Någon hade samlat ihop allt överblivet och sedan stuvat in det i ett garage. Sen fikade vi på en båt som låg för ankar vid havet. Det är väl sådant man gör i medelåldern. Åker runt i en liten bil iklädd keps och kortärmad skjorta, och flämtar och klagar över tillvaron. Nja, jag känner mig nog mest som en ung man som blivit placerad i äldre mans stora och trötta kropp. Ofta tänker jag: Hur gick detta till? Hur kunde mitt enda liv gå så rysligt snabbt. Det gäller att skynda på att älska och låta sig bli älskad. Tiden är utmätt.

minnen

Genom läsandet ökar vår förståelse för omvärlden och om oss själva. Läsandet gör det obegripliga lite mer begripligt. En gång i tiden, i de glest befolkade Norrland, så var det faktiskt kyrkan som bidrog till att folk lärde sig att läsa – detta för att folk skulle kunna traggla sig igenom Luthers Lilla katekes. På den tiden blickade läsandet bakåt, mot det som redan hänt och som genom frälsningen skulle ge en plats i himmelriket. I varje fall om prästen gav dem godkänt efter husförhöret. Men i och med att folk kunde läsa katekesen, så gavs det i smyg möjlighet att läsa annat än det kyrkan tvingade dem till. Det var först under 1900-talet som vi i större utsträckning uppmanades att läsa det som blickade framåt, då ur ett perspektiv av samhällsnytta som fanns i sådan läsning. I dag ska alla läsa deckare med olika varianter pussel som ska läggas för att på sista sidan få veta vem som mördade prästen.

books

Läsandet och språket är oss icke givna, utan vi måste träna på detta för att bli duktiga. Som små måste vi lära oss att avkoda språket för att förstå ordens innebörd. Det handlar om att knäcka språkets kod, att förstå hur ord delas upp i bitar, lära oss skillnaden på konsonant- och vokalljud, begripa oss på hur rader av tecken bildar ord och meningar. För att bli en bra pianospelare så måste man träna hårt och mycket, någonstans mellan 5000 – 10 000 timmar. Detsamma gäller för läsandet och skrivandet.

Förmodligen måste man träna ännu mer ifall man lider av dyslexi. Dessutom är det på det sättet att en dyslektiker använder mer hjärnkraft, fler delar i hjärnan används, när denne ska läsa och skriva. En dyslektiker måste anstränga sig så mycket för att få ihop orden i rätt ordning, att det blir mindre energi över till att förstå budskapet i texten. Har man dessutom ADHD så ställer koncentrationsproblemen och ett uselt arbetsminne till det ännu mer.

Jag har skrivit om detta i min bok ”Spring Kent, spring!”  Beställ boken.

För övrigt kräver medkänsla en stor portion av mod.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Knäppa drömmar

Av , , 1 kommentar 3

Det sägs att drömmar är mörkrets frukter; att de växer fram ur de mest undanskymda delarna i vår hjärna. Möjligen är det så. Numera drömmer jag inte särskilt ofta, men när jag väl gör det blir det intensivt, starkt och emellanåt helknäppt. I en av nattens helknasiga drömmar skar jag upp min bröstkorg, slet bryskt ut hjärtat, kastade det i en soptunna och satte dit ett hjärta av trä. Hade lite problem med att sätta artärerna och venerna på rätt ställen. Sedan slöt sig bröstkorgen. Inte spår av ”operationen” syntes. Jag kunde känna utbuktningen av mitt trähjärta. Märkligt, det verkade inte slå, men jag stod trots det upprätt. Det fungerade på något underligt sätt. Sedan blev jag utskälld av en kompis som är läkare, som bannade mig för att inte ha tvättat händerna innan ”operationen”. Hur knäppa får drömmar bli? Kanske handlade denna dröm om oro och mina försök att bli av med den. Oron, rädslan. Eller så har det nåt att göra med en hjärtoperation jag såg under går kvällen i TV-serien ”Grey’s Anatomy”. Allt vi ser, hör, det registreras, hamnar i något av minneslagren, för att ibland poppa upp och bli till en dröm. Att drömma är ett psykiskt tillstånd som sker under REM-sömnen. Det var då jag opererade in ett hjärta av trä … Somliga drömmar ska man nog inte förstå.

Blixt

Eller som Tom Waits sjunger:

”It’s such a sad old feeling
the fields are soft and green
it’s memories that I’m stealing
but you’re innocent when you dream
when you dream
you’re innocent when you dream.”

Jag kan blunda och minnas en tid med ständig sommar, känna dofterna av nyslaget hö och hur ljummet vatten omsluter min kropp när jag dyker i bäcken. En tid fylld av förundran, då livet var ett pärlband av magiska händelser, uppträdda efter varandra. Barndomens magi. Det var en tid då jag kunde drömma om vad jag skulle bli, vad jag skulle göra – senare. Nu håller jag på att bli gammal och delar av det liv jag skulle ha levt, det kom aldrig, det försvann. Det blev kvar någonstans under resan. Kanske stod jag på fel perrong och väntade? Fast – det var ju en hel del annat roligt som hanns med. Sådant som jag aldrig drömt om, men som hände i stundens hetta, i nuet, oplanerat.

För övrigt säger jag som Luther: ”Ni skall icke vara lata och onyttiga, utan arbeta och vara verksamma”. Ord och inga visor. Tagelskjortan på.

 

1 kommentar
Etiketter: , , ,