Etikett: oskyldig

Döm och bli dömd

Av , , Bli först att kommentera 3

Vaknade med en förfärlig nack- och huvudvärk. Trodde ett tag att jag fått en ny stroke. Men efter att ha tagit ett par starka värktabletter, blodtrycksmedicinen och druckit en kopp kaffe så lättade smärtan. Hade nog legat och bitit ihop. Kanske drömt nåt förfärligt. Har ju en märklig förmåga att leva mig in i mina romankaraktärer och brukar få dras med deras smärtor och rädslor.

Ester, huvudpersonen i min kommande roman, talar ofta om sin ensamhet och rädslan över att bli kvarglömd ute i skogen och övergiven av sin flock. Jo, kanske var det så tankarna gick vid femsnåret. Kvarglömd … Missförstådd av omvärlden och i av de sina, de närmaste.

mask-1027228_960_720

Dessa dömande människor vill till råga på allt inte ens vill lyssna på en förklaring. När sånt drabbar mig, brukar jag bli tjurig som fan. Okej, vill de inte veta vad som hände, och varför det skedde, så gå gräv ner er! Kanske en lite fånig attityd, men ni kan läsa en tidigare blogg hur vi som växt upp med skammen brukar reagera när vi blir oskyldigt anklagade.

Värst är det när det handlar om människor som känner till denna sårbarhet, och som gång på gång utnyttjar detta genom att riva hål på den tunna hinnan. Då känns det rent av utstuderat. Nästa märklighet med sådana personer är att de känner sig kränkta, trots att de suttit på den dömande sidan. Var det så Ester Duva kände? Hon som ständigt dömdes för sitt yttre och som på grund av skammen inte orkade försvara sig. Skammen har en förmåga att anpassa sig efter ens belackares påstående. Får man höra tillräckligt många gånger att man är usel, så vaknar man om morgnarna och tror att man är en usling.

shame-927085_960_720

För övrigt så bör du undvika att döma andra. Annars kommer det sluta med att du en vacker dag gör det som du nu kritiserar. Då kommer det vara du som blir dömd. Det är ju allmänt känt att de som dömer mest, är de som har det lägsta självförtroendet och den uslaste självkänslan.

© Kent Lundholm 2019-12-05

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Drömmarnas reservat

Av , , 1 kommentar 3

Oktober, onekligen är det höst. Den tid på då aspens roströda löv darrar av skräck innan de slutligen tappar greppet och faller till marken, då maskarna efter regniga dagar luras upp till marken och i kylan blir liggande, stela och orörliga. ”Spänningen” (hökar och vråkar) drar söderut, det  gör många andra fåglar också. Stararna samlas i stora svarta moln innan det är dags att lämna oss. Grodor och ormar har redan gömt sig lövhögarna och gått i dvala. Snart kommer höststormarna, då det regnar på tvären, när vinden får fönster och väggar att skaka, när vindbyarna kan förvandla skogar till plocke-pinn. Säger som gubben hemma i byn. ”Nolavind blås kall än från vilket håll han blås.”

höstdimma

Strul med tidningsarbetet. På grund av min sjukdom, den stroke jag drabbades av i augusti, så förstärkte vi redaktionen med en biträdande chefredaktör, allt för att jag skulle slippa stressen .Nu har även den biträdande chefredaktören blivit sjuk och tvingats kliva av. Styrelsen söker nu en ersättare, men det är inte lätt. Hoppas det lyckas. Vore ju en smärre katastrof om julnumret skulle ställas in. Tänker på alla våra säljare som genom Vasaplan får en en välbehövlig slant till julfirandet.

Sovit tungt och har nog inte riktigt vaknat ännu. Var frusen i går kväll och tog därför på mig den fina pyjamasen jag en gång fick i julklapp. Det sitter minnen i dess mjuka tyg. Tror att jag ska gå omkring resten av dagen i den. Att bara vara. Lite kravlöst. Finnas till.

För övrigt övrigt är du oskyldig när du drömmer. Så är det. Hela mitt arbetsrum har blivit ett reservat för drömmar.

 

1 kommentar
Etiketter: , , , ,