Var uppe tidigt och fortsatte att jobba med mina små, svarta anteckningsböcker – de jag samlar tankar, minnen, citat, metaforer och rena fakta i, för att sedan använda mig av i mitt litterära skrivande. Som författare vet man ju så ofantligt mycket mer än vad som kan sättas på pränt. Man kan omöjligt skriva ner allt man vet, utan istället sålla, koka samman, och det jag läst mig till i flera böcker kan sluta i en noga genomtänkt mening. En enda mening. Läsaren ska bara ana att där finns mer att berätta, men att författaren varit hygglig att inte skriva läsaren på näsan och därmed tagit bort hens möjligheter att med egen fantasi fylla i ”tomrummen”. Det är en svår konst. Ibland vill man berätta allt, liksom bara för att just bevisa att man ”kan mer”. Ofta är mina första versionen av en roman fylld med sådant ”vetande” som sedan måste skalas bort. I snitt så försvinner en tredjedel när texten ska förtätas. Det blir ofta bättre när jag jobbar fram mina texter på det viset.
Huvvaligen, en sådan logga har jag på min nya jacka. Vad göra???
Vet ni vad, jag har fortsatt problem med Matterhornjackan jag köpte billigt på secondhand. Den är varm å go, dessutom snygg. Men som jag berättat tidigare så köpte jag jackan utan att se Björklövenloggan på vänstra ärmen.Hur tusan ska jag kunna åka till Skellefteå med den jackan? Inte vill jag bli stenad på torget. I går förvärrades krisen då en man kom fram och med stora, beundrande ögon stirrade på mig och jackan. ”Är du medlem i Björklövens 40-klubb?” Jo, det står så under märket. 40-klubben. Det är tydligen en exklusiv sponsorsförening av riktigt hängivna, snudd på fanatiska beundrare av Björklöven. En sådan jacka bär jag.Vad göra?
Det här är mitt lag!
Jag är inte så dum att jag tänker sätta dit en AIK-logga, trots att det mitt lag, för då blir jag ju stenad här i Umeå. Nån av er som har mer neutrala loggor/märken jag kan täcka över Björklövenmärket med: Bollibompa-draken, Kalle Anka … Typ.
När det gäller hockeyn, så nog vore det roligt ifall Björklöven tog sig upp i högsta serien. Det är något alldeles märkligt som sker, på isen och läktarna, när de två lagen möts. Men för somliga har denna sportsliga hatkärlek övergått i något religiöst, där spelarna blivit halvgudar, och supportrarna hängivna troende i varsin församling. Har svårt för detta halleluja, detta tillbedjande av sitt lag. Det är inte helt olikt en gudstjänst hos Livets ord (och jag har besökt två i min egenskap som grävande journalist). När jag bodde i Skellefteå 1980-83 så såg jag i princip alla hemmamatcher, särskilt de när Björklöven kom besök. En av dessa mötet började spelarna att slåss på uppvärmningen, alla mot alla, och de slutade inte förrän vaktmästaren släckte lyset i ishallen. Visst ska vi heja på våra lag, glädjas med dem – men det måste finnas en måtta. Men i mitt hjärta är jag och förblir AIK trogen. Och då kan jag ju inte gå omkring med en jacka med ett Björklövenmärke på …
För övrigt borde jag fotvandra längs älven. Om nu mina nya kängor vill. De kan få för sig vad tusan som helst, steka fläsk, lägga sig i hallen och läsa en bok. ”En vandring i solen” har de läst fyra gånger vid det här laget.
Senaste kommentarerna