Dagens funderingar

Sitter hemma i sällskap med en förkylning som inte vill släppa taget. Röstmässigt låter jag som en gosse i målbrottet. Så har det varit sedan söndagen nu, men det går åt rätt håll i alla fall. Hade nog lite feber ett tag i början på veckan……jag kollar sällan febern utan utgår från hur jag känner mig.I morgon blir det att arbeta i alla fall har jag bestämt mig för.

Hur klarar man sig igenom tonårstiden, någon som vet ? Verkar nämligen som om min son börjat komma in i den perioden av sitt liv. Känner inte riktigt igen honom och det gör man inte i skolan heller. Han pendlar oerhört i sitt humör, blir fruktansvärt arg för ingenting och har mycket svårt att hejda sig i detta. Så har han aldrig någonsin tidigare betett sig i sitt 12 åriga liv. Situationen är ny för mig som förälder också och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Har haft ett givande samtal med hans fröken i alla fall som gör allt hon kan för att lösa problemet i skolan. Är ju i alla fall mycket bra att man i skolan reagerar snabbt innan allt gått för långt.

Vad kan då jag som förälder göra åt detta ? Naturligtvis finnas till för sonen, självklart. Och prata, prata och åter prata ! Och det är vad jag gör just nu, försöker prata med sonen och hjälpa honom att hitta ett sätt att tygla sitt humör. Men det är inte lätt detta att se sitt barn dels förändras och dels faktiskt må dåligt också. Han är ju fullt medveten om problemet…….jag vill ju att han ska kunna tygla sitt humör så han inte skrämmer bort alla sina kompisar.

Problemet är lika stort för mig som förälder som för sonen……..