MatFrisk på VK

Bli frisk av din mat

LCHF, ”So last year”?

Av , , Bli först att kommentera 0

En SLV-lojal dietist, Stina Nordqvist, har kommenterat den pågående anpassningen till LCHF på sin blogg, stinas lilla gröna. Hon valde en von obenattityd, "…jag är smartare än så…", vilket ledde till många irriterade kommentarer. Ett par av hennes konstateranden är att "Trenden vänder" och "Så LCHF har visst redan blivit so last year…", detta på grund av en artikel i Amelia samt en amerikansk veganbok.

Hon bortser då från den flod av böcker samt tidnings-, tidskrifts-, TV-, webb- och radioinslag som behandlar LCHF på ett eller annat sätt. Alla är naturligtvis inte positiva, men till skillnad från hur det var för så sent som ett eller ett par år sedan så kan de flesta journalister numera uttala LCHF utan att vricka tungan.

Något som är ännu mer glädjande är att det dyker upp diverse journalistiskt material som ser på maten ur samma synvinklar som LCHF-are utan att ens nämna begreppet. Detta innebär att skribenten accepterat synsättet som det normgivande.

Ett exempel på detta ser jag i senaste numret av ICA-Kuriren (#4, 23 januari 2012). Under rubriken "Konsument, på din sida" skriver konsumentreportern Kersti Byström om det närmast obefintliga innehållet av röda bär i diverse frukostflingor.

"Absolut sämst är sockervärstingen Kelloggs Special som innehåller hela 23 procent sockerarter.

Dags för Kelloggs Special K Red Berries att byta namn. Kelloggs Sugar vore ärligare."

Hur vetenskapligt är detta?

Av , , 1 kommentar 1

Människor äter alltmer kött. Samtidigt hopar sig bevisen för att kött och charkuteriprodukter orsakar cancer och andra sjukdomar.

Källa: DN.se   

I artikeln skjuter man in sig på konsumtionen av "rött kött" och att par varianter av tarmcancer.

"Det säkraste vetenskapliga underlaget gäller tjocktarms- och ändtarmscancer – den tredje vanligaste cancerformen i Sverige som drabbar ungefär 6.000 människor varje år."

Hmmm, spontant låter det riktigt illa, men låt oss räkna en stund och sätta siffrorna i ett perspektiv. Enligt texten är det sex tusen av landets nio miljoner som drabbas, alltså 6000/9000000 eller cirka 0,067%.  

Ur faktarutan som finns intill texten:

"Det finns ett massivt vetenskapligt stöd för att charkuterier och rött kött höjer risken för tjock- och ändtarmscancer. Riskökningen varierar något mellan olika studier, men verkar ligga någonstans runt 30 procent för varje daglig portion."

Nu är detta väldigt luddigt skrivet i och med uttrycket "…för varje daglig portion." Vad innebär det egentligen? Låt säga att det gäller den som var dag konsumerar "en portion". Då stiger sannolikheten  till 0,087%, alltså med 2/9000.

Inte för att jag menar att detta är en negligerbar risk, men fundera lite extra över hur en multifakoriell observationsstudie skulle kunna urskilja en så liten risk/riskökning. Det är lite som att mäta upp ungefär 9 meter och med ögonmått avgöra om det skiljer 6(+2) millimeter från det exakta. 

"Försökspersonerna får fylla i blanketter med olika rutor. De kan till exempel kryssa för om de har ätit ”korv- och korvrätter”, ”bacon”, ”blodkorv”, ”leverpastej”, ”köttfärsrätt” eller ”helt kött” den senaste veckan."

Förstår ni nu vad jag menar med "ögonmått"? 

Fetma + ADHD = sant?

Av , , Bli först att kommentera 1

 Människokroppen är fantastisk när det gäller att anpassa sig till mycket vitt varierande levnadsbetingelser. Det gäller inte bara klimat och liknande fysiska betingelser utan även att de tillgängliga födoämnena kan variera både i mängd och kvalité. Den som äter en undermålig mat kan drabbas av näringsbrist vilket kroppen tycks kompensera för genom att snabbt bli hungrig igen trots att den tillförda energimängden med god marginal överstiger behoven vilket kan leda till överätande, ibland parat med att näringsbristen ändå kvarstår. 

Upsala Nya Tidning finns en kort artikel ur vilken jag citerar:

Symtom på adhd är dubbelt så vanligt bland patienter som ska göra en operation mot fetma än i den övriga befolkningen, visar en Uppsalastudie. Ofta är besvären kopplade till stört ätbeteende, oro och nedstämdhet. (TT)

Studien omfattar 187 fetmapatienter som står inför att göra en "fetmaoperation" och man har tydligen observerat en samvariatiom mellan ADHD och grav övervikt. 

Studien … "ger ytterligare stöd för uppfattningen att ADHD kan vara en viktig faktor att beakta vid fetma", säger psykologiprofessorn Ata Ghaderi vid Uppsala universitet och efterlyser mer forskning. 

ADHD kännetecknas av koncentrationssvårigheter och kraftigt förhöjd aktivitet eller uttalad passivitet. ADHD är mycket omdiskuterat och vetenskapen har ännu inte kommit till definitiva slutsatser om vad som orsakar och driver sjukdomsförloppet. Ett flertal experiment har emellertid visat att det går att förbättra de drabbades hälsa genom att förbättra deras kost, ofta genom att tillföra en eller flera omega-3-fettsyror.

Antag att (ett antal av) dessa fetmapatienter överäter en näringsgles och undermålig kost för att försöka få i sig tillräckligt av ett eller flera essentiella näringsämnen. Detta leder i längden lätt till en påtaglig övervikt. Kvarstår ändå bristen på ett eller flera av de näringsämnen som som är betydelsefulla för att motverka ADHD så kan sambandet mellan detta och fetman vara möjligt att förklara, åtminstone till en del.

En näringsgles kost domineras även ofta av socker och/eller stärkelse. Både fetma och ADHD kan bero på att dessa ämnen inte tillför någon som helst essentiell näring utan enbart energi. 

Tyvärr har jag inte haft tillgång till studien utan mina spekulationer om den grundas på den kortfattade TT-texten. Finns någon som har tillgång till den kompletta studien så tar jag gärna emot den på min mailadress: erik(dot)[email protected]

Spetsforskning eller chokladmarknadsföring?

Av , , 1 kommentar 0
 

Forestil dig en chokolade, der både mætter, smager godt og som øger kroppens forbrænding. Det lyder for godt til at være sandt, men det er ikke desto mindre netop sådan en chokolade, som et hold danske forskere fra Københavns Universitet har i støbeskeen.

Källa: Berlingske.dk 27/12 2011

Dansken Arne Astrup har under många år samverkat med dansk sockerindustri genom att stödja den med diverse obskyra studier som förringar sockrets skadeverkningar. Hans aktiviteter i detta sammanhang har emellertid minskat avsevärt under senare tid då ett antal betydande forskare med nyare studier har börjat argumentera för diametralt motsatta åsikter. Nu är ju godisbranschen ekonomiskt väldigt lockande, särskilt om den kan kopplas till bantning, vilket uppenbarligen tilltalar Astrup.

»Det kunne være interessant, hvis helt almindelige mennesker kunne bruge chokoladen som et indslag i deres kost og på den måde kunne komme til at spise mindre,« siger professor dr. med. Arne Astrup, der leder Institut for Human Ernæring ved Life på Københavns Universitet. Han er primus motor i udviklingen af chokoladen.

Det är väldigt roande att läsa artiklar som denna som försöker göra dygd av sådant som bara för kort tid sedan var svart som synden.

Forskergruppen har i den forbindelse (forskning om bantning, min anm.) længe haft et godt øje til mørk chokolade, der indeholder det mættende fedtstof stearinsyre…

Lägg märke till slutet av meningen: "…den mättande fettsyran stearinsyra…" Jodå, den är fullt ätbar och en förstklassig beståndsdel i fett trots att åtminstone jag får negativa associationer av namnet. Men låt oss ta reda på vad det egentligen är.

Stearinsyra (oktadekansyra) är en fettsyra med 18 kolatomer, dess namn kommer från det grekiska ordet stéatos vilket betyder talg. Smältpunkten ligger vid 70 grader och är därför en starkt bidragande orsak till att choklad är stabilt och inte gärna smälter förrän den hamnar i munnens värme.

Stearinsyra är vanligen sparsamt representerat i vegetabiliska fetter (typiskt <5%) medan det utgör upp till 30% i naturliga animaliska fetter (kom ihåg dess namn som betyder talg!). Till yttermera visso är det en mättad fettsyra

Märk ironin i att godisforskaren Astrup försöker slå mynt av en förment vegetabilisk produkt (choklad) vars huvudsakliga fettkomponent är en av de vanligaste i naturliga animaliska fetter!

Man gör även stor sak av att ett ämne i chokladen, theobromin, aktiverar kroppens produktion av stresshormonet adrenalin vilket i sin tur "ökar förbränningen". 

Theobromin stimulerer centralnervesystemet ved at frigøre adrenalin. Dette stof har længe været kendt for sin fortræffelige evne til at øge kroppens forbrænding, især hvis det blandes sammen med chili og grøn te.

Visst, egenskapen är känd sedan länge, men vad innebär det egentligen? I en stressig situation, om det så beror på att man jagas av vargarchefen eller egna prestationskrav, så frigör adrenalinet kroppens energiresurser och ökar förutsättningarna att klara påfrestningarna. Men ökar "förbränningen" särskilt mycket för den skull? Jo, om du jagas av vargar eller måste genomföra krävande prestationer, då sitter det bra med snabbt tillgänglig energi. Men om stimulit kommer när du sitter avslappnat i en länstol med halvslutna ögon och lyssnar till god musik och njuter "bantarchoklad" med inslag av theobromin?

Man kan mäta att andningen ökar (bra med ökad syretillförsel när man skall "förbränna") samt att hjärtfrekvensen stiger (bra med ökad blodcirkulation även om den minskar till huden). Vad adrenalinet faktiskt gör är att öka förutsättningarna för att göra ansträngande saker, inte att passivt "öka förbränningen" utöver att andas djupare och få ett dunkande hjärta.

»For at få chokoladen til at mætte ekstra godt, putter vi nogle hørfrøfibre i. Fordelen ved disse fibre er, at de ud over at mætte også binder noget af fedtet fra maden i tarmen.

Här krockar inbillningen med verkligheten. Astrup argumenterar för att tillsatsen av linfrön dels skall mätta, dels skall hindra en del av chokladens fett att absorberas ur tarmen. Det första antas vanligen ske genom att fibrer absorberar vätska i magen och sväller till större volym vilket skall bidra till mättnadskänsla. Testa själv med lite linfrön i maten och se hur pass effektivt det är.

Det andra, att hindra fettupptag, är rent slöseri med jordens resurser. Det som på sin höjd händer är att man skiter ut oanvänd energi och kompenserar med att fortare bli hungrig, äta tidigare och/eller mera. 

Studier tyder på, at stearinsyrefedt i maden kun optages med 90 procent så måske 10 procent af stearinfedtet ryger ud med afføringen, og hvis vi kunne øge dette kalorietab til 30 procent ved at tilsætte kalcium og hørfrøfibre, så begynder det virkelig at ligne noget.

Låter detta som spetsforskning i nutrition eller marknadsföring för en godisindustri? 

Arne Astrup understreger, at han og hans forskergruppe ikke har opfundet chokoladerne for at tjene penge – de håber blot på, at industrien vil lade sig inspirere af deres forskning, eventuelt indgå i et samarbejde, således at så mange mennesker som muligt kan sætte tænderne i chokolade, der mætter og slanker i stedet for at fede. 

Sure.