IF Metall tvingas agera indrivare åt regeringen

Från den 1 maj höjs avgiften till IF Metalls a-kassa från 125 till 300 kronor.
Höjningen är en del i den borgerliga regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen.

Förra gången regeringen höjde a-kasseavgiften användes pengarna framför
allt till att finansiera slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt och sänkta
inkomstskatter för grupper som redan har det bra ställt.

/ Mattsson
 

Hittade en intressant blogg, kände mig tvingad att kopiera den
Tycker att det är en intressant summering av regeringens vårproposition

Detta skrev Tommy Streling på vilhelminabloggen.se
kan inte annat än att hålla med.

Konsten att inte angöra en brygga – regeringens vårproposition

Redan i januari 2009 deklarerade Sveriges kommuner och landsting (SKL) att konjukturnedgången gick fortare än beräknat. Då ansågs de förväntade sänkta skatteintäkterna motsvara 20000 arbeten i kommun och landsting. Redan då såg man ett behov att tillskjuta 3 miljarder under 2009 och 8 miljarder under 2010, för att uppväga minskade skatteintäkter och bevara välfärden. I det perspektivet var de nu 7 tillskjutna miljarderna med start 2010, 4 miljarder för lite. Situationen har sedan förvärrats och Konjukturinstitutets (KI) prognos i slutet av mars pekade på ett behov av ett tillskjutande av 3 (2009) plus 9 (2010) dvs 12 miljarder för perioden vilket indikerar 5 miljarder för lite.

KI:s generaldirektör är en av flera ekonomer som anser att tillskotten till kommunerna i detta läge är ett effektivt medel att hålla uppe sysselsättningen och ekonomin. Ordförande i regeringens finanspolitiska råd, professor Lars Calmfors, varnade tidigt för att stimulansåtgärder inte får komma för sent, i november förordade han snabba åtgärder där slutsatsen var att ytterligare finanspolitiska stimulanser bör sättas in redan 2009. När stimulanspaketet i december presenterades, ansåg han att 8,3 miljarder inte räckte på långa vägar. Calmfors önskade insatser kring 15- 25 miljarder. ’Jag hade velat se tillfälligt höjda statsbidrag för kommuner och landsting, engångsbidrag till låginkomsttagare, extra studiemedel och ett extra barnbidrag’, uttalade Calmfors i en intervju, där han också underströk att stimulanspaketet var bra till sitt innehåll, men alldeles för svagt.

Att regeringen nu slutgiltigt spikat fast att inga extra medel ges till kommuner och landsting under 2009, gör att många ser nattsvart på 2010. För sent, säger Lärarfackets ordförande som konstaterar att varslet om 1300 lärartjänster nu ligger kvar. En brygga mellan 2008 och 2010 existerar inte. Uppsägningar och varsel kommer nu drabba den offentliga sektorn hårt. I sin tur drabbande hela samhällsekonomin.

I dagens DN-debatt nämner de ledande alliansföreträdarna inte något om följderna. Man önskar att alliansledarna kunde påminnas om Finansieringsprincipen som Riksdagen tog beslut om för tio år sedan, vars frånvaro ofta leder till att ofinansierade beslut fattas av riksdag, regering och myndigheter. När konjukturinstitutets analytiker inte vet hur övriga åtgärder kommer påverka kommunernas ekonomi, så är problemet vid handen.
Riksdagen måste börja driva frågan på allvar så att finansieringsprincipen lagfästs. Så man vid varje enskild planerad reform vet vilka kostnader som avförs eller vältras över på kommunerna. Denna brist på konsekvensanalys är ett av skälen till en allt större osäkerhet råder i kommunernas långsiktiga planering. All lagpliktig verksamhet är oerhört viktig att utreda nogsamt, särskilt för kommuner med problematiska demografiska obalanser. Ett paradexempel är Anders Borgs sena besked i oktober 2008 inför infrusna statsbidrag 2009. Hur ska kommuner överhuvudtaget kunna planera långsiktigt med en sådan snäv tidshorisont?

I debattartikeln i DN, radar alliansen upp sitt facit fram till 2010 och intygar alla insatser av godo fram till idag. Som om det skulle ge en konstgjord tillförsikt om de kommande åren. ’Regeringen presenterar förslagen redan i vårpropositionen 2009 för att skapa stabila planeringsförutsättningar i oroliga tider’.
¤ De planeringsförutsättningarna borde klargjorts i början av året. Att frysa statsbidragen var första mattan man drog undan. Den andra genom dra ut på ovissheten ända till nu. Den tredje genom att inga utökade medel gavs under 2009.
Alliansföreträdarna fortsätter i debattartikeln ’Det ökade stödet motverkar också en ökad arbetslöshet till följd av uppsägningar i landsting och kommuner’.
¤ Stödet är för litet, kommer för sent och uppsägningarna kommer skjuta fart på allvar nu när beskedet för 2009 är definitivt.
’Med stödet kan kommunerna säkra den grundläggande välfärden genom resurser till vård, skola och omsorg när deras ekonomi snabbt försämras’.
¤ Ekonomin försämrades redan under 2008 för många mindre kommuner, förvärrade av frysta statsbidrag för 2009 och cementerade löneförhöjningar anpassade för högkonjuktur, då blir det lönerna som räddas och inget annat. I DN-artikeln står inte ett ord om antal jobb, men på regeringens hemsida redovisas att ’Regeringen bedömer att det tillfälliga konjunkturstödet på 7 miljarder kronor förhindrar att drygt 9000 personer förlorar sina jobb’.
¤ Vet man att det saknas 5-6 miljarder, då vet vi att 6500-8000 jobb kommer försvinna inom kommun och landsting. Den konsekvensen begriper regeringen naturligtvis att undvika.
’Våra möjligheter att möta krisen kommer att vara begränsade, men vi kommer att göra allt vi kan för att Sverige ska stå emot nedgången och hävda sig väl när vändningen kommer. Vi kommer fortsatt att ta vår utgångspunkt i vår tilltro till den enskilda människan, sätta jobben främst och göra vårt yttersta för att värna kärnan i den svenska välfärden’.
¤ Med 98 miljarder i överskott under 2008 och en recession av ej skådat slag, understrykt av en dyster prognos för 2010-2011, då är inte 5-10 miljarder extra i stimulansåtgärder ett problem. Hade man menat allvar hade man flikat in 5-7 miljarder redan under 2009, då hade oerhört mycket varit vunnet. Då hade en överbryggning varit möjlig, nu kommer stora samhällssekonomiska merkostnader skapas helt i onödan av alla panikåtgärder, istället för att skapa långsiktiga besparingar och hållbarhet för de drabbade kommunerna och landstingen.
Att undlippa balanskraven, blir en fingervisning att man kan skjuta underskotten på framtiden med nya tidsramar för ansvarsbefrielse.
Men det förändrar inget i underskotten. Man kan inte låta bli att undra om detta obevekliga härdande stålbad skall verka som en strukturomvandling, vad gäller kommunernas fokus på vad som verkligen är kärnverksamhet. I samma andetag märker medborgarna, att byskolor och räddningstjänsten hotas, samtidigt som delar av fritids- och kulturverksamheten inte nagelfars, samtidigt som lagpliktig verksamhet skjuter i höjden och slår på hela kommunekonomin och välfärden, vilken lider så stor skada att folk funderar om man ska kunna bo kvar i inlandet. Det är nu prioriteringarna bestämmer framtiden. Vad är rättvist? Ska all verksamhet bedrivas rationellt ekonomiskt och storskaligt utan mänsklig hänsyn?

Denna brygglöshet regeringen nu slagit fast, skapar en panikartad brådska som missgynnar långsiktigt hållbara lösningar och förändringar. Men inte nog med det, välfärden och den ekonomiska utvecklingen både försämras och får svårare att återhämta sig från lågkonjukturen.

Det finns således ingen anledning att hålla regeringen bakom ryggen. Det är dags för både oppositionens och alliansens riksdagsledamöter att ställa regeringen tills svars för en undfallande stimulanspolitik som bottnar i överdriven budgetdisciplin och inte landets bästa. Vi befinner oss i en djup ekonomisk kris som kan vara förödande för välfärden om den hanteras vårdslöst. Då kan man inte stirra sig blind på opinion och nästa val.

/ Tommy Streling

http://www.vilhelminabloggen.se/medlem.php?mid=135009

/ Mattsson
 

Under de 65 senaste åren sett från 2010 har (S) regerat i 52 år.
Under dessa år har ekonomin aldrig backat.
Däremot under de 13 år som BORGARNA har regerat har
ekonomin backat 6 av de åren!!!

/ Mattsson
 

Ett skyddsombud fastnade i en rörgrav när sand rasade ner. Nu åtalas han för arbetsmiljöbrottet framkallande av fara för annan. I en kommande rättegång är han både åtalad och målsägande.

I augusti 2005 höll Peab Sverige AB på att med grävmaskin schakta en rörgrav vid Tegskyrkan i Umeå. Skyddsombudet stod nere i graven när plötsligt ett sandskikt rasade ner på honom så att han fastnade med benen. Arbetskamraterna grävde loss honom.
Han fick en ledbandsskada.
Enligt Arbetsmiljöverkets utredning var den direkta olycksorsaken att släntlutningen var för brant.

Nu åtalas Peabs platschef samt skyddsombudet för arbetsmiljöbrott.
Enligt kammaråklagare Kjell Janneson hade platschefen inte gjort vad som behövdes för att förebygga att arbetstagare skulle skadas genom ras.
Av grov oaktsamhet utsatte han skyddsombudet och dennes arbetskamrat för livsfara eller fara för svår kroppsskada.
Skyddsombudet och kollegan turades om att arbeta nere i graven.
När raset skedde stod kollegan uppe på kanten.
Skyddsombudet lastas, just i den egenskapen, också för att inte ha vidtagit de åtgärder som behövdes för att förebygga skada genom ras. Därigenom utsatte han av grov oaktsamhet sin arbetskamrat för fara.
Även arbetskamraten är, enligt åklagaren, målsägande.

Både platschefen och skyddsombudet förnekar brott.
I polisförhör säger skyddsombudet att man bedömt jordlagret som mycket homogent.
Därför var släntsluttningen tillräcklig. Men närmare olycksplatsen kom man till ett skikt av sand eller grus. Med hänsyn till omständigheterna, bland annat torrt väder, sågs det dock inte som någon risk.

Länk:
http://www.arbetarskydd.se/nyheter/arbetsmiljoratt/article480370.ece

/ Mattsson
 

Fram till mitten av mars hade minst 1 100 lärare varslats eller var på väg att varslas om uppsägning.

– Vi befarar att nedskärningarna tar ny fart i april, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

Siffran över antalet lärare som riskerar att mista jobbet är inte heltäckande, utan är baserad på uppgifter från 190 av Lärarförbundets 290 avdelningar i kommunerna.
När Lärarnas Riksförbund ställde samma fråga i februari rapporterade 225 kommunombud om totalt 1 500 varsel.
Hittills berörs lärare i 40 kommuner av varslen, men många kommuner ligger i vänteläge, enligt Eva-Lis Sirén.
– Runt om i landet är det inplanerade sammanträden och förhandlingar runt en ombudgetering. Om det inte kommer pengar i regeringens vårbudget blir det betydligt fler varsel, säger hon och befarar i så fall ett ’nattsvart år’ för skolan 2010.

Sveriges kommuner och landsting har pekat på att skolan måste krympas av demografiska skäl, det vill säga för att elevantalet sjunker.
I Lärarförbundets enkät uppger 130 ombud att deras kommun sparar på skolan, varav 40 anger att minskade elevkullar är den enda orsaken. Dessa 40 kommuner har inte varslat.
En majoritet anger både minskande elevantal och det ekonomiska läget som skäl till besparingar.
Sammanlagt handlar det om neddragningar på en miljard kronor, enligt enkäten.
Den totala kostnaden för förskola, grund- och gymnasieskola ligger på runt 150 miljarder.
– Det är illavarslande för vi går från ett läge där vi behöver förbättra resultaten i svensk skola.

Regeringen måste inse att något måste göras nu.
Den gick till val på att ge en skola med bättre kvalitet, säger Eva-Lis Sirén.

Källa
http://www.e24.se/pengar24/dinarattigheter/arbetsratt/artikel_1197425.e24