fick jag flera stycken när jag körde taxi igår. 61 mil vart det. Först till Bjuholm, sen en sväng i stan, sen till Byske, fick en strökund på väg hem  i Skellefteå, sen en tur till Bjurholm igen. Det är så fruktansvärt olika när man kör taxi. Igår satt jag alltså i Umeå och kände mig lite lagom lunchsugen. Skulle just köpa något att äta+ en latte på Subway. Då plinga det till i taxametern och allt började rulla. Inte hade jag då en aning om att äta och gå på toa skulle det inte bli nå mä förrän 5,5 timmar senare. Andra dagar är det så lite körning att man far hem med 400 kr inkört…

Jamen i allafall så körde jag Burträskvägen för E4:an är längre, men också så ini bomben tråkig. Den vägen är välbekant. Hur många gånger har man kört trött och hungrig i vintermörkret genom halvöde byar i Västerbotten??? 10000-tals? Jag gillar ändå att bara låta tankarna löpa: Här Bodbysund bodde Helmer Andersson, en vän till min pappa och även mig i sin stiliga västerbottensgård, med sina stora trädgårdsodlingar. Edelviks folkhögskola ligger kvar där i svängen i Burträsk, där gick jag 1983. Zackes hus i Västanträsk. Byar där vi köpte välstammade kvigor på 80-talet, Det där lilla huset alldeles bredvid vägen högst uppe i backe i en sväng, som har en nerrasad lagård och massor med grejer. Huset var mörkt och oplogat var det utanför. Sidbergslidsbacken- eller talspråk Sibberslibacken, och nedanför den bodde Gunnar Wahlberg och hans fru Ebba på sin gård. Hon hade de grannaste kalvar man kunde se, aldrig diarréer, runda och fina över ryggen och bra betalt från slakteriet, inga gödselavdrag där. Själv drack Ebba aldrig mjölk, och blev så benskör på gamla dagar att det vart rent besvärligt. Hon är borta nu, och sonen har tagit över hemmanet. 

Sedan far man förbi en anonym avtagsväg utan skylt just vid Lappvattnet. Därinne hade jag mitt första avbytarjobb, hos en ensam bonde som hade 7 fjällkor. Det var spannmjölkning, och jag kan ju säga att inte svämma tanken över i vanliga fall (200 liters!) och inte vart det nå mycket första dagen jag var där. I pur förskräckelse över att för första gången se en kvinna gav de inte ner mjölken ordentligt…

Så mycket man varit med om runtom i Västerbottens byar. Så många auktioner, traktorer, kvigor, spannmålskrossar, gödselspridare, självlastarvagnar, metallsvarvar och överfulla ladugårdar man har sett! Så många fina hus och gårdar som bara står tomma nu. Man får vara glad att någon har vett bruka den mark som trots allt brukas, annars funnes inga fina vyer att glädjas åt när man ensam ska fara igenom ett Västerbotten där bara för 40 år sedan fanns så mycket barn på landsbygden att det inte var några större problem att få ihop ett fotbollslag i nästan varenda by.