…tänker jag icke skryta över att jag plockat- eller lägga upp nån bild på. Sådant är för veklingar. Svampar plockar och äter man, man talar icket om det.

Överhuvudtaget är det en förfärlig massa prat om saker som ska göras, har gjorts och görs. Man kunde faktiskt tro att vi alla gick nånslags universitetskurs där man prompt måste utvärdera alla processer och reflektera över sina handlingar offentligt stup i qwarten!

Det finns faktiskt folk som varje dag facebookar om att dom har mockat skit i sina hästboxar, kommer att mocka skit i sina hästboxar, planerar att mocka skit i sina hästboxar eller misslyckats med att skotta skit i sina hästboxar. 

Seriöst!!! Skulle det vara någon terapeutisk nytta med att skaffa en hamster och facebooka om skitskottningen i dess bur?

Eller starta en blogg om mina otaliga och resultatlösa försök att sluta snusa? Skulle mina kära läsare fortsätta att följa mig om jag började skriva om maträtter jag hade tänkt laga, tandborstar jag hade tänkt köpa, katter jag låtit avliva, karlar jag inte gift mig med, skruvdragare jag verkligen i verkliga livet verkligen har köpt, timmerstockar jag eventuellt kommer att använda i ett framtida husbygge, intressanta färgkombinationer på kläder jag tänkt bära någongång, poliser jag dragit vid näsan i Ransäter midsommarsafton 1978 (el 1979 kanske), hästen som gav mig ett hiskeligt svart blåmärke 1973, den otroligt dåliga bilaffären jag gjorde 1980 gällande en röd Alfa Romeo Spider av 1969 års modell med en reservmotor till, jobbet som plåsterförsäljare i Västerbottens inland som jag tackade nej till, drömmar om matematikstudier vid Kristianstads Högskola som jag inte börjat på eller gardiner jag köpte 1979?

JA! det skulle ni! Om jag skrev tillräckligt intressant om det!!! Man måste väcka fantasin, få läsarna med sig, egga argumentationslusten, få folk att känna. Men det uppnår man inte genom att skriva träigt.

P.S. Egentligen tror jag inte att jag lurade några poliser i Ransäter. Men jag var verkligen där midsommar afton 1978 el 79. Undrar fortfarande vad jag gjorde där. Ingen vill berätta för mig, men jag vet att det var spelmanstämma och att jag hade med mig fiolen. Så långt är jag överrens. Ett tält figurerar också. Och folkdräkter- liksom i bakgrunden på nå vis. Vi liftade dit, jag och…. Emma förstås. Undrar om hon är på Facebook?