förr i tiden och nuförtiden.

Djupgående icke universitetsstödd folklivsforskning

Förr i tiden trodde man att man frös om man inte hade tjocksockar på vintern. Jamen förstår ni- där satt mamma i spisvråns skumma skimmer och stickade, där satt storasyster på den hårda träbänken och lärde lillasyster sticka, där satt farmor i vedspisens hetta och kardade och sen satt någon och spann. Kanske en liten 12-års piga från grannbyn långt uppefter älven. (Tvi tvi-svarta katta). I det dragiga hörnet yrde snön in från vindbyarna. Ingen iddes tala och husförhöret skulle snart hållas i storbondens sal. Där satt också karlar och täljde och lagade räfspinnar och alla svulto och fröso de. Farfar låg i gustavianarn och höll på att hosta lungorna ur sig, gråhunden var så matt i bena att han bara låg pall, i den lilla gråa ladugården stod två kor som var sin, minsta pojkarna var ute i snöstormen och karvade bark till brödet, i mjölbingen var det bara bottenskrapet kvar och då knackade skattmasen på den vindpinade, otäta tjärade dörren…

Sockarna, var det,ja. De stickade när de väntade, ialla pauser under vaken tid, när de förflyttade sig, när de vallade kor, när de passade en gryta. På många ställen stickade också karlarna.

Nuförtiden tror vissa att man inte fryser utan tjocksockar. Men modern forskning i vårt institut i Schweiz (av en händelse samma institut som gjort de där undersökningarna om rynkig hy) har visat att ullsockar värmer bäst, ty de hålla värmen även om de bliva fuktiga.