Etikett: vuxna

Tänk på dom

Av , , Bli först att kommentera 0

 fattiga barnen i Biafra, sa dom alltid när jag var liten och inte ville äta upp maten. Nu ska barnen väl tänka på barnen Bangladesh. Jag fattade aldrig vad dom menade. Det är klart att det är hemskt att små barn svälter ihjäl, och man såg på nyheterna hur svaga dom var- orkade inte ens vifta bort flugorna från ansktet. Men hur skulle jag- ett ensamt barn i Storstockholm kunna göra något åt saken? Funderade jag då. 

Skulle jag stoppa i den äckliga maten i ett kuvert och skicka till dom? Men kuvertet skulle ju blötas upp, maten bli sur och dålig (det var långt till Biafra, det fattade man) och hur skulle det adresseras??

"Till Fattiga Barn"?

Skulle det komma fram? Hur skulle det räcka till alla tusentals barn som svalt? Tyckte dom om falukorv ens?

Såhär i efterhand ter det sig rörande hur man tänkte som barn. Väldigt praktiskt och mycket krassare än de vuxna kunde föreställa sig.

De vuxna då skulle ha varit mer pedagogiska, för det där blev bara en diffus skuldösning. 

Snart kommer

Av , , 2 kommentarer 2

 min pappas senaste bok "Teater- motståndskraft och frihetslängtan" ut. Han är flitig han, och skriver om teaterns historia. Kollar i sina djupa bokhyllor och gräver ur sin mångåriga erfarenhet. Min mamma har också skrivit en bok. Den handlar om kvinnliga brukspatroner i Sverige. Hon har forskat och grävt och hittad en hel del brukspatroner, som varit nästan helt förbigångna i historieböckerna.

Själv bedriver jag bara en komplett ovetenskaplig folklivsforskning där jag utan vederhäftig dokumentation eller akademisk styrning hej vilt vräker ur mig mina personliga åsikter totalt subjektivt. Dock försöker jag hålla mig till sanningen.

Jag antar det är detta som skiljer akademikerna från bonntölparna, så jag sällar mig glatt till de senare och tar det som en (högst seriös) uppgift att bara belysa saker och göra andra folk glada eller tankfulla.

Det som idag ådrager sig min uppmärksamhet är den senaste tidens fokus på både Socialdemokraternas och Kristdemokraternas…vad ska jag kalla det? Sociala eller personliga klimat. Det är alltså partier där folk går med som kan enas under ungefär samma åsikter om olika saker och har en självklar demokratisk syn på styrning och samverkan. Ändå rapporterar media om dem och deras tillsättning av ny partiledare i termer som "spittring", "oenighet", "falanger", "strider", "inre strider","måste samarbeta"- ja till och med "dolkar i ryggen" har använts. 

Det känns ju inte bra. Är det inte vuxna människor det handlar om, som vi har valt att styra landet? I förtroende. För mig känns det som om förtroende betyder att vi tar det som självklart att de t.ex. håller sig för goda för att hålla på med personengrepp och osaklighet både inom och utom prtiet. Det spiller dessutom tid och energi.

Åtminstone jag vill då inte ideligen höra att partier och block skäller på varandra och tjafsar om vem som gjort fel och vem som glort bäst. 

Jag vill då ha handling. Hur svårt kan det vara? Jag förstår att det är svårt och det tar tid, och att det kanske inte ens blir bra- men man måste väl för höge farao försöka!

Äldreomsorgen blir då definitivt inte bättre här och nu av att politikerna strider inbördes och bara tänker på sin personliga yrkeskarriär.

Men vad löns det jag skriver det här- det är ändå bara vanlia männschor som läser min blogg, och sådant folk brukar ha vett att ha räknat ut detta för längesedan.’

Ska jag kanske maila de höga personerna direkt. Skulle det funka?

När man är liten…

Av , , Bli först att kommentera 1

 …finns det en massa vuxna runt omkring en. De flesta av dem är som en grå och tråkig mängd av långa ben som är i vägen så fort man rusar iväg mot något kul. MEN annars så delades de vuxna upp i snälla eller elaka. Det gällde att fort lokalisera de snälla och kolla hur snälla de var: kunde man:

-få bullar och saft?

-utföra något jobb och få pengar?

-bygga koja i deras träd?

-hänga i knävecken över mattpiskarställningen?

-gosa med deras kattungar?

-gå ut och gå med deras kalvar?

-lägga ruttna äpplen i deras brevlåda?

-tigga diverse nödvändigt material till byggprojekt- typ gamla brädor, snören, masonitskivor eller tygbitar?

-få låna telefonen?

-få gena genom deras häck?

Allt sådant tog upp en stor del av ens planering när man var liten och skulle göra något viktigt. Storasyskon delades också upp- fast mera i användbara och oandvändbara. En del kompisar hade så himla snälla storasyskon. Tänk att man kunde få låna deras cykel, eller serietidningar eller docka. Då var man jätteförsiktig med grejerna.

De storasyskon man inte gillade, de egennyttiga, kunde man alltid reta gallfeber på på något smart sätt.

Sen fanns de alltså de elaka vuxna. Man fick icket göra något alls för dem. Inte synas, inte höras och absolut inte låna något. På sommaren var det populärt att ta hästen och rida in under ett äppelträd hos de där elaka och börja plocka på sig frukt. Helst skulle de upptäcka en och komma sättande med knytnäven skakandes och vrålandes förbannelser. Då väntade man bara tills de var ganska nära och vips satte man hälarna i hästen och galopperade i full fart!