Etikett: Västerbotten

Nu börjar den tiden

Av , , Bli först att kommentera 3

 när man ångrar att man någonsin förbannat Västerbotten för dess kyla och mörker!

Man går ut i solen och allt är härligt!

Hunden är lite fet efter den senaste tidens kyla och mattes förkylning- men det vill ni ju knappast läsa om! Jääämarns- där höll jag på att trilla i vardagsbloggeträsket!

"Jag hade tänkt att sticka en tröja av restgarner- det skulle blii såå hiimla fiint med olika garner i alldeles olika färger, men då måste jag förstås hämta barnbarnen på fritids så då hann jag ju inte det, men kanske att jag ska gå en växtfärgningskurs i sommar, nu måste jag verkeligen tänka på att köpa påskgardiner innan de blir för dyra"

Well, that kind of shit.

Jag tror jag måste byta växelförare på min bil. 

Eller hela växellådan. 

Och kardanaxelfördelarn! Jamen prata inte om det! Han är ju totalt felkalibrerad. (annars: Insprutarn är finfin- bilen startar jämt.) Skuffluckan har gått i baklås, varvräknarn står alltid på 2100r/m, stjärtvärmarn på höger sida funkar inte, kupéfläkten har astma, taket är sönderrivet, bränslemätarn är kaiko, men det gör inget för snart är det våååår!

Fest och fart! Då ska det röjas i trädgården, sättas frön, väckas blommor, eldas skrot, tvättas bilar,, piffas upp garage, flyttas trappor, renoveras toa och fås mod i barm och ett nytt liv.

 

 

Töntbloggen

Av , , Bli först att kommentera 1

 kanske den här borde heta? Att jag som är gjord på Järnvägshotellet i Bollnäs av färäldrar som kommer från Stockholm och Arvika och sedan växte upp mitt i Odenplan för att med envishet flytta hemifrån vid 17 års ålder kom att hamna i en liten by i Västerbotten?! Hur många tjejer på 17 år flyttar FRÅN Stockholm till lilla Arvika, och ändå tycker att det känns lite för stort och lite för centralt? Som drar upp till den kalla nord och trivs så bra här?

Jag tror att det mycket beror på att det är så trevligt folk här, men det kan förstås bero på att Västerbotten passar en så töntig person som jag. Jag är Urlantisen till er tjänst.

Om ni vill veta vilket hockeylag som är bäst, vart man kan köpa finaste krabban, vilket Systembolag som har de hetaste vinerna, vilken opera som har premiär i höst, vilken affär som har de häftigaste barnkläderna, hur man får den rätta touchen i ett hem med Montazani- tofsar, vilka skådisar som gift sig och skiljt sig, när grannen har semester och vart de ska åka, vilket som är bästa sättet att få en biljett till nån Ladies Night, hur man hittar till Duka, vad man ska ha på sig på Rex, när Lottas stänger, hur nån kändis ser ut, om man ska ha Ecco eller Graninga eller Goretex, om det är ute med spetslinnen eller om man ska fara till Egypten eller Turkiet- FRÅGA INTE MIG!

Jag kan inget sånt. Jag är Tönten, Realisten, Den Praktiska Kvinnan! Fråga mig om användningsområden för entreprenadfett, hur man får ut en kalv som fastnat inne i kon, hur man lindrar mjölkstockning, botar juverinflammation, får stopp på kalvdiarréer,  hur man gör kådsalva, hur man lägger ett nävertak, hur man bränner tjära, hur man lär en häst att stå stilla när man kliver upp, hur man byter ruta i ett fönster, vart förgasarmembranet på en 145:a sitter och hur det funkar, hur många växlar en Volvo PV 444 har, hur en Ford Victoria Fairline- 58 ser ut, hur man byter ut en ytterpanel på en Västerbottensgård på ett byggnadsvårdmässigt vis, hur man bygger en gärdesgård, varför man ska ha lera i en vedspis, hur man ser skillnad på en hemsmidd spik och en klippt, hur man stickar hälen på en socka, hur man spinner och tvinnar garn, hur man knyter repen i en bosal, hur man läser ett kollektivavtal, hur man kör på dåliga vintervägar, eller hur man verkar en häst.

Allt detta och en hel massa till har jag lärt mig i Västerbotten. Hade jag inte flyttat hit den 19 december 1980 hade jag inte kunnat mycket…

Långkörningar…

Av , , Bli först att kommentera 0

 fick jag flera stycken när jag körde taxi igår. 61 mil vart det. Först till Bjuholm, sen en sväng i stan, sen till Byske, fick en strökund på väg hem  i Skellefteå, sen en tur till Bjurholm igen. Det är så fruktansvärt olika när man kör taxi. Igår satt jag alltså i Umeå och kände mig lite lagom lunchsugen. Skulle just köpa något att äta+ en latte på Subway. Då plinga det till i taxametern och allt började rulla. Inte hade jag då en aning om att äta och gå på toa skulle det inte bli nå mä förrän 5,5 timmar senare. Andra dagar är det så lite körning att man far hem med 400 kr inkört…

Jamen i allafall så körde jag Burträskvägen för E4:an är längre, men också så ini bomben tråkig. Den vägen är välbekant. Hur många gånger har man kört trött och hungrig i vintermörkret genom halvöde byar i Västerbotten??? 10000-tals? Jag gillar ändå att bara låta tankarna löpa: Här Bodbysund bodde Helmer Andersson, en vän till min pappa och även mig i sin stiliga västerbottensgård, med sina stora trädgårdsodlingar. Edelviks folkhögskola ligger kvar där i svängen i Burträsk, där gick jag 1983. Zackes hus i Västanträsk. Byar där vi köpte välstammade kvigor på 80-talet, Det där lilla huset alldeles bredvid vägen högst uppe i backe i en sväng, som har en nerrasad lagård och massor med grejer. Huset var mörkt och oplogat var det utanför. Sidbergslidsbacken- eller talspråk Sibberslibacken, och nedanför den bodde Gunnar Wahlberg och hans fru Ebba på sin gård. Hon hade de grannaste kalvar man kunde se, aldrig diarréer, runda och fina över ryggen och bra betalt från slakteriet, inga gödselavdrag där. Själv drack Ebba aldrig mjölk, och blev så benskör på gamla dagar att det vart rent besvärligt. Hon är borta nu, och sonen har tagit över hemmanet. 

Sedan far man förbi en anonym avtagsväg utan skylt just vid Lappvattnet. Därinne hade jag mitt första avbytarjobb, hos en ensam bonde som hade 7 fjällkor. Det var spannmjölkning, och jag kan ju säga att inte svämma tanken över i vanliga fall (200 liters!) och inte vart det nå mycket första dagen jag var där. I pur förskräckelse över att för första gången se en kvinna gav de inte ner mjölken ordentligt…

Så mycket man varit med om runtom i Västerbottens byar. Så många auktioner, traktorer, kvigor, spannmålskrossar, gödselspridare, självlastarvagnar, metallsvarvar och överfulla ladugårdar man har sett! Så många fina hus och gårdar som bara står tomma nu. Man får vara glad att någon har vett bruka den mark som trots allt brukas, annars funnes inga fina vyer att glädjas åt när man ensam ska fara igenom ett Västerbotten där bara för 40 år sedan fanns så mycket barn på landsbygden att det inte var några större problem att få ihop ett fotbollslag i nästan varenda by.

Den 19 december 1980

Av , , Bli först att kommentera 3

Flyttade jag upp till Västerbotten. Snart jubileum.

Jag hade ett helt lass med fördomar- t.ex. att västerbottningarna skulle bli arga för att vi sörlänningar kom upp och skulle försöka ta jobben ifrån dom. Komisk tanke idag- ingen, inte ens arbetsförmedlingen har antytt något sådant. Jag trodde också att det liksom i Värmland var fult att vara Ståckhålmare, så jag drog helst fram min värmländska släkt och försökte tvätta bort min dialekt…

Det var kallt i december-80, det var snö upp till midjan och ingen hade skottat fram till den gamla affären där vi skulle bo. Hyran var 624 kr i månaden, toan frös och avloppet i köket och vattnet. Vi fick helt allvarligt hälla glykol i elementen, så det inte skulle frysa när vi var borta och inte kunde elda. Elräkningen var jätteliten för säkringarna for så fort man använde för mycket. Man fick elda i vedspisen utav bara den och hänga draperier för ytterdörren.

Tur att nPer-Arne kom med ett lass ved…

Jag fick jobba som hemsamarit och praktisera i lagårdar och därvidlag lära mig veta hut. Jojo. Och särskilt lära mig förstå bondska. Tur att det inte var Byskebondska- det är svårt, det! Men tillslut förstod jag t.o.m. vad nOlaus Berggren sa. Han som hade kvarn i Lappvattnet.

Alla dessa gubbar med sina utgödslingar, Fergussonar och slaghackar! Och dessa små byasågar som fortfarande fanns! Jag fick bära bort bakuveden och där stånkade en uråldrig bussmotor som var ombyggd att driva sågklingan…hade Arbetarskyddsstyrelsen komme in där hade dom fått slaganfall.

Dom flesta västerbottningarna har varit snälla (utom Birgitta, Svante och några till) och nu känner jag mig helt hemma här. 

Jag vet att svarta plastsäckar på vägpinnarna betyder att det finns renar i närheten- inte att man ska stanna av och kasta skräp, vilket var den enda logiska förklaringen för oss 1980.

Kunniga människor har lärt mig köra traktor, mjölka kor, spinna ull (Salig Ida Andersson i Västanbyn utanför Lövånger), köra lastbil, väva,färga garn, känna efter om en kalv ligger rätt, vad en ko och kalv behöver efter kalvning, göra bokföring, få in en dymling, göra ett långdrag, rida in en unghäst, fixa gamla bilar, planera taxikörningar, äta palt, äta fisk, baka ljusugnsbröd, vad en twiåkebom är och en hel hop med andra nyttiga saker.

Man hinn en hel del på 30 år!

 

Ett tappert och kämpande folk…

Av , , Bli först att kommentera 0

 

…kan man kalla oss boende i Norra Sverige. Jag anser mig fullt kapabel att raljera om detta eftersom jag själv flyttat hit helt frivilligt. Fortfarande förstår jag inte hur det gick till. Där bodde jag i Arvika helt lugnt- men jag och min kompis tyckte det var som kallt och uschligt på vintern så vi fick den ljusa idén att vi skulle ta jobb på en båt och komma oss till behagligare klimat på så vis. (Vi måste ha hört oss döva på Evert Taubes Pampas gröna slätter och Malagas vinstänkta redd och Provencalska bergens blåa bård). Vi kom inte ens i närheten av ”Arabiens land vid Röda flodens krök”- och hade vi tagit oss ut i stora världen hade det nog mera blivit ”Pappa kom hem” eller ”Flickan i Havanna hon har inga pengar kvar”!

Nä- istället for vi upp till Västerbotten i december och flyttade in ett en stor gammal affär som var så kall att avloppet frös i toan och det vart att sätta frigolitsits på torrdasset och vi måste hälla glykol i elementvattnet. Smart. Innovativt. Listigt.

Varje år är Västerbotten så snällt och rart hela våren och sommarn,och det blommar NÄSTAN lika fint som i Västergötland om man bara stressar som en tok med alla plantor i maj- för att sen i oktober när de ljusa fina höstdagarna är slut så smått börja varna oss: ”Hallå?! Det kommer att bli kallt snart, rimfrost på bilrutan blir isbark eller tung blötsnö- ni måste elda och skotta typ oavbrutet i flera månader framöver. Det kanske verkar kul nu när ni bara skrapar framrutan lite, men vänta tills bilen inte startar trots motorvärmare eller det är 1 meter hög drivsnö!”

I detta giver vi sjutton.

Istället får vi de mest smarta, innovativa och listiga idéer för  att mota Kung Bore. Vi far runt som flitiga ekorrar på K-Rauta, Byggmax, Jula, Clas Ohlsson och XL bygg och skaffar:

 uterum,

infravärme på balkongen,

regntåliga utemöbler,

kupévärmare,

klotgrillar,

jättemonstruösa gasolgrillar,

förtält till husvagnen (optimistiskt vinterisolerad, förstås),

jägarsockar,

skoteroveraller,

braständare,

handduksvärmare,

ergonomiska  snöspadar,

halkbroddar till oss och hästen,

salt till yttertrappen,

fårskinnsmössor till barnen,

snökedjor,

låsolja,

frostvakter i vattenledningar,

täljstenskaminer,

snöslungor,

Fjällrävenjackor.

Men vi flyttar inte. Vi tar inte säsongsjobb på något varmare ställe. Varför?

Tja, det jag har kommit fram till är att det bor så himla trevliga människor häruppe!

 

 

Presentation

Blogg som handlar det som faller mig in. Kan röra sig om politik, ekonomi, vardagsliv, barn, familj, landsbygd, jordbruk, djur, folk jag mött eller folk jag hittat på.

Läs gärna min andra blogg på vk: "folklivsforskning"

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se