Livet på display

Jag har en kompis som under långa perioder av sitt liv varit en så kallad offentlig person. En sån där som folk pratar om. Alla noterar när hon handlar på Systembolaget eller går på vårdcentralen. Många har haft koll på vad hon ska äta till middag, eftersom det är nästan omöjligt att motstå frestelsen att titta ner i hennes konsumvagn. Hon brukade kalla det att "ha sitt liv på display". En display som visar precis vad man gör och som vem som helst har tillgång till.

Det slog mig att det är ungefär det jag ska göra nu. Ha mitt liv på display. Blogga om mitt familjeliv. Om hur kaotiskt det är i min hall. Om hur irriterad jag kan bli på min man som aldrig stänger en skåpdörr. Om hur skogstokig man kan bli när man hittar gamla, våta, äckliga badkläder i 11-åringens väska och drar sig till minnes att det är en vecka sedan han var på badhuset. Men faktiskt lika mycket om hur ljuvligt det kan vara att få en egenhändigt tillverkad illgrön trä-ödla från skolslöjden att hänga halsband på.

Tonåringen är oroad för att mamma kan bli pinsam. Det finns en viss risk. Jag kan försäkra att det behövs inte mycket för att hon ska tycka det. Men pinsam eller inte. Det är ju såhär livet ser ut för de flesta av oss inbillar jag mig. Upp och ner. Lite för fort. Massor av dåliga samveten, men rätt så härligt ändå.
Välkommen till min vardag.