05.30 Makens klocka ringer och han  bökar runt i sovrummet för att gå till jobbet. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu!
06.30 Jag hör dottern stänga dörren när hon går till jobbet. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu.
07.00 Min klocka ringer. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu.
Ja, tills jag inser att det ÄR jag som ska upp. En snooze kan man väl ta med gott samvete?
07.10 Sonens mobil slår igång på en fruktansvärd volym och nån usel rap-artist skrålar ”I just had sex”  som väckningssignal. Jag tänker Jag går hellre upp än att få en halv hjärtinfarkt av att höra den där smörjan igen!
Min slutsats är att sonens väckningssignal kanske är den som funkar bäst på min hjärna i slumrande tillstånd.

De recenserar böcker idag på morgon-TV. Inte minst alla dessa kokböcker som seglat upp topplistorna. En intressant reflektion var att dagens kokböcker nästan uteslutande handlar om någon form av livsstil. Förr var en kokbok en kokbok, helt enkelt. Allsidig mat. Sen kom de mer nishade kokböckerna om korv, pasta eller vegetarisk mat eller vad det nu kunde vara.
Idag handlar de flesta kokböckerna om dieter i olika former och hur man ska lägga om hela sitt liv. En sorts bibel i en matreligion. Knappt hade folk lärt sig LCHF (lite kolhydrat, högt fett i en försvenskning) förrän LCHQ ( lite kolhydrat, hög kvalité) dök upp.
Och alla de här nya kokböckerna med de nya livsstilarna handlar egentligen om en enda sak enligt recensenten. Att hålla dödsångesten stången.
Med tanke på att jag köpte Julia Childs 60-talsklassiker ”Det goda franska köket” på loppis för ett tag sedan, så borde min dödsångest ligga på en väldigt låg nivå i så fall!

Jag säger som Gert Fylking. Äntligen! Leksand är klara för kvalserien! Nu laddar vi om!

Kvinnor sägs ju som bekant ha en fantastisk simultankapacitet. Jag har god nytta av min just nu i den hyperintressanta upplösningen av Allsvenskan. Leksand kan säkra sin kvalserieplats ikväll, med två omgångar kvar.

Men man vill ju gärna följa de andra matcherna så just nu ser sneglar jag på Rögle-Södertälje på TV:n, samtidigt som jag ser Mora-Västerås i websändning i min dator. Dessutom lyssnar jag på sportradions websändning för att ha koll på Leksandsmatchen som jag också följer via swehockeys onlinerapportering och Everysports direktreferat i ett antal fönster på min dator.

Det där är ju en enkel match för en fembarnsmamma, men jag kan inte låta bli att undra hur alla simultan-dysfunktionella män gör? Det är ju trots allt statistiskt många fler män som följer hockeyn?
Eller är detta ett av de få områden där simultankapaciteten plötsligt fungerar för män?
Det där borde man ju utforska. Man kanske kan hitta helt nya banor i den manliga hjärnan.

Jag är i nuläget högst osäker om jag överlever en kommande kvalserie. Jag har ett hjärta som slår i 180 och då leder ändå Leksand mot Bofors..ja eller BIK Karlskoga som de nu plötsligt heter. Spela roll. En ulv är alltid en ulv om än i fårakläder.
Såhär långt har helgen annars mest tillbringats i olika hallar. Igår simmade vi en timme i Hammarhallen innan vi åkte till Norrskenshallen för att packa ihop lillsonens lags grejer och åka på match i Kempehallen i Övik. Det blev sent hem och en lite dramatisk avslutning då en av lagkompisarna fick åka ambulans till sjukhuset i Övik. Precis som förra bortamatchen i den stan. Vi börjar ha vanan inne så att säga. Efter att ha packat in utrustningarna i Norrskenshallen var klockan midnatt.
I morse bar det iväg till Noliahallarna för att sonen skulle döma hockey och i morgon blir det Umeå Arena tydligen. Däremellan ser jag förstås TV-match från Nobelhallen medan man och son ser TV-hockey från Skellefteå Kraft Arena.
Jag undrar hur man skulle stå sig i en hall-frågesport? Man kanske borde skaffa någon sorts liten karta där man kunde sätta nålar på platserna för alla hallar man tillbringat de senaste åren i?

Med bubbel och prinsesstårta firade vi nyfödda prinsessan och tippade namn. Nu har Jag hamnat i paltkoma och känner att både gorgonzolapasta , tårta och chokladpraliner som sköljts ner med bubbel, zonneblum , amaronevin och tequila Rose borde typ ha varit oätet och odrucket! Värdinnan sover och Jag Ska lägga mig med en god bok. Så ser partylivet ut när man närmar sig 50!

Ikväll är det dam-middag och i mitt åtagande ingick att rasta kompis hund först. Vilken tur att det sker i storstan! Alltså slipper djurhataren aka Jag själv bli sammankopplad med hunden som bar fram leksaker och gjorde sig till när Jag kom in till stan för rastning. Normalt brukar ryktet sprida sig snabbt  i Nordmaling och alla tror att jag skaffat hund! Champagnen är sprättad och resten på ingående. Underbar torsdag!

Jag har tronat i ensamt majestät framför stor-tv:n och sett Leksand göra det de skulle mot Almtuna. Stabil 6-1- vinst och ett kliv närmare kvalserien.
Under tiden har Julia och Isa tassat runt och förberett för kvällens Glee-avsnitt. När de bänkat sig tittade Julia strängt på oss och tog till orda, mycket pedagogiskt för att pappa skulle förstå.
– Ingen, jag menar verkligen INGEN får prata under ett Glee-avsnitt. Jag är seriös pappa, hör du det. Du får inte kommentera någonting. Det är som att Skellefteå håller på att vinna Elitserien och jag skulle sitta och kommenterar alla spelare och hur de åker och sådär. Fattar du?!!? Inte ett ord!”

Jag har just belastat kontot med en cypernresa för fyra personer på sportlovet, på ett fyrstjärnigt vingresehotell.
 Ja eller rättare sagt önskar jag att jag hade gjort det. Min man har tittat runt och varit väldigt sugen på att dra iväg på just den resan med våra yngsta barn, eftersom det var ett sånt fyndpris. 
 Istället har jag nu omintetgjort alla reseplaner och satt sprätt på exakt samma summa hos tandläkaren för egen räkning. Gissa vad jag hade valt OM jag nu hade haft något val?

Ikväll var jag beredd att gifta om mig. Jag svär.
Jag säger bara Jensa Bergenström! Vilken kille! Tremålsskytt mot Oskarshamn och det största Leksandshjärtat av alla!
För övrigt var det en skitmatch som jag bara är djupt tacksam för att vi kom undan med två poäng från. Tack vare Jensa! Lite fastare mark under kvalseriefötterna.

Ska man tro sportkommentatorn i sportradion missade jag ingenting sevärt i alla fall.
" Det är nästan tur att det är radio så att ni slipper se eländet".