Jag har en lång lista som jag desperat vill pricka av. Men det står förbaskat stilla. Det är verkligen två steg fram och minst två tillbaka. Badrummet var i princip klart i fredags. Bara lite målning. Typ. Men målaren är mer intresserad av att spela songpop, fördriva tid på facebook , se film och dåliga hockeymatcher på TV. Kan jag avskeda honom? Och kräva skadestånd??

Och bilen som min mammas sambo var så rar och bytte signalhorn och bilbältei i fredags och som jag trodde var i topptrim inför besiktningen fick sig en kyss igår så höger bakljus rök. Och inte en enda i bekantskapskretsen verkar ha en skrotig 740 eller 940 kombi som man skulle kunna köpa loss lyktan från. Jorå, de finns på biltema – men inte i Umeå som verkar vara det enda varuhuset i hela landet där den är slutsåld. Jag blir så trött.

Och trött är jag efter en helkväll på Näslunds igår med min mans chef och kollegor. Riktigt jädra kul och skönt med den utlovade sovmorgonen idag också kände jag. En sovmorgon som uppenbarligen frös inne.Chauffören tog liksom semester.  Så strax efter fem i morse fyllde JAG baguetter, kokade gröt och körde ner två trötta pojkar till ishallen.  Sen körde jag hem och funderade på om jag skulle byta ut chauffören också? Och kräva skadestånd?

Dagens roliga var att jag fick sova ett par timmar när jag kom hem, innan jag skulle köra nästa son till tåget, att jag fick se Sverige ta två VM-silver, att sonen och hans lag vann bortamatchen i Skellefteåtrakten med uddamål efter en, enligt uppgift, extremt spännande matchavslutning.
Badrummet är färdigmålat och baklykteskiten har jag fortfarande förhoppning om att kunna lösa innan besiktningen. Vi lämnar det så. 

 Veckan som gått.

Ett halvklart badrum, en halvreparerad bil, en halvkaotisk hall och en halvdöd Monica.
 Ja, mellan varven har det känts som någon form av Hel-vete, snarare än Halv-ete.

Heltidiga morgnar, en heldag med blivande 80-åring i stan för att fixa pass, resväska och annat, en helkväll  för mamma som fick åka ambulans till NUS efter amatör-rökdykeri när Hjåggsjöskolan brann, en helvecka vad gäller åtaganden man helst vill slippa, heltråkiga besked, en heltrött Monica.

En gigantisk bonus i form av Leksandsvinst mot Stockholmarna på hovet fick jag dock.

Vid midnatt ikväll hoppas jag ha ett helklart badrum, en helreparerad bil, en helpigg mamma och en helvinst för sonen som spelar" hemmamatch" mot Skellefteå AIK ikväll – i Vännäs.
För att planerna ska gå i lås krävs en flitig man, en resa för mor och son och repobjekt till Vännäs via Hjåggsjö om en stund, och en stor portion jävlar anamma.
Sen ska jag sova drömlöst och vakna utvilad till solsken när jag åker med sonen till ishallen i morgon bitti. Wish me luck.

Packat och klart. 04.38 avgick bussen mot Arvidsjaur.  Själv var jag sugen på att följa med. Jag blir alltid det när ett lag ska iväg någonstans. Det är en speciell stämning, en känsla som man har i kroppen sen man själv var aktiv. 
Efter diverse paniksamtal eftersom bussen var sen, en spelare hade utrustning på ishallen i Vännäs och visste inte om han skulle ta sig in där och några andra detaljer att lösa en morgon den här tiden, så löste sig allt till slut. Jag och tränarenfrån LN91  har visserligen ringt och väckt några, men det är smällar man får ta. 

Jag som skulle gå och lägga mig är så uppe i varv och sådär småfrusen efter en halvtimme utanför ishallen att jag inte vet om jag kan sova just nu.
Det kanske är någon som just kommit hem från krogen som man kan socialisera med?? Min man lär sova djupt ett bra tag till i alla fall. Han kom hem från jobbet en timme innan jag skulle kliva upp. Vi är lite i otakt.

 Inget Guld i mund denna morgonstund. Mer bly. Det är något som känns lite sjukt med att stå och koka Spagetti Carbonara till frukost 3.30 en lördagmorgon. Matsäcken är packad, sonen mätt, hockeytrunken klar i hallen och bricanyl och allergitabletter i fickan. Medicin inhalerad, kudde och täcke hoprullat och mössa och vantar framtagna. Vi hade till och med fem bloggminuter över.  Sonen är rädd för att han inte ska kunna sova på bussen – det känns som det minsta problemet just nu. Mot Arvidsjaur!

 Den här fredagen vill jag helst lägga till handlingarna. Jag var chaufför åt väninnan till ett veterinärbesök med hennes insjuknade katt som var väldigt medtagen. Det slutade på värsta tänkbara sätt och hon fick åka hem i tårar med tom bur. Sorgligt.

I direkt anslutning till det fick jag ett tråkigt sjukdomsbesked från en av mina nära.
Det sög det mesta av orken ur mig faktiskt.
 Det enda goda med att jag varit medvetslöst trött sedan jag kom hem, är att jag tror att jag kommer att somna omedelbart när jag lägger mig alldeles strax. Så snart tvättmaskinen har stannat ska jag hänga hockeyunderstället på tork och sova några timmar så att jag är pigg och glad i morgon bitti kl 04.00 när jag skjutsar Anton till ishallen. Då avgår nämligen bussen till Arvidsjaur för dubbla matcher. Livet rullar på.

 Min 16-årige son och jag har varit ensamma hemma ikväll. Vi bestämde oss för att ha kvalitetstid. Ni vet, sitta i köket med tända ljus. Dricka te. Prata om tjejer och sånt.

Så hur hamnade vi framför Champions League-matchen mellan Real Madrid och Manchester United? I ett kolmörkt vardagsrum i den flimrande platt-TV:ns sken. Med popcorn och Ramlösa.

 Mellandottern åkte till Gran Canaria förra veckan. Jag har den lilla egenskapen att jag gillar att se vad det är för väder där mina barn befinner sig. Oavsett om det är i Stockholm eller Spanien. Men det finns gränser tycker en del i min omgivning.

 Okej, kalla mig stalker!  Men jag kunde verkligen inte låta bli att följa livet på Gran Canaria när jag hittade en webcam som sände dygnet runt i närheten av dotterns hotell. Jag vägrar dock att berätta exakt VAR den är uppsatt, bara ATT den finns.
Hon har meddelat att hon ska söka upp den och vinka!
Det hade hon gärna fått göra igår närh hon och hennes kompis hittade ett karnevalståg att gå i och gav sig ut utklädda till Pocahontas och Baghera. Hur gammal hon är? Snart 22.

Lagom till alla barn har gått ut grundskolan i Nordmaling har jag plötsligt en man som har läsårstider. Alltså har studiedagar, påsk- och sportlov och liknande fortfarande en viss inverkan på min vardagsplanering, eftersom han är ledig då.

Men jag måste säga att arbetstiderna verkar ha förbättrats något fantastiskt för lärarna. 
Kolla in påsklovet till exempel. Känns det inte väldigt långt att vara ledig i nästan sex veckor? Från 2/4 till 10/5 ?? Tänk vad många påskägg de ska hinna äta.

 Eller är det bara lite slarv på kommunens hemsida? J

Om ni undrar vad jag gör nuförtiden så är svaret att jag tittar ner på mitt källargolv. Inte särskilt märkligt om det inte var så att jag ser golvet från badrummet på bottenvåningen!
Vi har nämligen äntligen kommit till skott med badrumsrenoveringen och idag har avloppet dragits om. 
Alltså, jag är som en barnunge. Jag är helt fascinerad över ett stort hål i golvet. Att man bara kan öppna det sådär? Jag fantiserar om att det där är hålet ner till en underjordisk värld. Det sorgliga är att den underjordiska världen i det här fallet innehåller smutstvätt och äckliga fotbollsskor och sånt. 

Förutom det har jag rännt runt som en tok och tittat på kakel och klinker och mosaik och toaletter och annat ruinerande material. Men det är ju bra att man haft något att göra när man ändå har fått köra runt lilldomaren till olika ishallar i länet. Eller nåt.