Jag lever. Men jag har gått som i dvala efter midsommar. Jag vet inte om det är ett försök att stanna kvar i den där kupan  som vårt midsommarfirande utgör? Det känns som att ingen vill därifrån.
Det enda positiva med att landa hemma igen var den egna sängen som på sikt kanske får effekt på min sjujäkulskt onda rygg. Jag lyckades tydligen vrida till något där i ett anfall av skåpbärande hos stordottern.

Lillebror och hans Göterborgsfamilj hade installerat sig här när vi kom hem så nu känns det som sommar på riktigt. Ikväll blir det grillning med andra lillebror också. Dagarna går i ett lagomt tempo med sovmorgnar och långa frukostar/middagar och jobb däremellan. Och så lite fotboll på det.

Otippat. När vi gräver guld i USA blev årets midsommardanslåt nummer ett. Vi är nästan 40 pers på ett vandrarhem i Avesta och har sjukt kul! Den här helgen är värd att vänta på ett helt år! Glad midsommar på er!

Fotografiska museet, Stockholms alldeles nya museum, fick bli gårdagens nya grej. Väldigt intressant och absolut värt ett besök. Jag, Julia, Isa och Anton gick runt där några timmar och tittade på de fem utställningarna där både Lennart Nilsson och Annie Leibovitz ingick. Innan dess gick jag och min man ett stilla varv kring Rosendals trädgård och låg i gräset under ekarna medan barnen shoppade loss på stan. Det jag inhandlade var mitt älsklingsliniment och en hårtoning. Ännu ett ålderstecken!

Vi har just vaknat efter en skön natt i en luftkonditionerad mörk hytt med sköna sängar. Vi har ätit en macka och en youghurt i hytten, handlat vårt midsommardricka och ska strax äta buffe på båten. Solen lyser från klarblå himmel när vi nu glider förbi Furusund. Ännu en dag att vara tacksam över.

Soldäck och en drink i handen på väg genom Stockholm skärgård. Så mycket bättre blir inte en vanlig måndagkväll. Jag vet inte om några av oss bara är utmattade eller om de laddar upp för en disconight på Cinderella. Förlossningens vedermödor har tagit ut sin rätt på Sofia och Julia är väl bara tonårstrött för de sover nämligen i hytten redan. Möjligen tänker de partaja loss senare. Det förpliktar kanske att åka med TV:s ”Färjan”?

Förlossningens upplysta skyltar på Södersjukhuset blev nattens sista sevärdhet. Jag körde in för att hämta stordottern som agerat ”pappa” ochfått se ett nytt liv födas. Hennes kusin fick igår en stor flicka efter ett antal timmars slit. Eftersom kusinen är ensamstående mamma, och har flyttat från skellefteå till Stockholm, så har Sofia tagit papparollen och till och med gått på mödravårdens föräldrautbildning . En intressant upplevelse att vara i pappagruppen och höra deras diskussioner säger hon. Kusinen hade gått dryga två veckor över tiden och Sofia har haft jour och bott med kusinen i hennes lägenhet för att vara stöd och ständigt beredd. Därför flög hon bara som hastigast till norrland för att pricka in examen och studentfirande innan hon återvände till sitt pappauppdrag. När vi var på väg ner i lördags hade värkarna börjat och de åkte in senare den kvällen. Det tog några dygn med andraord och dottern var likblek, utvakad och sluddrade samtidigt som hon var exalterad och adrenalinhög i natt. Tre timmars sömn på tre dygn och dåligt med mat och sen andra stressfaktorer är ingen drömkombination. Hon rasade ihop på en madrass när vi kom hem i natt vid halv två och hon verkar inte ha rört sig en millimeter sen dess konstaterade jag nyss. Alla övriga sover också, det är bara jag som är vaken. Ikväll åker vi till Åland och systrarna är så glada för att bebisen äntligen är född och att Sofia kan följa med. Till kusin- Frida säger jag ett stort grattis. Vi ska leverera barnvagnen senare idag.

Prinsesstårta i Hagaparken och en tur kring Victoria och Daniels slott fick avsluta vår ”bröllopshelg” . Julia apade sig framför övervakningskamerorna och min man erbjöd Petter och Isa en hunka om de skulle våga hoppa över det nyuppsatta järnstaketet runt kronprinsessparets hus. Jag förbjöd demi vanlig ordning. Isa funderade på vad hon kunde tänkas få i böter och om det var pappa som skulle betala dem för henne eftersom hon inte är myndig. Vigrillade korv på engångsgrill, flög drake, kastade frisbee och spelade fotboll i parken. Jag fick gå min önsketur kring Koppartälten och vidare till denplats jag sagt att jag ska gifta mig på om jag någon gång gifter mig igen: Ekotemplet. Isa tyckte att jag åtminstone kunde säga att jag tänkte förnya våra löften för det lät lite mer positivt. Det finns nästan ingen plats i Stockholm jag saknar så mycket som Hagaparken. När jag jobbade i stan gick vi hitminst två gånger i veckan. Jag blir alltid så tillfreds med livet när jag får promenera under ekar och kastanjer här. Nu är man och barn på Cosmonova ochtittar på Dinosaurier och jag åkte ut till Stora skuggan och Bergianska trädgården och återupplevde gamla minnen under tiden. En fantastiskt skön dag som kommer att summeras som perfekt om jag nu klarat mig från att bränna axlar och ben i solskenet på filten i gröngräset.

Med äkta champagne och färska jordgubbar firar jag och älskade väninnan prinsessbröllop och att sommar och semester är här! Stockholm är fantastiskt idag! Just nu är det inte synd om oss alls! Skål!

lagom till vi skulle packa ut i bilen slutade det äntligen att regna. Nu är vi i alla fall en bit på väg. Alla är trötta och på uruselt humör.Man skulle kunna göra ett schema över surheten för alla agerar likadant varje gång. Det gäller både för barn och vuxna. Alla kom isäng för sent och blevväckta fem timmar för tidigt. Till exempel har min man som vanligt glömt en del. Standard är att han glömmer glasögon och astmamedicin. Så när han säger”åh nej nu vet jag vad jag glömde” så svarar jag surt att jag packat ner det eftersom jag visste att han givetvis skulle glömma det. Det där gör honom vansinnig mest för att han glömt igen tror jag. Själv säger han att det är för att jag har en sån ”tråkig ton” . Inte bara nu utan jämt, påpekar han nu när han är morgontrött och sur.”du får sluta med det” säger han och jag svarar att det ska jag-så fort han lär sig att komma ihåg sina saker och klara sigsjälv. Det där är naturligtvis som att hälla bensin på brasan och han blir ännu surare. Då passar jag på att slå in sista spiken med att säga att nästa gång kanske han ska gå upp lika tidigt som jag och inte ställa klockan en kvart innan vi ska åka, eftersom han glömmer hälften för att han irrar runt. Jasen slår vi igång Stockholmsskivan 2010 och låter bli att prata med varandra fram till Sundsvall när alla barn förhoppningsvis har somnat om och man själv har börjat koppla av. DÅ börjar semestern!

Vi håller på att packa inför färd till Stockholm tidigt i morgon bitti. Min man har varit med sönerna i Skellefteå för att följa sin pappa till läkare medan sönerna varit farmorvakt åt sin dementa farmor. Jag har bäddat sängar åt lillebrors familj från Göteborg som ska bo här medan vi är borta, packat den gemensamma packningen och vikt hundra korgar tvätt.