Då var man äntligen på väg igen! Som vanligt är gränsen mellan helg och vardag konkret utmärkt av Höga Kusten-bron. När man har passerat den väntar som regel bara trevligheter. Idag är inget undantag där jag glider fram med mamma och hennes sambo i hans sprillans ny kärra.

Vilken fantastisk morgon! Att stänga av TV:n, slå upp Dalarnas tidningar på nätet och mötas av en vacker bild i blått och vitt. Hela sidan var befriande tom på färger i kombinationen svart-gult.  En oas!
För ni vet väl vad färgerna betyder i liturgisk mening? ??

Svart – sorgens och dödens färg
Gult – vissnandets färg, det ondas, förräderiets, falskhetens och avundsjukans färg

Behöver jag påpeka vad den vackra färgkombination betyder?
Vitt – renhet, helighet, oskuld, används vid glädjehögtider
Blått – det överjordiska, gudomliga, trofastheten, himlens och havets färg

Jag tycker kommentarer är överflödiga. Min man borde klä sig i vitt idag faktiskt.

Det är mycket hockey i huset nu. Väldigt mycket. Utfallet var det mest praktiska för mig. Men när jag såg min mans uppdatering på facebook i natt  så  kände jag att nu räcker det! 

Jag citerar honom: Alla ni som tycker att jag är värd den här framgången som outröttlig supporter under alla de mörka åren fram till framgångarnas framgång ikväll: Gilla detta inlägg, eller skicka ett grattis i kommentatorsfältet. Ni som missunnar mig, låt tråden vara… Jag är så otroligt glad ikväll, ni anar inte 🙂

Först tänkte jag negligera det hela. Låta tråden vara. Men då skulle han ju kunna tro att jag missunnade honom? Så till slut var jag ju ändå tvungen att kommentera det.
För det där med ” de mörka åren” tänker tydligen Skellefteå AIK leva på i all evighet.

Ja, det måste ju ha varit oerhört mörka år med sex SM-slutspel och tre SM-finaler på raken?? Jag vet inte hur jag skulle ha orkat det faktiskt. OJOJ. Stackars SAIK. Det är faktiskt bara Färjestad som har det värre.  De fick gråta på läktaren när de blev utslagna ur slutspelet. Ja, det måste verkligen kännas förfärligt.

Ursäkta mig, men jag förstod tårarna alla gånger Skellefteå missade att ta sig till Elitserien. Ingenting i sportvärlden, jag menar INGENTING, är värre än att missa i en kvalserie. År efter år. Jag vet vad jag pratar om. Men som landets mest tippade seriesegrare i Elitserien så får väl maken faktiskt ta sig i kragen?? 

Kryp ut ur offergrottan! Det är dags att låtsas sluta slå ur underläge och inse att man är supporter till något som kan vara landets nya Färjestad? Ur vissa aspekter i alla fall.

Så ja, jag unnar min man det här SM-guldet till midnatt idag. Sen börjar Elitserien 13/14. Järnridån går ner hos familjen Lundqvist. VI är tillbaka!

 Ikväll kan det vara slut. Den svenska hockeysäsongen i familjens Lundqvists hus kan vara över. 

Och folk är så förvånade över att jag hoppas att Skellefteå gör pinan kort ikväll. Hur tänkte ni där? undrar jag.

Redan innan SM-finalserien började var en av de mindre hockeyintresserade individerna i vårt hushåll  klar över sin ståndpunkt.
”Alltså, det lag som vinner första matchen hoppas jag vinner alla matcher, no offense, men jag orkar inte höra mer hockey nu”
 Det var alltså inte bara jag som hoppades på fyra raka. Vi har tankar som tangerar varandras. För rent egoistiskt har jag massor att vinna på en Skellefteåvinst i fyra raka mot Luleå.

1) Familjeekonomin överlever. Ju fler matcher som spelas, ju fler resor och biljetter blir det. Och det kostar att ligga på topp och köra till Skellefteå och Luleå flera dagar i veckan.

2) Vi får saker gjort här hemma. När hockeyn är över brukar ett visst mått av rastlöshet inträda – om jag är smart och snabb där har vi strax garderobsdörrar uppsatta i hallen istället för liggande i en hög på vardagsrumsgolvet.

3) Maken blir på gott humör. Vilket givetvis underlättar punkt 2.

4) Jag slipper boka biljetter på Ticnet. Jag slipper få hjärtinfarkt av stressen med att köa för de där förbannade biljetterna som annars släpps klockan 10 i morgon. Precis vid den tidpunkten när normalt arbetande folk absolut inte har tid att sitta och boka och därför tvingas anlita de eventuella familjemedlemmar som kan styra om sin tid.

5) Jag kan äntligen täppa till truten på flera av mina före detta och nuvarande kollegor. Det har funnits någon sorts märklig Luleå-smitta bland dem i flera år. Och ni fattar ju ungefär hur kaxiga de varit i år?

Så summan av en Skellefteåvinst ikväll blir att alla här liksom är nöjda och glada. Min man kommer att återfå sin nattsömn och energin återvänder, jag vet det.  Vi kan använda hela helgen till sovmorgon och hemmajobb.

Jag vill dock påpeka att direkt efter finalen återgår vi till det som blir normaltillståndet i Elitserien 13/14. Då är vi fiender. För första gången på flera år.

 Mellan varven drabbas jag av en enorm skrivlättja. Jag har absolut ingen motivation alls att skriva. Min äldsta dotter har länge försökt få mig att börja med Instagram – en sorts bilddagbok där man slänger in bilder och liksom fångar ögonblicket. 
Så under en skrivlättjeperiod kröp jag till korset och installerade det.

Nu har jag ju upptäckt hur praktiskt det där är. En sån där lagom dokumentation som man kan gå tillbaka till.  
Morgonens resultat kan man titta på HÄR