Liftar-Lycksele

Jag lyckades med bedriften att ordna skjuts hem från Lycksele till Nordmaling en måndag kväll i mars åt min son. Utan att ens anstränga mig. Bit i den ni. Vi som var nog imponerade att han skulle kunna ta sig hem med buss via Umeå.

Vi har nämligen minisemester på Hotell Lappland, jag, min man och mina två yngsta. Eftersom äldsta sonen åkte ur Playoff med sitt hockeylag hade han plötsligt en ledig dag och ville följa med ett av de här dygnen. Men eftersom han skulle jobba på tisdag morgon var han tvungen att vara hemma innan dess. Tanken var att han skulle åka buss via Vindeln och Umeå till Nordmaling i går kväll. Märkligt nog var det annat folk från Nordmaling som befann sig i Lycksele denna kväll.

Jag som smygjobbar under min semester här skulle nämligen avrapportera kommunstyrelsens arbetsutskott och hade just pratat med kommunalrådet Ingemar Sandström. Efter det ringde jag oppositionsrådet Ulla-Maj Andersson för att höra hennes version av dagens möte. Jag dubbelkollar alltid, ifall någon av dem skulle ha missförstått den andra på en punkt, ja eller möjligen skulle försöka undanhålla något för mig. I jobbet litar jag inte riktigt fullt ut på någon utan har lärt mig att det faktiskt är bäst för alla parter att man alltid kollar så många olika sidor man kan.

När jag nu ringde Ulla-Maj visade det sig att hon satt i bilen med sin partikamrat Bengt Åberg på väg till Lycksele för ett möte med en invandrargrupp i partiet. Och som den logistikmänniska jag är frågade jag naturligtvis om jag kunde peta i sonen i Bengts bil på väg tillbaka till Nordmaling? Jodå, det gick fint.
Som sagt. Vad är oddsen på att kunna lifta ner en 19-årig grabb från Lycksele till Nordmaling en måndag kväll i mars, med nån timmes varsel? Det är miljötänkande det!