Jag tillbringade kvalitetstid med Isa i helgen. Det vill säga att vi övningskörde en sådär 14 mil. Jag vet inte vem som var tröttast sen, jag eller Isa.
Mitt i gjorde hon en reflektion som fick mig att genast vilja beordra in henne till kanten, stanna bilen och, framför allt STANNA TIDEN.
Det är nämligen ganska precis ett år tills hon fyller 18 och får ta sitt körkort. Det är jag liksom inställd på så det känns tagbart och till och med skönt. Men det är inte det värsta.
”Tänk, nu är det bara ett år tills Anton får börja övningsköra” sa glädjedödaren.
Då är det ju tur att guldvolvon gick igenom besiktningen igår och att punkteringen jag fick på Chryslern i söndags var på ett vinterdäck som ändå skulle kasseras. Precis som det andra vinterdäcket som jag plötsligt fick en bula på för ett par veckor sedan. Vad är det med mig och däck just nu??
Nöden hade ingen lag. Det fick bli sommardäck på Chryslern nu. Volvon får gå i vintertrafik när det är nödvändigt. Antons övningskörning är förvisso ett år bort, men så fort det blir barmark ska han för sjutton ta sitt moppekort! Själv är jag glad över att ha fått ta fram cykeln igen. Den startar alltid, är billigare att laga när man får punktering och är mycket bränslesnål.
Senaste kommentarerna