"Just när du trodde mardrömmen var över".
Just den raden kommer jag ihåg från ”Alla helgons blodiga natt 3” eller något liknande. Och det var precis den känslan som infann sig igår morse när jag måste gå ut och skotta, jag upprepar SKOTTA, när jag skulle köra dottern till bussen.
Med bedrövelse tittade jag på mina översnöade trädgårdsmöbler som jag just plockat fram!
Min man tyckte jag var petig och överdrev snönhelvetet när jag körde ut honom igår kväll i samma ärende. Han sa ingenting, men sånt märker man ju!
Men kontrollmänniskan han är gift med hade ju redan konstaterat att det inte fanns en chans i världen ( eller på andra varmare platser heller för den delen) att den här isiga snömoddssörjan skulle smälta bort de närmaste dagarna:
Inte med tanke på hur förbannat kallt det ska fortsätta att vara! Jag hade redan visualiserat hur jag skulle halka omkring på en gropig glashal infart och bryta lårbenet lagom till påskhelgen.
Så när han lyfte ändan ur soffan efter Skellefteåförlusten och gick med tunga steg mot sovrummet och kudden satte jag upp stopphanden. För ett ögonblick tänkte jag att jag skulle gå ut och skotta själv igen, men så tänkte jag att lite frisk luft och fysiskt arbete för att få ut hans hockeyfrustration/aggression kunde vara lämpligt. Så som den godhjärtade människa jag är så tvingade jag ut honom för hans eget bästa.
Väl därute insåg han att det faktiskt var nödvändigt med en skottning.
Själv konstaterade jag att det var ett mycket dåligt beslut att för en enda j-la gångs skulle plantera ut lite påskliljor och andra påskblommor för att ”möta våren”. Note to self. Gör inte om det!
Jag tog in blommorna. Sen tände jag den mer passande jultomten som står kvar på gården, drog täcket över huvudet och låtsades att det var julhelg. Fatta vad snabbt det kommer att bli vår iår då!
Senaste kommentarerna