Spara och slösa

Jag har konstaterat att vissa av mina barn har egenskaper som jag inte kommer i närheten av. Som nu, när jag tillbringar några dagar med min dotter som flyttat till Stockholm. Jag bestämmer mig för att göra mina moderliga plikter och ta med mig dottern och "storhandla" på Willys i Älvsjö nu när vi ändå har bil.
"Jag skulle vilja ha ärtsoppa, det är bra snabbmat. Men det hade de inte i butiken jag handlade i sist, de kanske inte äter sånt i Stockholm" säger dottern.
"Jodå, det är klart de har ärtsoppa" säger jag och letar på hyllorna.
Till slut hittar jag en tub ärtsoppa och visar dottern.

Jag: Där har du ärtsoppan.
Sofia: Okej, men den var ju så dyr!
Jag: Dyr? Den kostar 7,50?
Sofia: Ja, det är väl dyrt?
Jag: Det kan väl inte vara dyrt med 7,50 för en måltid?
Sofia: Jamen när jag köpte den på Coop i Umeå kostade den fem kronor!

Alltså, här står vi och dividerar om 2,50 för en lunch. Det är som att handla med min mormor. Var har min dotter ärvt detta ekonomiska sinnelag? Jag har kompisar med döttrar som gladeligen lägger ut 4000 spänn på en hårförlängning. Och själv kan jag slösakigt köpa Yes diskmedel med rosendoft som är tre spänn dyrare per flaska. Jag kanske borde lära mig av barnen.