Det där vita..
Jag gjorde misstaget att duscha innan jag hade tittat ut genom fönstret i morse. Hade jag insett då att jag skulle skotta tusen kubik snö hade jag gjort det först!
Jag kan inte ens skotta mig ut oskadd, för snösläde och spade ligger mitt ute på gräsmattan efter Antons försök att bygga hopp i helgen.
Då var det fantastiskt roligt med snö. Så roligt att han skottade hela GRÄSMATTAN i sin iver att få ihop snö till hoppet.
Idag torde det inte snöbrist vara ett problem. Men nu är det plötsligt inte alls intressant att skotta. ”Sen”.
”Jag gör det sen”. Det är det enda jag hör nu.
Som den luttrade mamma man är så vet man ju att orsak verkan är det mest pedagogiska sättet att angripa problemet.
”Ingen skottning innebär att jag inte får ut bilen om ni ska ha skjuts till ishallen. Trist grabbar”
Det där fick det åtminstone att sucka till lite i soffan. Jag får se om det håller hela vägen fram!
Senaste kommentarerna