Ateisternas moraliska underläge

Vad driver ateister till moraliska handlingar i jämförelse med gudstroende? Bortsett från debatten om vilken av dessa två som har monopol på sanningen; kan den ena anses vara mer gynnsam för vårt samhälle än den andra som moralisk standard?

I vår samtid är många oroliga över religiös extremism. Detta är inte helt ogrundat. I alla tider har fruktansvärda brott begåtts i religioners namn, vilket visar på att gudstro varit en motiverande faktor, möjligtvis en avgörande sådan. Detta tvekar inte många ateister på, men vissa av dem verkar tvivla på att det även kan vara en motivationsfaktor för mycket gott. Många av dessa ateister är övertygade i att religion orsakar mer skada än nytta, detta trots att det finns studier som visar att religiösa är generösare, lyckligare, hälsosammare, och mer aktiva i samhälleliga engagemang än ickereligösa.

Gudstroende har hamnat i en försvarsställning gentemot ateister i Sverige. Gudstroende måste försvara sig för att visa andra att de har god moral som hör till den accepterade normen i vårt sekulära samhälle. Men sanningen är att det är ateister som är i ett moraliskt underläge. Detta är på grund att ateisterna inte har samma motiverande anledningar att göra det som betraktas av både ateister och teister som moraliskt. Det som saknas hos ateisterna och utgör deras moraliska underläge är att de inte har en stabil metafysisk moral. Detta betyder förstås inte att de är mindre moraliska än gudstroende, utan bara att de har mindre som motiverar dem till goda handlingar.

Metafysisk moral definieras i denna artikel som en abstrakt idé som urskiljer mellan vad som är rätt och fel. Det kan vara en gudstro, filosofisk idé, eller en vedertagen princip (“en god människa följer svensk lag”). En moralisk handling definieras som en handling som utövaren själv tror är en god handling.

Det kan finnas flera anledningar till varför någon begår moraliska handlingar: samhället, uppfostran, idéer, och normer är faktorer som främst formar moralen. För enkelhetens skull ska vi betrakta vilka som är de främsta anledningarna till att en individ inte begår ett brott. De absolut främsta anledningarna kan delas upp i fyra kategorier; en person begår inte brott på grund av: 

1. Rädslan för straff och böter (juridiska, sociala och metafysiska)
2. Undvikandet av ångest och samvetskval, och sökandes välmående och sinnesro
3. Hoppet för belöning (sociala och metafysiska)
4. Sin metafysiska moral 

Dessa fyra anledningar är starkt kopplade till varandra, och det är svårt att veta vilken som är den dominerande för varje individ. Låt oss därför följa Karl, en ateist som aldrig stulit – han lever efter de metafysiska principerna  “man ska vara snäll” och “svensk lag ska respekteras”.

En sen kväll när Karl är på väg hem från krogen missar han sista bussen och får inte tag i någon taxi. Han börjar vandra hemåt, och plötsligt får han syn på en olåst cykel. Karl börjar fundera för första gången i sitt liv på att stjäla, och nu börjar de moraliska anledningarna för Karls tidigare laglydiga beteende sättas på prov.

Karl ser sig omkring på grund av hans rädsla för straff (1). Kusten är klar – det finns ingen risk för att åka fast. Men, nu kommer ångesten, han tänker på hur ledsen ägaren till cykeln kommer bli (2). Nu börjar Karl istället fundera över den sociala belöningen som väntar honom från bekanta när han kan berätta, utan att ljuga, att han aldrig stulit (3). Just när han är på väg att lämna cykeln ser han att den står utanför Jörgens hus. Jörgen tillhör en mycket rik familj och har alltid fått allt han pekat på, han har även mobbat Karl tidigare i högstadiet.

Anledning 2 hindrar honom inte längre, snarare tvärtom; han kommer säkert må bra av att få ge igen för Jörgens tidigare missdåd. Karl inser dessutom att den sociala belöningen (3) inte heller är garanterad, kanske hans kompisar till och med kommer tycka han är en fjant som lämnade cykeln. Den enda anledningen som är kvar för att hindra Karl från att stjäla cykeln är hans metafysiska moral (4). Karl tänker på alla sina tidigare twitterinlägg om att svensk lag ska respekteras i Sverige, men efter många om och men bestämmer sig Karl till slut för att stjäla cykeln. Han frågar sig själv: vad är det egentligen som hindrar mig att skita i mina principer bara för en dag?

Detta är ateisternas moraliska underläge – de har principer och moraliska idéer de lever efter, men det är inget annat än deras samvete för stunden som tvingar dem att följa dessa principer. Det naturliga undvikandet av ångest (2) är ensamt starkt motiverande för människor att undvika brott, så länge det inte råder ovanliga omständigheter.

Enligt den ateistiska världsbilden är människor bara biologiska robotar som fortplantar sina gener. Enligt artisterna finns det ingen högre andlig makt som styr och upprätthåller moraliska lagar och straffar förbrytare av dem. Det är endast människans förnuft och samvete som avgör vad som är moraliskt, och därför tror ateister att bryta mot deras metafysiska moral (4) inte har några metafysiska konsekvenser.

Men vad händer då när Gudstroende Ahmed utsätts för exakt samma situation som Karl?

Ahmed står nu framför sin ovän Jörgens cykel. Ingen av de tre första anledningarna hindrar honom från att stjäla cykeln. Men Ahmed tror på Gud, själen, och domedagen; han tror att hans själ kommer stå till svars för sina handlingar i detta liv, trots att ingen människa någonsin skulle få reda på hans brott. Om vi ser till listan med de moraliska anledningarna igen:

1. Rädslan för straff och böter (juridiska, sociala och metafysiska)
2. Undvikandet av ångest och samvetskval, och sökandes välmående och sinnesro
3. Hoppet för belöning (sociala och metafysiska)
4. Sin metafysiska moral 

Vi ser att Ahmeds metafysiska moral påverkar kategorierna (1) och (3). Han känner ingen rädsla för juridiska eller sociala konsekvenser i kategori (1), men rädslan för metafysiska konsekvenser är kvar. Gud kan enligt Ahmeds tro straffa honom, och även belöna honom för att göra det rätta, oberoende av någon annan människas kännedom.

Nu slutade det i alla fall med att Ahmed stal cykeln. Det finns inget garanterat skydd mot mänsklig girighet oavsett hur moralisk människan än kan vara. Men för att minska brott i utsatta områden, och för att öka samhällsuppbyggande insatser ligger det stor nytta i att svenska folket har fler moraliska anledningar som motiverar dem i deras uppträdande i samhället.

Vikten av gudstro kan observeras i en modern och verklig företeelse. Problemen som alkoholkonsumtion orsakar samhället går inte förneka, trots detta känner de flesta vuxna i Sverige att det inte finns någon moralisk anledning alls för att sluta dricka. Här kan vi lära oss av praktiserande muslimer: de väljer att inte dricka alkohol på grund av deras tro, även fast det skulle kunna ge dem kortsiktiga förmåner; det kan till exempel vara till stor fördel att lära känna chefen på en firmafest. Hur många är beredda att sluta med detta socialt accepterade nöje, som kan ge världsliga fördelar, om de inte har en metafysisk moral som skrämmer och uppmuntrar dem? Det finns goda exempel, men de är få.

Avslutningsvis vill jag att du ska fundera över en hypotetisk fråga som filosofen och agnostikern David Berlinski ställer till den kända ateisten Christopher Hitchens i en debatt om ateism och moral: 

Tänk dig att du har en knapp. Den som trycker på den kommer få oändligt med rikedomar, skönhet och god hälsa. Nackdelen är att någon bonde långt borta i Kina kommer falla ner död. Du måste ge knappen slumpmässigt till en ateist eller gudstroende. Vem ger du den till?