Jämför vi med en stad i Sverige med ett någorlunda liknande befolkningsunderlag kan vi ta Linköping med sina ca: 165 000 inv.
Alltså en hel stad i den storleken med människor skulle inte ha några arbeten. Då är heller inte alla som inte har några arbeten inte registrerade. Tar vi ”gängen” som lever i det parasamhälle som skapats kan vi lägga på ytterligare några. De kan klassas som de har en ”sysselsättning” enligt den normen, för den säger bara de tillhör inte arbetslöshetsstatistiken.
Hur blir det då med alla som saknas i Skellefteå på den nystartade batterifabriken där och man söker folk med lykta och ljus om det nu finns 180 000 öppet arbetslösa? Tillika ska man starta upp en liknande fabrik G-borg, finns då folk sätta in där?
Jag försöker inte på något vis varken se ner på arbetslösa eller försöka vigla upp stämningen mot det siffror som ges ut. Jag undrar bara varför inte folk kan röra på sig om det nu saknas folk på andra ställen än just där de nu råkar bo. Kan det vara så att man ids inte flytta (av bekvämlighetsskäl) eller är det människor som saknar kompetens, eller bådadera?
När Norrland en gång tömdes var det inte frågan om det. Är reglerna nu ändrade när sörlänningen hamnat i samma situation? Man bygger hyresfastigheter och packar in folk som sedan man får ge bidrag till för att betala hyrorna. Vilken politik för man egentligen. Samtidigt finns knappt inga resurser här, det kostar för mycket. Är det inte dags Sveriges riksdag de som där bestämmer börjar ”öppna sina ögon”?
Är en norrlänning mindre värd än en sörlänning? Ser vi till historien och det uppkomna Rasbiologiska Institutet som uppkom i Uppsala under 20-talet och där Sveriges dåvarande riksdag godkände detta och var legaliserat ända fram till 50-talet kan vi undra vilka människor som styrt landet. Något man helst inte vill bli påminda om och gälla de partier då som var inblandade. Mycket dåligt gjort.
Skulden till Norrland, Norrlands Inland, Lappland och glesbygden är fortfarande obetald och det öppna såret inte läkt. Ändå fortsätter man idiotförklara många av oss norrlänningar och inte minst vi som bor i landskapet Lappland. Tänk om vi inte vill ha det som i övriga Sverige, men ändå har rätten leva här på lika villkor med god status och ett välstånd där vi också kan ges chans till utveckling på det villkor vi lever under.
När det gäller det mångkulturella är man inte sena framföra detta, eller till och med göra det till ett påbud. När det gäller oss här (alla behöver inte tycka det) skulle det vara undantag då? Ser vi till i viken riktning utvecklingen går är normen att ständigt bygga och växa, infrastruktur och allting annat. Pengar finns hur mycket som helst till olika projekt. Här råder nästan total torka.
Magdalena statsminister sägs nu vara populärare än någonsin. Är det bland de som har råd betala 10 000 i veckan för ett liftkort?
kommentar