Det är från VK (går den inte läsa, se längst ner. När du läst igenom artikeln får du gärna lämna en kommentar betr. den) där man beskriver förändringar och ändringar i hur samhället ska se ut, eller delar av det när vi går in i det klimatsmarta samhället. Bl a beskriver man nuvarande bränslen kommer stiga till 40-50 kr/L. För detta och för alltsammans som beräknas stiga vill man kompensera främst som det heter, glesbygdsbor och den mera liknande delen. Samtidigt nämner man de som jobbar inom det offentliga att just dessa måste kompenseras. Men vi kan andra då, vi som inte jobbar inom det offentliga (själv pensionär) alla som kanske driver egna firmor eller har någon typ av egen rörelse eller jobbar inom annat än det offentliga, hur ska de kompenseras?
Artikeln är skriven av 2 professorer, en från SLU och den andre från Umeå universitet. Här framgår att det lite känner till människor utanför deras kretsar. Den storstadsvåg vi ser och vad politiken och framförallt klimatpolitiken handlar om att den utgår från stadsmiljöer. Vissa delar kanske är bra framlagda och tyvärr kan jag inte redogöra vad som står i hela artikeln om du inte själv har möjlighet läsa igenom den.
Jag gillar inte det vi nu är inne i, på så vis att det mångkulturella samhälle som man skryter med och vill ha inte alls blir. För oss mera glesbygdsbor, eller vi personer som är uppväxta under det naturliga miljöerna där vi var tvungna leva ”klimatsmart” och även sparsamt och i detta skulle redan ingå i vad alla nu pratar om, fast nu är det stadsfolket som pratar om det, men vill fortsätta leva oerhört bekvämt.
De tidigare jobben som fanns här (Lappland med dess områden) existerar inte längre. Det kunde vara hårt krävande arbeten, både för män och kvinnor för att klara sina överlevnader. Visst, tack och lov kanske vi borde säga, men har samhället blivit bättre då vi fått så mycket annat, direkt negativa konsekvenser. Vad man egentligen vill. är få bort allt det gamla, det gamla som var bra. Folket som här fanns (finns några fortfarande) och införliva alla i de miljöer som de nu strävar efter.
Jag gillar inte alls det här. Nu utses du som närmast kriminell om du åker bil (tankar diesel eller bensin) för att ta dig fram på olika underlag och oavsett väder och vind. Det man visar och vill ha, bekväma fina miljöer, god levnadsstandard där man utgår från stadsmiljöerna och vill alla i landet ska rätta sig efter den normen, det är förödande för de människor som nu direkt tas ifrån sina rättigheter leva på de villkor som finns.
Om nu vi vill ändra i klimatet och tycker det blivit för varmt, nå vad händer då om det skulle lyckas ändras i och bli kallare? Vad ska då alla solceller användas till som redan idag inte fungerar. Inte i alla fall här där solen knappt visar sig under vinterhalvåret. Det ser ni väl själva att det bara är ett drömsamhälle som strävas efter efter. Sverige är unikt, ja det kan man gott påstå i det här fallet. Det är så jävla fel det kan bli.
Fortsätter det på den inslagna linjen kommer ännu färre människor kunna bo här. Norrland, Norrlands Inland, Lappland och dess glesbygd. Det är kriminellt vad man håller på med. Så liten grupp av människor som redan inte skadar vare sig miljö eller påverkar klimatet i någon större grad ska utplånas helt.
Om alla levde som vi redan gör (Norrland, Norrlands Inland, Lappland och dess glesbygd) skulle påverkan på både klimat och miljö vara minimal.
Fortsätter det kommer vi alla duka under. Moralen och främst överklassen för oss in i Armageddon. Vi är redan en bra bit inne i den. TV och nöjesunderhållningen är främst de som bereder vägen dit. Främst den kommersiella TV:n.
Jag tar direkt avstånd från detta. Det känns som en plikt att inte falla in det som pågår.
OBS! Hela artikeln kopierad här under.
Klimat- och miljöpolitik måste få kosta. Men det finns inga rimliga skäl till att glesbygdsbor överdebiteras och därmed får bära en oproportionerligt stor börda. Det är rimligt med subventioner till glesbygdshushåll samtidigt som andra generella klimatpolitiska instrument reformeras eller skrotas. Det skriver Runar Brännlund och Bengt Kriström.
Klimatomställning kostar. De priser på el- och drivmedel vi sett denna vinter är en påminnelse om vad som komma skall. För att nå våra klimatmål behöver priserna på bensin och diesel bli högre än i dag, mycket högre. Enligt Konjunkturinstitutet och andras beräkningar krävs ett pris uppåt 40-50 kr för en liter bensin/diesel för att vi skall nå våra klimatmål.
Visserligen bygger dessa priser på att vi fortsätter med vår ineffektiva klimatpolitik. I Sverige subventionerades exempelvis elbilar i miljonklassen (excesserna ströks nyligen, taket blir nu 700 000 SEK) – det är svårt att hitta något dyrare sätt att minska klimatutsläppen enligt befintlig forskning.
En av de många frågor som inställer sig är hur det skall vara möjligt att fortsättningsvis leva och verka i glesbygd. För, exempelvis, Ammarnäsbon kan det komma att kosta mer än 2 000 kr att ta dieselbilen till Norrlandsoperan, jämfört med 700 kronor för ett år sen.
För glesbygdsborna finns dock viktigare problem än att besöka operan. Transporter är nödvändiga, för vilka glesbygdsbon, liksom vi andra, skall betala de samhällsekonomiska kostnaderna. De skiljer sig dock mellan stad och land, där glesbygdsborna enkelt uttryckt överdebiteras.
Trafikanalys, som ger kunskapsunderlag till beslutsfattare inom transportpolitiken skriver: På landsbygd betalar bensinbilstrafik mer än fullt ut för sina beräknade samhällsekonomiska marginalkostnader. Bensinbilen är där överinternaliserad och har en internaliseringsgrad över 180 procent (Rapport 2019:4, www.trafa.se). Motsvarande siffra för diesel är enligt Trafikanalys 168 procent (Trafikanalys 2020).
Klimat- och miljöpolitik måste få kosta, därom är många överens. Men det finns, såvitt vi kan se, inga rimliga skäl till att glesbygdsbor överdebiteras och därmed få bära en oproportionerligt stor börda. I den utsträckning politiken vill göra något åt det faktum att glesbygdsbor överdebiteras kan en nygammal typ av stödsystem användas. Det kan ta avstamp i kallortstilläggets andemening, där anställda i offentlig sektor och boende i kommuner i norr fick ett lönetillägg. En sådan typ av kompensation – en klumpsumma betalas ut, förslagsvis varje månad.
Hur stor bör då kompensationen, kallortstillägget, vara? Svaret på detta kan ta sin utgångspunkt i vad som är ett rimligt samhällsekonomiskt pris på diesel. Enligt beräkningar från Trafikanalys varierar den samhällsekonomiska kostnaden av bilkörning beroende på om bilen framförs i tätort eller på landsbygd, vilket betyder att priset bör variera.
En rimlig utgångspunkt är världsmarknadspris plus koldioxidskatt + moms, vilket i dagsläget ger ungefär (6,60+2,64)*1.25=11,55. Tillkommer olyckor och slitage på infrastruktur som enligt Trafikanalys (PM 2020:1) är cirka 0,06 respektive 0,24 kr per liter i glesbygd, vilket sammantaget innebär cirka 11,85 kr per liter diesel, det vill säga knappt tio kr lägre än dagens pris på diesel. Övriga utsläppskostnader i glesbygd är ungefär noll.
Förutom koldioxidskatt utgår en energiskatt på drivmedel, men enligt Brännlund & Kriström (2020) är det samhällsekonomiskt fördelaktigt att ta bort energiskatten, så vi räknar inte in den.
Antag nu att man i glesbygd kör cirka 1 000 mil per person eller ungefär 2 000 mil per hushåll med bil på årsbasis. Fördyringen är då ungefär 15 000 kronor för ett glesbygdshushåll med en dieselbil.
Enligt Glesbygdsverket bor två procent i glesbygd, cirka 100 000 hushåll. En kompensation på 15 000 kr per hushåll ger då en årlig kostnad i storleksordningen 1,5 miljarder kronor. Det är en fjärdedel av den bonus som vi bedömer kommer att betalas till bilar med låg miljöpåverkan 2022, det vill säga el- och hybridbilar, inom ramen för det så kallade Bonus-Malus systemet. Som Konjunkturinstitutet påpekat, är systemet feltänkt. Det bör tas bort eller reformeras.
Reduktionsplikten, som innebär ökad inblandning av biobränsle i bensin och diesel, är också det feltänkt; det är dessutom överflödigt när vi redan har en koldioxidskatt på fossila bränslen. Genom att dessutom skrota alla klimatsubventioner (till exempel det så kallade Klimatklivet) sparas åtskilliga miljarder, se Brännlund & Kriström (2020).
Förutom att vårt förslag sparar pengar är en konsekvens att glesbygdsborna gynnas relativt höginkomsthushåll i städer, således tvärtom mot vad vi är vana vid i svensk miljö- och klimatpolitik.
Sammanfattningsvis: (1) utred möjligheterna att ge hushåll i glesbygd en kompensation om 15 000 kronor per år för att täcka den överdebitering av miljökostnader som dagens drivmedelsbeskattning innebär, (2) skrota eller gör om bonus-malus för fordonsbeskattningen, (3) skrota reduktionsplikten för inblandning av biobränslen.
Sammantaget skulle våra förslag ge större möjligheter för människor att leva och verka i glesbygd, samtidigt som de som valt denna livsstil inte överdebiteras för att de svenska miljö- och klimatmålen skall kunna nås. Dessutom skulle förslagen bidra till att effektivisera den svenska miljö- och klimatpolitiken.
Ineffektivitet har länge uppfattats som en stöld från de fattiga; den svenska klimatpolitiken är ett utmärkt exempel på detta.
Runar Brännlund, professor emeritus, Umeå universitet och CERE
Bengt Kriström, professor, SLU-Umeå och CERE
kommentar