Det är vad jag befarade när man inte sänker reduktionsplikten direkt efter nyår utan först 2024, om det ens då kommer bli. Den här regeringen har ljugit så mycket inför valet att jag tror ingenting på det längre. Bränslebolagen behöver tid ställa om. F d statsminister Reinfeldt är styrelseordförande i branchorganisationen Drivkraft Sverige och är kritisk till den sänkta reduktionsplikten. Naturligtvis ligger det enorma pengar bakom där även Miljöpartiet (S-regeringen) också ligger bakom ett nytt sätt tjäna storkovan. De nya gröna kapitalisterna är vad det är frågan om. Men samma unkna gamla hökar kan vara inblandade liksom nytillkomna.

Moderater är inget lita på. De är bara intresserade styra Sverige med hjälp av lögner. Är det så vi ska se det?

OBS! Tidigare gick det läsa, när jag satte in inlägget. Det blev tydligen för starkt och någon typ av protester har infunnit sig och nu går Expressens artikel endast läsa om du har PREMIUM.

Veckan som var presenterade oppositionen sina skuggbudgetar, vad det nu ska tjäna till. Men när S senast hade regeringsinnehavet var det ju faktiskt så att i de flesta fall gick dåvarande oppositionsbudget istället igenom. Kanske bättre nu ändå då vi med säkerhet vet att den budget sittande regering presenterar kommer med 100 % säkerhet gå igenom. Sedan om alla tycker den är så charmant och bra vara en annan sak.

Det är ändå märkligt lyssna till när S presenterade sin skuggbudget där man tar upp barnbidragen och en höjning av dessa med 200 kr/barn. Jag hann inte riktigt höra om det bara skulle vara tillfälligt, under en viss period eller tid. Det intressanta är hur idéfattiga S i det här fallet verkar vara. Att ge och ta verkar vara deras signum de fortfarande håller fast i. Att människorna ska sitta fast i någon typ av skruvstäd och vara beroende av bidrag och på så vis kan de styra över dessa, en typ av någon snäll fe som kliver fram med sitt trollspö och skänker glitter – pengar. Detta var ju den politik som var så framgångsrik under Per-Albin och när Sverige kom på fötter, om jag uttrycker det så.

Ser vi till vad Reinfeldt åstadkom med hans politik var det den rakt motsatta. Men, det förbannade barnbidraget fick han inte bort. Det är ingen regering som vågar röra i det. Det skulle finnas under den tid som sagts, under Per-Albins, men av någon anledning fastnade det kvar. Det är en förbannelse och om det inte tas bort skulle det göras om i grunden. Vad händer med alla utländska hitflyttade och främst kvinnor som inte sällan stannar hemma, blir i princip inlåsta i hemmen och tvingas leva på bidrag och här inte minst barnbidraget. Det är direkt en kvinnofälla för många. Att inte S som säger sig värna i feminismen och jämställdheten inte ser klarare.

Visst blir man trött på alla gamla partier, Liberaler som som framhäver sina liberala idéer, Centern inte heller sena med det påståendet. Det är som man ser en gammal harv som drar fram, inte mycket har förändrats. En vill ge bidrag, en annan dra in. En annan vill sänka skatterna, en annan höja. Så håller det på i gamla böljande vågor. Inte undra på att folk lessnat och vill ha något nytt. Något nytt, bara något nytt…

Miljonprogrammet, bostäderna som massbyggdes under Erlanders tid som då fyllde sin uppgift väl men på senare tid är en stor orsak till den gängbrottslighet vi ser och många upplever. Områdena ligger en ganska bra bit utanför själva centrumtjärnorna, Människor, folk, ungdomar, familjer packas in där och här finns inga direkta aktiviteter. Ett pingisbord på sin höjd, ungdomarna går bara och driver och då blir det som det blir. Husen, bostäderna på andra ställen i stadsmiljöer har tillgång till stadens aktiviteter. Köpcentra, handel och alla där utbuden som finns. De som bor i de här miljonprogrammets bostäder måst man oftast ha tillgång till bil för att ta sig till arbetsplatsen eller in till själva stan. Det är en förlegad miljö, påstår man i alla fall. Det kan också vara kilometerlånga huskroppar, längor som direkt bara det skapar otrivsel, ständiga flyttningar och på det hela en ogästvänlig miljö. Det är vad som sägs om jag rätt uppfattat – från en arkitektkritiker.