I SVT-nyheters sändning igår uppgav man att snöröjningen av Stekenjokkvägen skulle omfatta 500 km, vill säga 50 mil. Vad man då menade och blandat ihop är hela sträckningen av Vildmarksvägen.
Själva snöröjningen av den stängda sträckan vintertid uppskattar jag till ungefär till 2 mil. Det är från Västerbottens sidan ovanför den sista beboelsen byn Klimpfjäll, eller vad man ska kalla över fjället till gränsen ner till låglandet Jämtlands sidan där vägen är avstängd under vintrarna.
Måste man inte ta reda på bättre? Kanske minde noga då man avger nyheter härifrån. I frågeprogram kan man ha svårt veta var Umeå eller någon annan större ort ligger i Norr- och Västerbotten. När det gäller uttag av energi, gruvor och olika mineraler då är norrlandslänen intressanta och inte minst Lappland.
Det är den mentalitet som råder sedan urminnes tider. Folket här har alltid räknats som mindervärdiga och ansetts som mindre viktiga i det svenska samhället. Det är främst av naturresurserna vi här i norr och inte minst Lappland varit intressanta.
När det gäller arbete och flytt har man inte tagit någon hänsyn alls till oss. Flytta dit jobben finns har det alltid låtit. Hur låter det nu när flest sörlänningar saknar jobb?
Lyssnar man till partiledardebatter – även den senaste – vad är det då man pratar och vilka. Hur vi har häruppe nämns inte alls eller Sveriges landsbygd över huvud taget. Är det inte härifrån allt produceras som ska svenska folket ska leva av?
Att dessutom Socialdemokraterna tappat sin huvudroll som det genuina partiet företräda arbetaren kanske har sin förklaring i att vi inte har några arbetare längre. De flesta har flyttat in till städerna, kan vara eller är klimataktivister eller vänsteranhängare som aldrig bidragit mycket till Sveriges uppbyggda välstånd utan att alltid bara kräva. Det är en bedrövelse numera lyssna till politikerna som verkar glömt Sveriges rötter hur en gång landet byggdes upp och vilka människor det bestod av. Numera verkar alla blivit miljö- och klimataktivister och försöker skapa ett välstånd utifrån det.
Den gamle svenske arbetaren är ett minne blott och finns det några blir de aldrig hörsammade. Det är stadsfolket alla vill tillgodogöra. När folk får det sämre, då är det bekvämt utge bidrag i alla former. När vi hade högkonjunktur, låga räntor, ja t o m minusräntor då handlade och vandlade folk i glädjeyra. Hur låter det nu? Nu vill politikerna plötsligt ge bidrag i alla former. Även elstödet är ett bidrag som aldrig skulle getts ut. Idag kostar strömmen 8 öre kilowattimmen (KWh) utan påslag. Varför gnäller ingen nu eller säger sig nöjda?
Spara i bra tider i vänta på de dåliga. Som individ har man inte en viss skyldighet här också, att rätta mun efter matsäck?
kommentar