Om det nu vore så att klimatet måste ”räddas” genom att världens utsläpp av koldioxid minskar drastiskt vilket troligen inte är boven i drama, blir frågan vad Sverige kan bidra med. Sveriges utsläpp utgör cirka 0,1 procent av världens utsläpp. Samtidigt är enbart tillväxthastigheten för utsläppen under bara några veckor i länder som Kina, Indien, Indonesien och Turkiet lika stor som Sveriges utsläpp under ett helt år. För Kina och Indien, med en befolkning av 2,7 miljarder, är högsta prioritet att utveckla elproduktionen för att höja levnadsstandarden för sina invånare. BBC News rapporterade den 26 september 2018 att i Kina är hundratals nya kolkraftverk på väg att färdigställas, motsvarande 259 GW effekt, eller drygt 250 Ringhalsreaktorer (R1 och R2). De kinesiska energiplanerna utgår från att kolkraft kommer att vara omistlig för överskådlig framtid.

Argumentet att om andra länder inte får ned sina utsläpp måste vi i Sverige anstränga oss ännu mer, saknar naturligtvis varje kontakt med verkligheten. Även om vi till enorma kostnader skulle lyckas dramatiskt minska våra utsläpp så skulle den globala klimatnyttan inte ens vara mätbar. Det enda vi uppnår är att vi blir fattigare, att företag tvingas lägga ned eller flytta utomlands. Det blir också extremt dyrt att leva på den svenska landsbygden när transportkostnaderna stiger.