Oljekraftverket i Karlshamn bränner det 140 000 liter tjockolja i timmen, då framför allt Rysk olja.
Förra året var Karlshamnsverket igång fler timmar än de senaste tio åren tillsammans. Något är inte som det ska vara i det svenska energisystemet.
Det svenska systemet blev internationellt känt för att vara ett av världens mest stabila kraftsystem. Andra kvaliteter upptäckte man efter hand. På 1970-talet blev oberoendet av olja värdefullt. På 1990-talet fick fossilfritt hög status. Men grunden var en leveranssäkerhet i världsklass. Den var en förutsättning för att pappersmassafabrikerna, stålverken, gruvorna, varven, bilfabrikerna och den elektrifierade järnvägen kunde gå dygnet runt.
Kraftsystemet planerade också för olika reservkapaciteter. Den största enskilda störningen som kan hända är att Sveriges största reaktor i Oskarshamn lägger av. Om det händer utlöses en sekundsnabb kedjereaktion för att hålla uppe frekvensen på 50 hertz i hela landet. Om man inte klarar det kraschar elsystemet. I september 2021 var det stiltje i hela norra Europa, i tre veckor, dessutom ovanligt mulet överallt. Vindkraften och solkraften låg i praktiken nere. Då körde Karlshamnsverket igång.Det var de nedlagda reaktorerna i Ringhals som huvudförklaringen. Under lång tid har elpriset legat ganska stabilt, när Ringhals 1 och 2 stängde ner började det fluktuera kraftigt. Oljekraftverket i Karlshamn fick då en ny roll och blev symbolen för ett misslyckande. Det svenska kraftsystemet tänktes ut på 1950- och 1960-talet. Det var från början till slut ett system som konstruerades av ingenjörer. Någon ”energipolitik” fanns inte, bara ett framsynt mandat från Erlanders regering.