…ingen hade hon som körde!

Som många med mig nog har noterat den sista tiden så verkar några personer i Umeås Socialdemokratiska ledning ha tappat bort sina grundläggande värderingar någonstans längs vägen. Det kan i och för sig vara naturligt med en liten identitetskris när det kommer en ny ledning i ett parti men på det sätt som detta har artat sig i Umeå är ju snarast absurt!

Prestigen verkar de snudd på tvångsmässigt känna sig tvungna att försvara och prioritera framför det samförstånd som i alla tider hjälpt till att leda fram till förnuftiga beslut. Prestigekampen är i sig kanske det allra mest anmärkningsvärda i denna soppa. En förklaring jag kan se till detta är att det är de nytillträdda ledarnas orutin som här gör sig gällande. Vilket faktiskt gör deras stenhårda prestigekamp än märkligare! När man är ny så är det ingen skam att ta hjälp från andra mer rutinerade kollegor, oavsett partifärg…

Sedan att de också helt och hållet lyckats tappa bort tanken om likvärdighet, rättvisa och andra grundläggande mänskliga värderingar under den korta tid deras hittills så vingliga färd fått fortgå är inte bara lite anmärkningsvärt! Men denna bedrift har man likväl lyckats klara av med buller och bång!

Den gigantiska kil som de med sitt handlande driver in inte enbart i det egna partiet utan även i den så viktiga samarbetsytan mellan de olika partierna utgör ett allvarligt hot mot de goda relationer och samförstånd som måste finnas i en välfungerande politisk apparat.

På sin resa mot avgrunden så uppmanar jag dem att stanna upp och försöka hitta tillbaks till sina ursprungliga värderingar och den smala väg längs vilken vi alla tillsammans kan få Umeå på rätt köl igen…