…höll på att falla i frimurarnas klor!

Detta är åtminstone vad en källa med god insyn i hela processen kring Scarinska villan gör gällande. Enligt obekräftade uppgifter så sneglade frimurarna lystet på Scharinska när det under en period var tal om att den skulle säljas till högstbjudande. Med tanke på den prisbild som då var på tapeten känns detta på inget vis anmärkningsvärt. I slutändan fattades ändå ett majoritetsbeslut om att Scharinska villan skulle säljas till Bostaden och inte läggas ut och säljas till den som bjöd högst. För en del konspirationsteoretiker skulle det säkert vara av intresse att gå på djupet och undersöka hur väl de politiska frimurare, som faktiskt var med och beslutade i frågan, följde sina respektive partiers linje. Men personligen tror jag inte detta har varit avgörande i just denna fråga, men som vanligt vad vet väl jag…

Det intressanta i kråksången är dock den högst aktuella fråga som Veronica Kerr lyfte i sin blogg den 27 april. Hon tar i sitt inlägg upp den ständiga frågan om hur det kan komma sig att Umeå kommun betalar allra mest till kultur av landets alla kommuner. Hon ifrågasätter också det rimliga i att kommunen först säljer Scharinska för att sedan låta Kulturnämnden i sin tur hyra lokalerna av Bostaden. Funkar allting som vanligt så kommer detta alltså att innebära att kommunen i slutändan får ökade kostnader för i stort sett samma sak! Fullständigt rimligt eller hur…

Inlägget om Scharinska hittar ni genom att klicka här 

Sedan så ska ni inte glömma bort att Umeå behöver landsbygden för att kunna växa!