Det är ju så mycket prat om bubblor nuförtiden. Är det inte bostadsbubblan, så är det finansbubblan eller filterbubblan. Vi befinner oss helt enkelt hela tiden i en jättestor bubbla. Trots rymden, trots universums oändlighet – bildas hela tiden bubblor som vi måste förhålla oss till. Snart kommer valbubblan. Med jämn ström kommer påståenden om att faktiska inträffade händelser inte har inträffat överhuvudtaget. Dessa påståenden kommer från människor som sprider desinformationsbubblor. Men vad är egentligen en bubbla? Kan man byta ut orden bubbla mot andra synonymer, mera anpassade efter dessas situationer? Måste vi hela tiden tutas i att vi befinner oss i en bubbla? I The Truman Show blir Truman Burbank (Jim Carrey) som liten adopterad av någon som gjorde en dokusåpa och han växte upp i en jättelik studio och medverkade utan sin egen vetskap i en arrangerad dokusåpa och alla han möter eller har en relation till medverkar i denna dokusåpa. Och kanske är vi människor just det ibland, enbart spelpjäser i en jättelik dokusåpbubbla – utan att vi tänker närmare på det. Utan att vi reflekterar över att någon hittat på ordet bubbla för att det är så bra att ta till.

Ord är inte bra ibland. Det finns ord som är direkt skadliga. De känns helt enkelt inte bra. Begränsande. Men jag vet hur jag själv fungerar – hittar jag något som jag verkligen gillar kan jag gå all in – det gäller främst om jag hittar en riktigt bra TV-serie eller något i matväg. Och så är det väl med ordet ”bubbla” – tills någon hittat på något bättre får vi finna oss i att befinna oss i den och längtansfullt titta upp i skyn och tro på att en dag kommer bubblan att spricka och vi blir befriade från rädslan att just det ska inträffa. För det är det som det ordet är – en varningsklocka och det skapar rädslor. Vad händer om bubblan spricker? Det innebär också att vi på något sätt vet att vi gör saker som inte är bra, men vi kör på så länge det går. Det är det här med miljön, det är det här med att priserna på fastigheterna har drivits upp av osunda budgivningar, det är det här med girigheten, det är det här med att vara solidarisk och att alla ska dra sitt strå till stacken – skattestacken – för att samhällsbubblan ska fortsätta att fungera. Vi lever i ett underbart land. Det har sina fel och brister, men vi har mat på bordet och de flesta slipper att svälta. Jag önskar verkligen att någon aldrig kommit på det här med droger som skapar så mycket elände i samhället. Brottslighet och misär. Att fly från det verkliga livet till en drogbubbla. Om varje liten människa fick växa upp tryggt och bra, om varje liten människa fick vara älskad och omsorgsfullt omhändertagen, om varje liten människa fick lära sig att titta upp mot skyn och baka lerkakor – och se bortom bubblorna och den frihet som det innebär att våga sticka hål på dem och befria sig själv.

Så blås iväg bubblorna, se när dom stiger upp i luften, spricker och försvinner. Livet är inte en bubbla. Det är ett äventyr, en förhoppning, ett mysterium, ett ansvar, en skönhet och en verklighet. Just i detta nu.