Jag firar namnsdag idag. Kristina, fastän jag heter Christine. Det var mamma som en gång bestämde, liksom det mesta, att jag skulle heta Christine. Halva vår kvinnliga släkt heter Kristina verkar det som, och därför var det viktigt med ett e på slutet..
När jag var barn och slåttern var igång på sommaren, ja slåttern som man tyckte tog hela sommaren, trots att det gick ganska fort bara vädret höll, tillbringades sommardagarna med en höräfsa i handen och mygg och brems kring benen. Heter det brems eller broms? För mig är det brems.
När det var dags för fikarast, som nästan var det bästa på hela dagen, kom mamma med en korg fylld med mackor, kaffe, saft och nästan alltid en nybakad sockerkaka. Ibland var det våfflor. Vi satte oss bakom en hässja och där blev det storfika. Jag glömmer aldrig heller de små gräshopporna som alltid skulle hamna i saftglaset.
Den 24 juli hade mamma alltid något extra till mig. Detta extra var ofta en karamellpåse av någon sort som jag fick för att jag just hade namnsdag.
Det var alltid lika överraskande för jag hade nog ingen koll på vad det stod på almanackan just den dagen. Alla dagar var ganska lika på den tiden.
Men ett är säkert: Det var mycket varmare, soligare och längre dagar på den tiden!
Idag kan jag skippa fleecekoftan. Idag behöver jag inte fundera på om jag ska ha knästrumpor eller inte. Kortbyxor och knästrumpor funkar när det känns kallt om bena på sommaren.
Senaste kommentarerna