Så läng sen jag skrev. Mitt liv verkar gå åt till jobb, skriva ut papper coh sitta i telefon. JAg orkar inget. Känner mig som en flod som ständigt rinner och dräneras på energi…

Jobbet kräver en hel del av mig, katterna behöver mig än om jag är sjuk. Både bra och dåligt att vara behövd. När jag kommer på jobbet så kommer baileys och sluggo och skriker och kräver att jag tar upp dem och gosar med dem…redan ute på gården! Ofta är hundarna ute och Liston trots sin värk står och trampar som en liten hundvalp och säger klia mig, klia mig och ge mig godis. Hans tunga tvättar en på armar och händer. Tjejen är mer burdus och säger jag först jag först och ge mig godis-jag vet att du har!! Inne kommer Busen och överfaller en med "kramar",  blöta nos pussar och bus och naturligtvis-ge mig godis!!

Miss Morris avvaktar men vill ha sin beskärda del av sin "dag matte", Jag kliar henne och hon dreglar som en hund, fast hon är en kisse. Katterna samlas kring fötterna och vill gosas. Jag har inte tid just nu att ge dem allt gos. Jag tar med mig vatten och går ut i karantänen. Byter vatten och ger alla mat, ser till att allt är som det ska, gosar med var och en av dem och tar lådorna. Vidare till katthuset och tittar över, byter vatten åt katterna där…ofta på sommaren så är det bara flickan som är där då jag kommer, de andra är ute nu då det är så fint väder. Sätter mig med henne en stund. Hon blir så till sig så hon börjar små bita mig i armen och i magen… jag fnissar och säger AJ aj aj för samtidigt är hon ju så söt!

Jag går in och tar fram kammen och borsten… ofta hör katterna från övervåningen detta så de kommer och börjar nästan gruffas om vem som ska bli kammad och ompysslad först…alla får kärlek, bara inte samtidigt. Det ska sen torkas, donas, städa kattträd mm, men min stora del av dagen är för att kamma och ge katterna kärlek. Jag är kattkvinnan*fniss* Jag vet inte vad det är men katter och jag har en bra överenskommelse eller vad man ska säga.

Fräs däremot har lämnat mig, ingen får nu ta i honom… han har bestämt det och troligtvis så är han lite mer vild än vad vi trodde! Nu har han ätit upp sig och har blivit en stor och snygg kattkille…

Innan jag går hem så tar jag alla kattlådorna, värken gör sig ständigt påmind och vissa dagar orkar jag i stort sett bara vara och ibland när värken gör sig mindre påmind så orkar man desto mer.

Allt det här resulterar iaf i att jag orkar så mycket mindre hemma, jag orkar egentligen inte 4 timmar varje dag, och det är fruktansvärt att jag känner hur orken bara sipprar ur mig. Jag gör det jag älskar mest av alla mina intressen, att få sköta om katter och jag känner att jago rkar inte ens det. Ibland på natten så kommer en tår för jag känner mig värdelös…  alla andra har jobb och klarar sig, vad är det för fel på mig!?

Over and out