Mjukstart den här veckan med bara ons och tors! Känns ganska ok, då jag känner kroppen inte riktigt vill som jag.

Jag har så fruktansvärt ont… Jag vet de på AF sa att du kommer ju få mer ont, det är likadant för dem efter semestern, det litar på… Jo jämför eran semesterkropp med min trasiga, gör det!

Nog vet jag att man får mer ont, men det är ju inte meningen att man ska få så ont så man knappt fungerar, men än dock så går jag hit…för det ger mig ändå en boost och jag får träffa vuxna människor…

Jag ska få byta handläggare på AF och det känns helt ok faktiskt! Å andra sidan vet jag vad jag har och inte vad jag får…

Har inte berättat för dem om mitt psykiska mående för jag är rädd att de lägger allt på is och just nu behöver jag komma hit för att hålla mina demoner i schack någorlunda… De har ju gjort det förr trots mina protester!

Alla frågar om jag mår bra för jag gråter inte längre, men jag orkar inte! Mina tårar är liksom slut på nåt vis, även om jag känner att jag blir emotionell många ggr när man pratar om saker.

Igår kom min dotter till mig och jag ÄLSKAR att umgås med henne, speciellt när hon kryper tätt intill trots hon är 20 år! Jag saknar mina barn varje dag och jag förstår min pappa nu när han alltid sagt att jag är hans ”lilla” trots jag vuxit upp!

Inatt har jag sovit sådär, rätt ok trots allt… ändå känner jag mig totalt slutkörd… Jag är så slut i kropp, själ och sinne! Dränerad…

Kanske är årstiden men känns mer som om jag bara dräneras på energi och ork, som om jag skulle ha en komponent som alltid står och drar ström från kroppen och jag inte kan fylla på i samma takt!

Jag sitter här på arbetsträningen och funderar, jag tittar men känns som om jag inte ser… känner mig bortdomnad, avsaknad av känslor!

Säger saker, ler men känner inte nämnvärt!

Många tycker jag borde lägga in mig för att få ett break och ta igen mig men jag vill inte det heller… eller kanske ibland!

pözz och kram