De socialdemokrater i Umeå som förnekar hedersförtrycket riskerar partiets framtid

Av , , Bli först att kommentera 85

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

Ingress
Ett av de största politiska slagen kring hedersförtrycket, på de svenska sociala medierna, utkämpades under måndag kväll, tisdag och onsdag. Och stridens efterdyningar har ännu inte sjunkit undan.

För er som undrar hur det hela började ska vi berätta detta. Vi i Arbetarpartiet hade tagit upp frågan om att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. Detta var fjärde gången som frågan restes i Umeå kommunfullmäktige. Men det var första gången frågan  restes i form av en interpellationsdebatt (som innebär att alla i fullmäktige kan delta) efter valet 2018.

Annorlunda uttryckt: Det var första gången som hela Umeå kommunfullmäktige kunde diskutera frågan om hedersförtryck – med den nya sammansättningen av ledamöter!

 

Del 1: Tidigare försök att förhindra debatt
Även tidigare har de som är emot att frågan om hedersförtryck diskuteras försökt förstöra debatten. Detta genom att försöka tysta oss som anser att frågan är viktig. Ett exempel var då Vänsterpartiets dåvarande ordförande i Umeå påstod att rasisterna gynnades om denna fråga överhuvudtaget diskuterades.
Även tidigare har det funnits ett starkt motstånd mot att kartlägga hedersförtrycket i Umeå – trots att kartläggningar av hedersförtrycket har skett i bland annat Sveriges fyra största kommuner: Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala.
Även tidigare har socialdemokraterna utgjort en stark del i motståndet mot att kartlägga hedersförtrycket i Umeå – trots att initiativet till kartläggningarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala togs då Socialdemokraterna styrde dessa kommuner.

Men denna gång, då frågan om att kartlägga hedersförtrycket i Umeå kom upp (för första gången med den nya sammansättningen) av ledamöter i kommunfullmäktige, urartade diskussionen till rena pöbelfasonerna.

 

Del 2: Uppror mot S-kongressen
En rad socialdemokratiska ledamöter, vänsterpartister, miljöpartister – och t.o.m. en ledamot från Centern – vräkte osakligheter över oss. Men glädjande nog skedde detta inte ostraffat.

Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven, hade bara två dagar tidigare uttalat sig i frågan om hedersförtryck på den socialdemokratiska partikongressen. Där sa han att S tidigare hade gjort alltför lite i denna fråga, men att partiet nu skulle ta täten i kampen mot hedersförtrycket, och Löfven förväntade sig att ALLA socialdemokrater skulle ställa upp. Låt oss citera Stefan Löfven: ”Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det. Befria dessa unga”.

Dessa starka ord hade alltså Löfven sagt på S-kongressen bara 48 timmar före debatten i Umeå kommunfullmäktige.

Min uppfattning är att pöbelfasonerna, som riktade sig mot alla oss som anser att hedersförtrycket ska kartläggas även i Umeå,  även utgjorde en protest mot budskapet från S-kongressen. Att det förhåller sig på detta sätt antyds av följande uttalande från Mohammed Kharraki (tidigare ordförande i den självutnämnda organisationen ”Sveriges Unga Muslimer”): ”Jag är glad att S i Umeå klarar av att hantera det bättre än S på riks och stå upp emot de som driver den islamofobiska diskursen likt den där liraren i panelsamtalet från arbetarpartiet. Däremot är jag inte ett dugg förvånad att media tar på sig manteln att driva den islamofobiska diskursen vidare när vissa politiker misslyckas. Vi har sett det ett flertal gånger i Stockholm/riks politiken. Där media genom sina drev supportar islamofober samtidigt som de skrämmer motståndare till tystnad”.

Kan det sägas tydligare?

Den växande kunskapen och opinionen mot hedersförtrycket – bland allmänheten, partierna och media – skapar panik bland de kretsar som inte vågar diskutera frågan om hedersförtrycket. Men frågan kommer att diskuteras – oavsett hur många gånger motståndarna till diskussionen kastar ur sig orden islamofob, diskurs och narrativ …

 

Del 3: Kampen mot hedersförtrycket central för S inför valet 2022
Stefan Löfvens ord om hedersförtrycket var väldigt genomtänkta. Hans ord fick dessutom S-kongressens starkaste applåd. Löfvens uttalande var ett budskap till socialdemokrater i hela Sverige. Budskapet löd: det är denna hållning, när det gäller hedersförtrycket, som från och med nu gäller för alla socialdemokrater i detta land.

Socialdemokraterna har gått kraftigt bakåt och fick färre än 30 procent av rösterna i senaste riksdagsvalet. Tittar vi på utvecklingen sedan riksdagsvalet 1994 har Socialdemokraterna tappat nästan fyra av tio väljare! Detta är varken mer eller mindre en katastrof.

Det skulle också kunna beskrivas som en långsam partisplittring.

Läget är väldigt allvarligt för Socialdemokraterna. Partiet behöver frågor som dels stoppar ett fortsatt tapp till exempelvis Sverigedemokraterna, dels återerövrar väljare från Vänsterpartiet.

En av de frågor som kan åstadkomma detta är att verkligen ta ledningen i den nödvändiga striden mot hedersförtrycket. Det borde ha varit självklart för Socialdemokraterna att gå i spetsen för den nödvändiga kampen mot hedersförtrycket redan för över 15 år sedan. Fadime Sahindal – som mördades i hederns namn för 17 år sedan – var nämligen medlem i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Och en av de första modiga personerna, i hela Sverige, som varnade för hedersförtrycket var dåvarande ordföranden för S-kvinnorna i Sverige Nalin Pekgul.

Socialdemokraterna har alltför länge nonchalerat denna så viktiga fråga. När nu Socialdemokraterna, sent omsider, tar tag i frågan om hedersförtrycket handlar detta om en långsiktig satsning inför valet 2022. Även om det kan verka som en omvändelse under galgen är omvändelsen efterlängtad.

Enligt docent Astrid Schlytter kan så många som hela 240 000 unga i Sverige leva under hedersförtryck – ett förtryck som i värsta fall leder till mord.

Men ett chockerande stort antal socialdemokrater i Umeå kommunfullmäktige gjorde alltså, i praktiken, uppror mot S-kongressens budskap. Detta genom sin extrema fientlighet mot att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. Och personer som Mohammed Kharraki hyllar nu de socialdemokrater i Umeå som, i praktisk handling, går emot Stefan Löfvens och S-kongressens budskap.

 

Del 4: Inget vanligt våld
Det som förenar motståndarna till att kartlägga, eller ens diskutera, hedersförtrycket är uppfattningen att det inte existerar något specifikt hedersförtryck eller hedersvåld. I måndags försökte de förklara bort frågan om hedersrelaterat förtryck och våld genom att hävda att det i grunden alltid handlar om samma sorts våld – mäns våld mot kvinnor – över hela världen.

Men detta är fel.

Hedersförtryck och hedersvåld handlar om en familjs, eller en hel släkts, förtryck av barn!

Detta våld är sanktionerat av familjen och ofta även av hela släkten. I vissa länder av hela samhället. Vi tar det igen: Vuxna familjemedlemmars sanktionerade våld, beslutat och ibland utövat, av en hel släkt och vanligen riktat mot ett barn, utgör en väldigt specifik typ av förtryck – inklusive våld. Det är denna specifika typ av förtryck som kallas för hedersförtryck – eller hedersvåld om exempelvis hotet om våld övergår i våld.

De socialdemokrater som, likt de i Umeå, förnekar förekomsten av hedersförtryck- och våld riskerar sitt partis hela framtid. Detta då Stefan Löfven, stödd av S-kongressen, planerar att göra denna fråga till en av de bärande inför valet 2022.

Stefan Löfven må vara sent ute. Men bättre sent än aldrig.

 

Till sist: Lycka till
Att erkänna förekomsten av hedersförtryck och hedersvåld innebär inte, som många i pöbeln antydde, att någon skulle blunda för det övriga våldet som utövas mot kvinnor – av män. Det går att bekämpa två typer av förtryck, och två typer av våld, samtidigt. Om den politiska viljan finns.

Det är trots allt med tillfredsställelse som jag, och övriga medlemmar i Arbetarpartiet, konstaterar att socialdemokrater på andra håll i landet hörsammat S-kongressens beslut och, i många fall, reagerat mycket starkt på sina partikamraters åsikter och uppträdande i Umeå.

Vi vill också understryka att det inte var alla S-ledamöter i Umeå kommunfullmäktige som deltog i måndagens pöbel.
Det hedrar er.
Lycka till.

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Bli först att kommentera

Pöbelfasoner bland socialdemokrater under fullmäktige igår – då vi ville kartlägga hedersförtrycket. Löfvens budskap förkastas av S i Umeå!

Av , , 4 kommentarer 98

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

INGRESS
Ett av Stefan Löfvens viktigaste löften i samband med helgens socialdemokratiska partikongress var att ta krafttag mot hedersförtrycket. ”Socialdemokraterna ska vara den ledande kraften i Sverige för det här arbetet” var Löfvens budskap, samtidigt som han erkände att ”vi har gjort för lite över tid, bevisligen”. Löfven riktade även en uppmaning till socialdemokrater runt om i Sverige: ”Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det. Befria dessa unga”.

Två dygn senare testades den socialdemokratiske partiledarens nya hållning i Umeå kommunfullmäktige. Och Stefan Löfvens ”partikamrater” svek sin partiledare på ett både upprörande och förnedrande sätt.


Del I

Vi i Arbetarpartiet hade återigen tagit upp behovet av att kartlägga hedersförtrycket bland skolelever i Umeå kommun. Detta mot bakgrund av de nyligen presenterade resultaten av undersökningen UNGA18 som kartlägger ungdomars hälsa i Umeå. Undersökningen omfattar ca 5 700 elever i åldrarna 13-18. Undersökningen visade bland annat följande: ”Det är en stor skillnad mellan ungdomar födda i Sverige och ungdomar födda utanför Eu­ropa, där den sistnämnda gruppen har betydligt lägre grad av självbestämmande”. Det är fem gånger så vanligt att ungdomar födda utanför Europa inte får bestämma vilken religion eller livsåskådning de ska ha än svenskfödda ungdomar.

Resultaten i UNGA18 antyder förekomsten av hedersförtryck även i Umeå. Existensen av hedersförtryck har bevisats gång på gång i undersökningar som bland annat har genomförts i Sveriges fyra största kommuner: Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Initiativet till kartläggningen av hedersförtrycket i dessa fyra kommuner, som tillsammans har en femtedel av Sveriges befolkning, togs då Socialdemokraterna styrde med bl a MP och V.

Det var mot denna bakgrund vi bl a ville veta vilka åtgärder Umeå kommun planerar för att motverka skillnaden i självbestämmande mellan svenskfödda och utomeuropeiskt födda ungdomar.

 

Del II
Det var alltså i den debatt som följde på denna vår frågeställning som Stefan Löfvens partikamrater svek sin partiledare på ett både upprörande och förnedrande sätt. Först: De traditionella socialdemokraterna, bland annat kommunalråden, lämnade walkover. Sedan: De som fått i uppgift att svara på våra frågeställningar gick, för fjärde gången, emot kravet om att kartlägga hedersförtrycket – för att möjliggöra att ett handlingsprogram utarbetas mot det hedersförtryck som Stefan Löfven dagen innan uppmanat sina partikamrater att hata. Men Löfven hade talat för döva öron. I Umeå. Men inte bara det.

I debatten uppträdde en tredje grupp av påstådda socialdemokrater. Det förnedrande bestod i hur denna falang handskades med sin partiledares uppmaning om att ta strid mot hedersförtrycket ”I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge…”. Under debattens gång blev denna falang alltmer primitiv. I allians med V och MP förde dessa fram följande anklagelser mot oss: vi var islamofober, främlingsfientliga, ville demonisera, stigmatisera och alienera vissa grupper samt hade någon form av dunkel dagordning. Till vår förvåning slöt även en representant för C upp i denna allians – vi är övertygade om att hon saknar stöd för detta inom sitt parti.

 

Del III
Arbetarpartiet stod dock inte ensamma i debatten.

Vi fick understöd, både av Moderaterna och KD, som gjorde skarpa och kunniga inlägg i debatten. Anders Ågren, M, påpekade att det var tur för Stefan Löfven att han höll sitt tal på S-kongressen och inte i Umeå kommunfullmäktige. Här hade han riskerat att bli anklagad för att ha en mörk agenda. Tveklöst var det Arbetarpartiet som agerade i Löfvens anda, i denna fråga, med stöd av M och KD. Ingen av de tre schatteringarna inom Socialdemokraterna i Umeå försvarade sin partiledares budskap under debatten i går.

Denna debatt kan sammanfattas på följande sätt:
* Vissa partier i fullmäktige erkänner att hedersförtryck existerar, andra partier tillåter sina ledamöter att förneka detta – däribland S,
* Vissa partier i fullmäktige menar att svensk lag visar var gränserna går när det gäller vilka åsiktsskillnader som är acceptabla, andra partier tillåter sina representanter att förneka att lagen sätter gränser – däribland S.

 

Del IV
Speciellt socialdemokraternas agerande under debatten om hedersförtrycket i Umeå kommunfullmäktige 25/3 var så häpnadsväckande, speciellt mot bakgrund av Stefan Löfvens budskap på S-kongressen, att det som utspelade sig har blivit en riksnyhet på sociala medier. Glädjande nog har en rad aktivister i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammat det enorma gapet mellan Löfvens ord på S-kongressen och S agerande i Umeå. Några exempel:

* Maria Alias, som är ordförande i den nystartade S-föreningen ”För jämställdhet emot hedersförtryck / våldsbejakande extremism” skrev följande på Twitter – syftande på en av S-ledamöterna i Umeå: ”Min reaktion är att jag blir förbannad. Min kommentar är – jag tar på mig att ringa honom personligen imorgon. Jag återkommer med vart vi landar.”

* Faw Azzat, som är en av 2019 års goodwillambassadörer för riksföreningen Glöm aldig Pela och Fadime (GAPF), skriver följande: ”Har precis sett debatten i Umeå kommunfullmäktige gällande kartläggning av hederskultur. Jag är mållös. En @socialdemokrat kallar Jan Hägglund, som skrivit interpellationen, för islamofob. DAGEN EFTER LÖFVENS ”KRAFTTAG” mot HRV. Dela denna tweet. Jag vill hjälpa Umeå.”

* Forskaren och terrorexperten Magnus Ranstorp skriver: ”Det är verkligen upprörande hur @socialdemokrat och även MP/V i Umeå kommunfullmäktige hellre vill etikettera de som lyfter hedersförtryck än ge konkreta svar på hur man ska konkreta arbeta mot detta problem.”

* Den moderata fullmäktigeledamoten Alexandra Hedborg i Järfälla skriver följande: ”Ännu ett tydligt exempel på att S inte tar hedersrelaterat våld och förtryck på allvar. Här i Järfälla avslog de varenda motion vi skrev om ämnet förra mandatperioden. Låt er inte luras av Löfvens ord, de betyder ingenting i praktiken.”

* Journalisten Sofie Löwenmark, som skrivit mycket om våldsbejakande extremism, skriver följande: ”Vad är det för galningar i Umeås kommunfullmäktige? Centerpartisten är så upprörd så hon skakar. Inte över tvångsgifta småflickor, utan för att frågan lyfts. Totalt mörker.”

Detta är bara några av reaktionerna på sociala medier. Vi hoppas att reaktionerna följs upp av traditionella medier.

 

DEL V
De socialdemokrater som inte känner igen sitt parti är välkomna till Arbetarpartiet.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

4 kommentarer

Läs om hedersförtrycket bland unga i storstäderna – tyvärr finns det ledamöter i fullmäktige som aktivt motarbetar en kartläggning i Umeå

Av , , 17 kommentarer 77

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

Referat av kartläggning av hedersförtrycket bland unga i Sverige – publicerad i slutet av 2018

 

Vad är hedersrelaterat förtryck?

Begreppet heder brukar ju förknippas med något positivt – inte med förtryck. Men begreppet används av bland annat FN och även Sverige använder detta begrepp. Därför använder även Arbetarpartiet begreppet hedersförtryck.

Studien definierar hedersförtryck som våld, hot och andra former av förtryck riktat mot ungdomar med syften som:

A. hedersförtrycket handlar om att utöva kontroll,

B. detta förtryck riktas mor en enskild individ av ett kollektiv – ofta av en eller flera familjemedlemmar eller av släkten i bredare bemärkelse,

C. hedersförtrycket betraktas som ett legitimt medel inom den egna gruppen,

D. detta förtryck är ett medel att avskräcka vissa och uppmuntra andra beteenden – ofta kretsar det om begränsningar och kontroll avseende sexualitet, relationer och kroppsliga uttryck.

 

I.  Barn och ungdomar som lever med hedersnormer är mycket mer utsatta för våld inom familjen än andra.
Av de niondeklassare som inte lever med hedersnormer hade en av tio någon gång utsatts för våld, kränkningar eller kontroll. Bland de som lever under hedersrelaterade våldsnormer var resultatet det omvända – endast tio procent hade inte utsatts för dessa övergrepp.

Detta är en av slutsatserna som kan dras av studien ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” som publicerades i november.

Över 6 000 elever i årskurs 9 från Malmö, Göteborg och Stockholm har deltagit i undersökningen. Dessutom har man intervjuat 235 personer som antingen arbetat mot hedersvåld eller som själva har blivit utsatta. I Malmö, där studien avslöjat att de största problemen finns, lever var femte niondeklassare under någon form av hedersförtryck – och var tionde utsätts för våld eller hot – i hederns namn.

 

II. Studien har kartlagt två olika nivåer av hedersförtryck.
Den första nivån handlar om familjer där man lever efter så kallade oskuldsnormer. Det handlar om olika regler och krav som är kopplade främst till döttrarnas sexualitet och ”renhet”. Den andra nivån handlar om familjer där det dessutom anses legitimt att använda våld, eller hot om våld, för att upprätthålla dessa oskuldsnormer.

Studien visar att flickor utsätts för fler och hårdare krav än pojkar. Det handlar om en rad inskränkningar i vardagen. Det handlar om allt, från att inte få välja vilka kläder man vill bära eller vilka fritidsaktiviteter som man vill syssla med, till krav på deltagande i religiösa aktiviteter eller scheman med hushållssysslor som gör att ingen fritid finns kvar.

Socialsekreterare som intervjuats i studien berättar om hur flickor har blivit klockade för att föräldrarna ska veta hur lång tid det tar att gå från skolan och hem. Den som inte lever upp till familjens krav kan drabbas av isolering. Resten av familjen kan låtsas som om personen inte existerar. Ett annat sätt att bestraffa barn som bryter mot normerna är nedsättande ord som ”hora”. En ytterligare metod för kontroll kan bestå av ryktesspridning inom den egna etniska gruppen.

 

III. Även våldet och hoten om våld tar sig olika uttryck.
Det kan handla om rena hot om våld och t.o.m. mord. Men det kan även handla om hot om påtvingade oskuldskontroller, resor till hemlandet eller tvångsäktenskap. Studien visar att det är just bland de ungdomar som lever under hot om våld som de flesta fallen av tvångsäktenskap förekommer. De som begår tydliga brott mot normerna, exempelvis i form av homosexualitet, riskerar att drabbas av de grövsta övergreppen.

De som växer upp under hedersnormer hanterar det på olika sätt. Många tar avstånd och skapar sig egna liv – även om många vittnar om att den kringskurna tillvaron gör att man senare i livet kan få svårt med nära relationer. De blir föräldrar som gör allt för att deras barn ska få en barndom fri från hedersnormer.

 

IV. Andra blir själva en del av hedersförtrycket.
I studien är detta speciellt tydligt bland pojkarna. Över hälften av de pojkar som utsatts för hedersförtryck hade själva, någon eller flera gånger, hotat eller skadat någons pojkvän eller flickvän på grund av deras relation. Var femte av dessa pojkar var också negativa till förbud mot könsstympning och stödde idén om tvångsäktenskap.

Ungefär samma andel ansåg att det var fel att lagstiftningen i Sverige ger samma rättigheter till män och kvinnor.

 

V. Studien visar på stora skillnader mellan de tre städerna.
Det är exempelvis en dubbelt så stor andel av ungdomarna i Malmö som lever under oskuldsnormer jämfört med i Stockholm. Men gemensamt är att personer med utomeuropeisk bakgrund, och de som bor i socialt utsatta förorter, är särskilt utsatta. Ungdomarna själva anger kultur, religion eller rykte som förklaring till att de utsätts för hedersförtryck.

 

VI. Studien visar också på en koppling mellan hedersförtryck och religion.
Ett vanligt krav är att man ska gifta sig med någon från samma religion. Två tredjedelar av de som utsattes för oskuldsnormer i Malmö kom från muslimska familjer, en femtedel från kristna familjer. Men det fanns också svarande som uppgav att deras familj inte var religiös. Bland de som utsattes för våld var andelen religiösa mindre. Risken att utsättas ökar också om mamman eller pappan är arbetslös.

Detta betyder inte att alla muslimer utövar hedersförtryck – detta är viktigt och måste understrykas.

 

VII. De fakta som studien visar är skrämmande.
De understryker behovet av att samhället tar dessa problem på allvar. Samtidigt visar studien på att det finns hopp.
a) en överväldigande majoritet av de ungdomar som utsätts för hedersförtryck är själva motståndare till tvångs- och barnäktenskap,
b) nio av tio flickor som utsätts för oskuldsnormer stöder uppfattningen att män och kvinnor ska ha samma rättigheter,
c) hela 80 procent stöder lagstiftningen om samkönade äktenskap.

Här finns en verklig potential för förändring.

 

VIII. Att det finns hopp är även det intryck som Arbetarpartiet fick då vi bedrev en kampanj mot hedersförtrycket under 2017.
Hela 2 600 umebor skrev under vår namninsamling med krav på att kommunen ska kartlägga hedersförtryckets utbredning i Umeå samt att det krävs ett kommunalt handlingsprogram mot hedersförtrycket.

Dessa krav var inspirerade av en modig kvinnlig liberal som hade krävt att Umeå kommunfullmäktige skulle besluta att kartlägga hedersförtrycket och även utarbeta ett handlingsprogram mot förtryck i hederns namn.

—–     —–     —–     —–     —–

Studiens grundläggande faktainsamling bland de 6 000 eleverna har på ett förtjänstfullt sätt genomförts av Astrid Schlytter, Devin Rexvid och Mariet Ghadimi.
De sammanfattande politiska slutsatserna i studien har sedan gjorts av bland annat Rúna i Baianstovu och Sofia Strid. Dessa slutsatser är inte Arbetarpartiets slutsatser.

 

17 kommentarer

Vi kommer aldrig att ge upp kampen mot hedersförtrycket – lyssna på debatten i fullmäktige på måndag

Av , , 2 kommentarer 56

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Nu på måndag är det möte med Umeå kommunfullmäktige. IGEN.

Mellan kl 09.00 och 10.00 behandlas interpellationer. För fjärde gången kommer frågan om behovet att kartlägga hedersrelaterat förtryck i Umeå upp. Den förste som tog upp denna fråga var en modig kvinna från Liberalerna. Sedan har vi i Arbetarpartiet följt upp behovet att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. Tyvärr har stödet varit väldigt litet. Däremot har vi mötts av ett aktivt motstånd bland annat från representanter för Vänstern och (S)chwänstern (vårt namn på de socialdemokrater som försöker vara mer ”vänster” än Vänsterpartiet).

Denna fråga tas upp i städer som Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Och med tiden kommer den att tas upp i Sveriges alla kommuner, om vi är korrekt informerade. Så det är inte en fråga om ifall en kartläggning kommer att göras, utan bara när. Ska Umeå tillhöra de första kommunerna i Sverige att vidta åtgärder för att skydda de mest utsatta eller ska Umeå tillhöra de sista. Det är vad det hela handlar om. Och för de enskilda, företrädelsevis flickorna och unga kvinnorna, är detta en fråga av yttersta vikt. Ibland är det en fråga på liv och död.

Här nedan följer den interpellation vi hoppas ska hinna tas upp nu på måndag mellan kl 09.00 och 10.00.

 

Interpellation till skolnämndernas ordföranden Moa Brydsten och Peter Vigren

Nyligen presenterades resultaten av undersökningen UNGA18 som kartlägger ungas hälsa i Umeå. Undersökningen omfattar ca 5 700 elever i åldrarna 13-18. Under avsnittet ”Viktiga slutsatser” står följande att läsa:
”Det är en stor skillnad mellan ungdomar födda i Sverige och ungdomar födda utanför Eu­ropa, där den sistnämnda gruppen har betydligt lägre grad av självbestämmande. Nära 10 procent av ungdomarna födda utanför Europa får inte själva bestämma vilken religion eller livsåskådning de ska ha. Detta motsvarar cirka 40 ungdomar. För ungdomar födda i Sverige är andelen 2 procent.”

Denna skillnad i graden av självbestämmande mellan svenskfödda och utomeuropeiskt födda ungdomar är oroväckande. Att utomeuropeiskt födda ungdomar får sitt självbestämmande begränsat tyder på förekomsten av hederskulturella normer. Denna koppling mellan begränsat självbestämmande och hederskultur har påvisats i en rad kartläggningar av hedersförtrycket som genomförts de senaste åren – bland annat i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala.

Kartläggningen i Uppsala, som omfattade 1 063 elever i åk 9, visade på följande:
* Bland flickor med två föräldrar födda utanför Norden uppgav hela 39 procent att deras val av partner är villkorat – exempelvis att de bara får välja partner ur samma religion eller etnicitet som de själva, eller en partner som deras familj presenterat för dem. 22 procent uppgav att det helt och hållet är familjen som väljer deras partner. Omvänt var det alltså endast 4 av 10 som själva fick välja partner!
* Bland flickor med en förälder född utanför Norden uppgav 17 procent att deras val av partner var villkorat.
* Bland flickor med båda föräldrarna födda i Norden uppgav endast fem procent att deras val av partner var villkorat.

Resultaten från UNGA18 i Umeå understryker att det finns ett behov av att närmare kartlägga förekomsten av hedersrelaterat förtryck och våld även bland ungdomar i Umeå. I alla fyra kommuner vi nämnt – som utgör Sveriges fyra största – är det Socialdemokraterna med olika stödpartier som genomfört kartläggningarna. I Umeå har istället Socialdemokraterna, med flera, blockerat en kartläggning.

Mot denna bakgrund ställer vi följande frågor:
1. Vilka åtgärder planerar Umeå kommun för att motverka skillnaden i självbestämmande mellan svenskfödda och utomeuropeiskt födda ungdomar?
2. Är Umeås skolnämnder – mot bakgrund av de oroväckande resultaten från UNGA18-undersökningen – beredda att ompröva sin negativa inställning och istället genomföra en kartläggning av det hedersrelaterade förtrycket, likt den i Uppsala, bland Umeås skolelever?

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

2 kommentarer

Skriv under namninsamling för att ställa IS-krigare inför rätta!

Av , , 22 kommentarer 60

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

INGRESS

I en rad europeiska länder har organisationer, opinionsbildare och privatpersoner ställt krav på sina regeringar att agera för att ställa återvändande IS-krigare inför rätta. Ett av de mest kända ansiktena i kampen för att alla offer för IS / Daesh övergrepp ska få rättvisa är den yazidiska kvinnan Nadia Murad.

Hon har även fått Nobelpriset för sin kamp.

 

* I Sverige har en privatperson tagit initiativet till en namninsamling på nätet för att svenska IS-krigare ska ställas inför rätta.
I skrivande stund har över 17 000 människor skrivit under namninsamlingen! Namninsamlingens skapare, som under en längre tid engagerat sig i denna fråga, är av uppfattningen att de återvändande IS-krigarna ska ställas inför rätta enligt exempelvis ”lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser”.

Du finner namninsamlingen på följande webbadress: https://www.change.org/p/the-swedish-state-swedish-is-members-must-be-brought-to-justice

Jag vill uppmana läsare av bloggen att dels skriva på namninsamlingen själv, dels att sprida den till vänner och bekanta – exempelvis via sociala medier. Detta är ett typexempel på ett insiktsfullt gräsrotsinitiativ.

 

BAKGRUND

* Extremt skilda straffskalor – liv eller död
Regeringens vägran att ställa individer med svenskt medborgarskap, som anslutit sig till Islamiska Staten, inför rätta leder till extremt skilda straffskalor för samma handlingar. Vissa riskerar att avrättas. Detta gäller för de som tagits tillfånga i Irak och Syrien. Samtidigt har redan andra IS-anhängare återkommit till Sverige utan att behöva besvara en enda fråga från polisen och kan idag skryta med eventuella brott inför en utvald publik och även värva nya IS-anhängare! Detta gäller för de som åkte hem i tid. När samma handling leder till så diametralt skilda konsekvenser, liv eller död, undermineras befolkningens tro på en rättsstat.

* Varför riskerar vissa att avrättas medan andra kan komma hem och göra ”karriär” som IS-krigare?
Därför att det skulle leda till för svåra interna konvulsioner, bland annat inom regeringspartierna S+MP med kringorganisationer, om de återvändande IS-anhängarna ställdes inför rätta. Precis så illa är det. Och nu sänker sig den Stora Tystnaden över detta faktum.

Ett av skälen till denna tystnad är att alltför många medier, om än inte alla, också de vägrar att göra sin plikt och ställa regeringen mot väggen. Detta för att vissa IS-anhängare som återvänt från stridszonerna i Irak och Syrien inte ens har behövt svara på polisens frågor, samtidigt som andra riskerar att avrättas sedan de tagits tillfånga, eftersom regeringen vägrar att ta sitt ansvar och ställa de IS-anhängare som återvänt inför rätta.

* Rättegångar mot återvändande IS-anhängare skulle stärka positionen för muslimer som accepterar att religionen är en privatsak och som stöder allmänna och fria val – för både män och kvinnor.
Detta i förhållande till de islamister som arbetar för parallella samhällen och som stöder tanken på ett nytt kalifat. Det är nämligen inte endast de som åkt ned till Irak och Syrien för att, med vapen i hand, kämpa för Islamiska Staten som stöder tanken på ett nytt kalifat. Även Muslimska brödraskapet här i Sverige arbetar för ett nytt kalifat – fast på längre sikt. Just därför skulle rättegångar som blottlade IS-anhängarnas kopplingar till övriga islamister kunna stärka ställningen för de muslimer som betraktar religionen som en privatsak.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

22 kommentarer

Kongress med hälsning i solidaritet till offren och offrens anhöriga i Christchurch

Av , , Bli först att kommentera 70

 

Arbetarpartiet har hållit sin femte Kongress här i Umeå under den helg som varit.

Som så många andra har vi berörts starkt av den ohyggliga tragedi som drabbat de muslimer som besökte moskén i Christchurch på Nya Zeeland. Kongressen uttalade en hälsning i solidaritet med offren och offrens anhöriga.

Bland gästerna på vår kongress fanns en aktivist från Momentum boende i London. Momentum är en rörelse av aktivister, bestående av medlemmar och sympatisörer till det brittiska Labourpartiet, som arbetar för en valseger för Labour och för ett demokratiskt socialistiskt Storbritannien. Rörelsen utgör också ett stöd till Labours partiledare Jeremy Corbyn mot de högervridna riksdagsledamöter som ständigt försöker underminera sin partiledares position.

Under helgen genomförde Momentum en manifestation i London i solidaritet med offren och offrens anhöriga i Christchurch.

Vår kongresshälsning var ett uttryck för Arbetarpartiets egen solidaritet med offren och deras anhöriga. Vi ville koppla samman vår hälsning med Momentums manifestation i London, via vår kongressgäst, för att öka chansen att nå fram till de som drabbats i Christchurch. Vi är djupt berörda av den sorg och förtvivlan som drabbat muslimerna.

Bli först att kommentera

Vi måste återta kontrollen över Umeå kommuns ekonomi. Nedan kan du se bilden av ett misslyckande – av en trend som måste vändas

Av , , 5 kommentarer 56

 

Krokodilgapet

Bilden du ser ovan innebär ett hot mot förskola, skola, äldre- och handikappomsorg, underhåll av gator och fastigheter.

Krokodilgapet visar vad hela fjolårets valrörelse i Umeå borde ha handlat om: Hur de folkvalda ska kunna ta kontrollen över det skenande ekonomiska underskott som blir resultatet då kostnaderna ökar mer än intäkterna varje år! Bara året 2028 är prognosen att underskottet blir 1,7 miljarder. Lägger vi ihop underskotten för hela tioårsperioden hamnar det på mellan 7½ – 10 miljarder.

Arbetarpartiet stred för att valdebatten skulle ägnas åt att lösa detta väldiga problem. Men Umeås tre största partier – Socialdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet – var överens: håll umeborna ovetande till efter valet. De ville kunna utfärda nya vallöften, omöjliga att infria, utan att störas av sanningen. Det handlade om skattesänkningar, nya skrytbyggen eller stora satsningar på välfärd. Men Arbetarpartiet berättade sanningen – både i ord och i bild.

Nu är valrörelsen över. Och istället för satsningar på skola, äldreomsorg och förskola så hotar nya nedskärningar. VK beskrev det skrämmande hotet mot äldreomsorgen (1/3). Får inte äldreomsorgen ekonomiska tillskott kan det bli sänkt grundbemanning, fler delade turer och helgtjänstgöring oftare än varannan helg!

Det krävs kraftfulla åtgärder för att återta kontrollen över kommunens ekonomi. Medan de andra partierna lockade röster med tomma löften gick vi i Arbetarpartiet fram ett åtgärdsprogram för att klara ekonomin.

 

Början till ett handlingsprogram för att styra Umeå ur krisen

 

1. Släpp lös ”styrkan från golvet” genom ökat personalinflytande
En mer demokratisk ledarskapskultur och ökat personalinflytande kommer att frigöra styrkan på golvet. Detta skulle ge mer trivsel, större trygghet, mindre sjukfrånvaro och därför öka produktionen. Personalen måste alltså få större inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö. Äldrenämnden behöver idag en miljard årligen för att klara sina uppgifter. Med en ny ledarskapskultur och personalpolitik som släpper lös styrkan från golvet skulle en miljard kunna innebära äldreomsorg till ett värde av 1,25 miljarder. På samma sätt kan sämre ledarskap och personalpolitik, präglad av toppstyrning och hot, minska trivseln och leda till uppsägningar. Då riskerar den satsade miljarden att motsvara omsorg, eller utbildning, till ett värde av endast 750 miljoner. På sikt utgör därför ett ökat personalinflytande och ett mer demokratiskt ledarskap våra viktigaste åtgärder mot underskottet.


2. Karriärstege inom äldreomsorgen
Äldreomsorgen kommer att drabbas av personalbrist. En åtgärd för att hjälpa upp situationen är att införa en ”karriärstege” med följande inslag:
a) Fler anställda inom vårdnära service så att undersköterskorna får mer tid till vård och omsorg.
b) Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Det är ohållbart att kommunen anställer outbildad personal. Lokalvårdare inom omsorgen måste erbjudas detta.
c) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig inom t ex demensvård, psykiatri eller handikapp.
d) Samtidigt måste personalen få bestämma om systemet med individuella löner ska avskaffas.
e) En diskussion behövs om vikariebehovet med sikte på att avskaffa resurspassen.


3. Stopp för skrytprojekt
Sedan 2010 har en rad skrytprojekt sett dagens ljus. De dyraste var kulturhuvudstadsåret som krävde att kulturväven och äventyrsbadet byggdes. Dessa innebär en kostnadsökning som varje år tar ca 100 miljoner från bl a skola och omsorger. Nu har makthavarna ett nytt skrytprojekt i sikte. Det rör sig om en ny och exklusiv färja mellan Umeå och Vasa. ”Järngänget” bakom färjan är helt låsta vid en exklusiv lösning som kommer att kosta över en miljard. Vi är naturligtvis för en färjeförbindelse Umeå-Vasa. Men sedan svenska staten och EU sagt nej till medfinansiering måste kommunen pröva billigare alternativ. Speciellt i det ekonomiska läge som kommunen befinner sig i.
4. Handlingsprogram för grön industriell produktion
På sikt är det inte möjligt för kommunen att komma tillrätta med de ekonomiska problemen enbart genom att spara. Det krävs också ökade skatteintäkter. Steg ett är att slå vakt om den industri som finns. Steg två är en en satsning på grön industriell produktion – inte minst i norra Sverige. Ett exempel på detta är batterifabriken som ska byggas i Skellefteå. Batterier kommer att behövas i framtidens bilar, men också för att kunna lösa vindkraftens problem med att lagra energi. En annan satsning handlar om syntetisk diesel, baserad på biomassa, som kan minska utsläppen av koldioxid från dieselmotorer med hela 80 %. Förutsättningarna för sådan produktion är goda i norra Sverige. Umeå skulle kunna bidra med de stora forskningsresurser som finns på de två universiteten. I kranskommunerna finns industriellt kunnande i form av ett skogstekniskt kluster. Det finns även mängder av skogsråvara och nedlagd åkermark som också skulle kunna användas för framställning av biomassa. Arbetarpartiets uppfattning är att den typ av livsnödvändiga projekt som grön industriell produktion innebär kommer att kräva en samhällsdominans när det gäller kapital och inflytande. Men det kommer även att kräva en mobilisering av privata åkerier, privat jordbruksmark och privata minoritetsandelar i bildade aktiebolag. Detta säger något om projektets storlek.

 

Avrundning
Detta kommer inte att lösa alla problem. Men, vi erkänner att budgetunderskottet i Umeå kommun skenar. Och vi erkänner behovet av ett handlingsprogram för att återta kontrollen. Vi har också början på ett sådant handlingsprogram. Vi vill samarbeta med andra som också har modet att erkänna hur allvarligt läget är. Arbetet med Umeå kommuns budget för 2020 börjar nu. Kanske förstår vissa socialdemokrater, och centerpartister, allvaret i situationen. Och kanske förstår de också behovet av att återta kontrollen. Det är bråttom.

5 kommentarer

Skolgymnastiken och rädslan för omklädningsrum och duschar – samt rätten till den egna kroppen

Av , , Bli först att kommentera 53

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

INGRESS

Umeå kommunfullmäktige har ett enormt ekonomiskt problem framför sig under de kommande tio åren. Eller mer.

Därför är det väldigt viktigt att de resurser kommunen har används på rätt sätt. Och i detta ingår att gymnastiksalar är till för alla – även gymnastiksalarnas omklädningsrum och duschar.

Jag har ofta försökt att förflytta fokus, då nya djärva satsningar ska göras på idrottsanläggningar, till skolidrotten. Jag tycker att vi borde diskutera hur denna fungerar – och inte fungerar:
-Ska barn känna rädsla i omklädningsrummet?
-Vem bestämmer om ett barn ska tvingas klä av sig naken inför andra och duscha?
- Varför är så många rädda att duscha?
Jag vet att det ofta händer att barn känner rädsla i omklädningsrummen.
Och att denna rädsla innebär att alltför många därför struntar i att duscha efter gymnastiklektionen. Jag vet däremot inte om barn som deltar i skolgymnastik har rätt att själva bestämma om de ska duscha eller inte – eller om de måste ”fuska” för att slippa duscha. Men frågan är principiell: vem är det som bestämmer över barnets kropp – barnet eller någon annan?

Jag växte upp under en tid, och gick på skolor, där våld hörde till vardagen. Och det var om detta som mitt ursprungliga, regelbundna, bloggande handlade om. Och då jag gick på mellan- och högstadierna förekom det mycket våld. Väldigt ofta i omklädningsrummen. Så det fanns en stark olust förknippad med att duscha.

Jag vet att mycket olust fortfarande finns kvar bland skolelever när det gäller att vistas i den miljö som utgörs av omklädningsrummen. Och när det gäller att stå naken i en dusch. Men det behöver ju inte ha något med våld att göra. Inte med fysiskt våld i alla fall. Men många  vägrar att duscha tillsammans med andra. Inte för att de skulle vara mer ohygieniska utan på grund av en stark känsla av olust. Eller på grund av rädsla.

Jag anser själv att det är barnet (eleven) som måste få bestämma om det ska klä av sig naken inför sina klasskamrater. Eller inte. Det barn som känner rädsla för omklädningsrum, och dusch, eftersom situationen är så utelämnande, måste själv få bestämma. Jag vet inte om detta skulle bryta mot några regler, som jag bryter emot då jag säger detta, men jag säger det ändå. Det kan nämligen vara avgörande för om ett barn vill delta i skolgymnastiken. Eller inte delta.

 

Jag var privilegierad
Mina föräldrar var med i vad jag tror hette (på den tiden) ”Skid- och friluftsfrämjandet”. Och de gick på långa skidturer i bland annat Kirunafjällen, redan i slutet på 40- och början av 50-talet. Mamma var ofta den enda kvinnan. Pappa hade tidigare spelat fotboll i UIK:s herrlag (som inte var lika framgångsrika som damerna blev 40 år senare). Och mina föräldrar tänkte inte ändra på sina skid- och friluftsvanor bara för att jag föddes. Så då andra ungar fick tjata sig till skridskor fick jag skridskor vare sig jag ville det eller inte. För jag skulle med ut och åka skridskor på Nydalasjön (som hette Tavlesjön) innan snön hade lagt sig på isen.

Detsamma gällde för skidor längd och skidor utför. Då jag var tio år hade jag tre par uppsättningar: ett par för längdlöpning, ett par för slalom och ett par för turåkning på fjället. Vi började åka till Joesjö, som ligger strax före Tärna, då jag var liten. Jag blev bra på en rad idrotter och sporter. Utan att egentligen fundera på det. Familjen åkte alltid skidor eller skridskor, så länge det fanns snö och is, och jag fick alla träningsredskap som jag ville. Och jag fick givetvis låna pappas.

Jag hade det därför mycket lättare att tillgodogöra mig undervisningen på skolgymnastiken. Att ta i och bli svettig var redan min ”hemmamiljö”. Och vi som var duktiga dominerade också i omklädningsrummet. Eller i duschen. Andra elever hade det svårare. Jag har insett, efteråt, att vissa var rädda för skolgymnastiken. Under högstadiet var även jag rädd för att duscha och såg mig ofta om, över axeln, i omklädningsrummet. Men detta under hela skoldagen, och överallt på skolan, så det hade inget med gymnastiken att göra. Sammanfattningsvis: Jag hade fördelar med mig hemifrån, vilket gav mig fördelar i skolan som inspirerade till att fortsätta att träna på fritiden. I en uppåtgående cirkel.
Men de som inte hade föräldrar som mina, de kom lätt in i en nedåtgående cirkel
Om du är rädd för omklädningsrummet, och speciellt för duschen då du tvingas klä av dig inför andra, som djävlas, eftersom de är starkare, så är det inte underligt om du blir negativ inte endast till omklädningsrummet utan till hela skolgymnastiken. Det är inte svårt att förstå. Du är aldrig är du så utsatt som barn som då du är naken.

Till saken hör naturligtvis att vi utvecklas olika. Vissa kommer in i puberteten tidigare. Och detta kan vara negativt i en situation då du tvingas vara naken inför andra. Detsamma gäller för de som utvecklas senare. I en viss ålder tittar alla särskilt mycket efter sådant. Inte nödvändigtvis av elakhet. Det händer saker som både kan vara spännande och skrämmande. Men i omklädningsrummet, och särskilt i duschen, förstärks allt som är negativt. Som kan inleda en nedåtgående cirkel när det gäller intresset för att ”röra på sig”.

Det kan bli så negativt att det tar död på ett intresse av att delta i gymnastikaktiviteterna där man tvingas svettas. Och jag tror att många missar chansen att grundlägga ett sunt intresse för att ”röra på sig” på grund av kulturen i skolans omklädningsrum. Och detta är tragiskt. Det kan nämligen vara väldigt kul att ”röra på sig”. Bara på lek. Utan ambition att bli någon ny Zlatan eller Kalla.

 

Vi måste ta ”kulturen” i omklädningsrum och duschar på allvar
Det bästa vore om det fanns en extra lång rast efter gymnastiklektionen och att alla som vill, eller behöver det, då kunde duscha i ett sorts ”eget” duschutrymme. Det kommer inte att gälla för alla. Men det kommer att gälla för några. Jag skulle gärna se en sådan satsning inför framtiden. Detta istället för ytterligare satsningar på nya specialhallar.

En sådan satsning behövs. Målet för skolgymnastiken måste vara att lägga en bra och TRYGG grund till det som en gång i tiden kallades för ”lek och idrott”.

Vi måste erkänna att det finns en hel del att göra när det gäller dessa frågor.

Vissa är ekonomiska och handlar om rätten att få vara trygg och slippa andras blickar på sig då man duschar. Genom ett ”eget” duschutrymme. Detta kommer att kosta pengar i ett läge då Umeå kommun kommer att tvingas att både spara och prioritera för att klara ens de lagstadgade uppgifterna inom områden som äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, för – och grundskola, med mer. Och för att skaffa och behålla personal.

 

Andra saker har med rättigheter att göra
Det handlar alltså dels om ekonomiska satsningar vad gäller ”eget” duschutrymme. Dels om beslutanderätten. Vem har egentligen beslutanderätten över barnets kropp – om vi ställer det på sin spets? Har eleven rätt att säga NEJ – jag vill INTE klä av mig naken och duscha inför andra. Eller saknar eleven denna rättighet – om eleven inte beslutar sig för att skolka?

Själv vill jag slå ett slag för barnets eller elevens rättigheter i denna fråga. Det handlar om att förhindra rädsla. Skolgymnastiken kan vara något väldigt positivt.

Men den kan också vara ett helvete.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Bli först att kommentera

Uppdat tis 10.00. Vissa IS-anhängare kanske avrättas – andra kan ostraffat skryta om sina brott – i båda fallen svenska medborgare. Oacceptabelt!

Av , , 8 kommentarer 42

  Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

A. Medan du läser dessa mina rader pågår ett sammanbrott av den svenska rättsstaten.

Det är uppenbart att målsättningen för den svenska regeringen och en riksdagsmajoritet, är att till varje pris undvika att ställa de IS-anhängare som reste från Sverige till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS / Daesh inför rätta.

Regeringens vägran att ställa individer med svenskt medborgarskap, som anslutit sig till Islamiska Staten, inför rätta leder till extremt skilda straffskalor för samma handlingar. Vissa riskerar att avrättas. Detta gäller för de som tagits tillfånga i Irak och Syrien. Samtidigt har redan andra IS-anhängare återkommit till Sverige utan att behöva besvara en enda fråga från polisen och kan idag skryta med eventuella brott inför en utvald publik och även värva nya IS-anhängare! Detta gäller för de som åkte hem i tid (vi ska återkomma till detta mer utförligt senare). Dessa skilda konsekvenser, liv eller död, för samma handling berättigar att varna för ett sammanbrott av rättsstaten.

De IS-anhängare som har återvänt till Sverige utan att ha behövt besvara en enda fråga från polisen (om de inte gjort detta frivilligt), och de IS-anhängare som idag sitter i fångläger och riskerar att avrättas, har gjort samma sak – de har lämnat Sverige för att kämpa för uppbygget av ett IS-kalifat.

 

B. Varför riskerar vissa att avrättas medan andra kan komma hem och göra ”karriär” som IS-krigare?

Skälet till denna oacceptabla skillnad, vad gäller juridisk påföljd för samma handling, är att regeringen inte vågar stöta sig med islamisterna på hemmaplan!

Kan det verkligen vara så illa? Ja. I år blir det exakt 20 år sedan Socialdemokraterna slöt en överenskommelse med Muslimska brödraskapet via var sin buffertorganisation. Socialdemokraterna använde sig av dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (idag ”Tro och Solidaritet”). Islamiska Förbundet i Sverige är ”brödraskapet” i Sverige. Deras buffertorganisation var Sveriges Muslimska Råd. Under de tjugo år som gått har islamisterna skaffat sig ett väldigt inflytande. Bland annat genom att infiltrera andra organisationer på nästan varje nivå i samhället. Dåvarande ordföranden i Islamiska förbundet (Muslimska brödraskapet i Sverige), Omar Mustafa, valdes t o m in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse – för att bli avsatt efter en vecka. Idag är han förbundsrektor för det ”brödraskapet” närstående studieförbundet Ibn Rushd. Allra lättast har islamisterna haft att infiltrera MP. Via detta parti tog sig islamisten Mehmet Kaplan ända in i regeringen! På senare tid har det avslöjats hur islamisterna infiltrerat SSU-Skåne. Många kommer ihåg att islamisterna även infiltrerat rättssystemet via de två kvinnliga nämndemännen i Solna Tingsrätt som dömde enligt sharianormer – i namn av Centerpartiet. För att ta några exempel av oändligt många fler. 

Det skulle leda till för svåra interna konvulsioner, bland annat inom regeringspartierna S+MP med kringorganisationer, om de återvändande IS-anhängarna ställdes inför rätta. Precis så illa är det. Och nu sänker sig den Stora Tystnaden över detta faktum.

Ett av skälen till denna tystnad är att alltför många medier, om än inte alla, också de vägrar att göra sin plikt och ställa regeringen mot väggen. Detta för att vissa IS-anhängare som återvänt från stridszonerna i Irak och Syrien inte ens har behövt svara på polisens frågor, samtidigt som andra riskerar att avrättas sedan de tagits tillfånga, eftersom regeringen vägrar att ta sitt ansvar och ställa de IS-anhängare som återvänt inför rätta.

 

C. Men det behövs att de återvändande IS-anhängarna ställs inför rätta!
IS-krigarna har begått övergrepp som kan liknas med de grymheter som utfördes av Waffen SS. Det innebär en direkt utmaning mot rättskänslan att sådana förbrytare ska kunna gå omkring och, i värsta fall, skryta med sina brott. Dessutom skulle rättegångar som blottlade IS-anhängarnas folkmord och brott mot mänskligheten fylla en enormt viktig funktion genom att dra upp skiljelinjerna inom samhället.

Rättegångar mot återvändande IS-anhängare skulle stärka positionen för muslimer som accepterar att religionen är en privatsak och som stöder allmänna och fria val – för både män och kvinnor. Detta i förhållande till de islamister som arbetar för parallella samhällen och som stöder tanken på ett nytt kalifat.

Det är nämligen inte endast de som åkt ned till Irak och Syrien för att, med vapen i hand, kämpa för Islamiska Staten som stöder tanken på ett kalifat. Även Muslimska brödraskapet här i Sverige arbetar för ett nytt kalifat – fast på längre sikt. Just därför skulle rättegångar som blottlade mot IS-anhängarnas kopplingar till övriga islamister kunna stärka ställningen för de muslimer som betraktar religionen som en privatsak.

 

D. Säpo uppger att cirka 150 IS-anhängare har återvänt till Sverige.
Det sägs även att det var 300 IS-anhängare som lämnade Sverige för att ansluta sig till IS, eller till dess föregångare al-Qaida i Irak och ISIS, eller till någon annan beväpnad islamistisk organisation som vill skapa ett nytt Kalifat med hjälp av vapenmakt.

Av dessa svenska medborgare uppges 50 ha stupat. Av de 150 som återvänt från Islamiska Staten har alltså ingen ställts inför rätta för det som hänt i stridszonen eller på Islamiska Statens territorium. Det har till och med varit frivilligt för de IS-anhängare som återvänder att tala med polisen, som i sin tur inte ens har kunnat begära att få titta igenom mobiler och datorer från de som återvänt, vilket inte varit polisens fel.

Det är regering och en riksdagsmajoritet som aktivt har undvikit att skaffa sig de juridiska instrument som skulle ha krävts för att ställa de återvändande IS-anhängarna inför rätta och istället vräkt över ansvaret på kommunerna.

Därför finns det inget som hindrar att vissa IS-anhängare som återvänt, och eventuellt deltagit i folkmordet på folkgruppen yazidierna, skulle kunna skryta om sina brott för de som är mottagliga. De skulle t o m kunna visa upp filmer på sin mobiltelefon där de deltog i massmord och gruppvåldtäkter! Det är stötande att denna möjlighet finns – och att den sannolikt utnyttjas – även om det är svårt att uttala sig om uppfattningen. Polisen skulle istället ha kunnat samla in eventuella filmer från stridszonerna och Islamiska Staten som bevis.

 

Samtidigt riskerar alltså andra att avrättas.

 

E. En rättsstat måste förhindra att dess medborgare avrättas – och själv döma sina medborgare

Det är svårt att veta hur många av de cirka hundra individer med svenskt medborgarskap som sitter i fångläger och hur många som befinner sig på flykt eller fortsätter att strida. Men då nu de kurder, som har blött och dött mer än några andra för att besegra IS / Daesh, ber de stater vars medborgare de tillfångatagit att ta ansvar för sina egna medborgare måste så ske. En av de stater vars medborgare rest ned för att bygga upp IS-kalifatet, och nu sitter i fångenskap, är Sverige. Och det är Sveriges förbannade skyldighet att tillmötesgå kurdernas begäran att ta hem dessa individer med svenskt medborgarskap.

Dels för att kurderna, som utan att ha ett eget land, är den folkgrupp som gjort de allra största uppoffringarna för att besegra den Islamiska Statens beväpnade milis ”på marken”. Sverige, som inte gjort ett förbannat dugg för att besegra IS, ska åtminste ha vett nog att befria kurderna från bördan av att ta hand om fångar med svenskt medborgarskap. Dels ska Sverige ta hand om sina egna medborgare eftersom det är en rättsstats skyldighet att självt ta ansvar för att dess medborgare ställs inför rätta.

Men då kurderna ber Sverige ta ansvar för sina egna medborgare avfärdar Stefan Löfven denna begäran. Detta är fruktansvärt skamligt. Detta är den andra ytterligheten. Den första ytterligheten bestod i att 150 IS-anhängare kunde återvända till Sverige utan att ställas inför rätta och göra karriär som IS-krigare och värva nya. Men i detta fall riskerar Sveriges agerande, via Stefan Löfven, att döma de tillfångatagna individerna med svenskt medlemskap till döden. För samma handlingar.

Visst är det med misstro och även avsky vi har hört de som lämnade Sverige för att kämpa för IS-kalifatet, med vapen eller på andra sätt, sitta och med krokodiltårarna rinnande och vädja om att få komma ”hem till Sverige”. Ett av de ”dekadenta västländerna”. Men låt mig understryka detta: Jag anser inte att vi ska ta hem en enda av de som tillfångatagits för att jag anser att det är synd om dem (barnen undantagna). Skälet till att jag/vi anser att de tillfångatagna IS-anhängarna måste tas hem är för att de ska ställas inför rätta. Detta är enda sättet att försvara en rättsstats principer.

För det är en rättsstats plikt att själv döma sina medborgare. Det vore att låta Sverige sjunka ned ännu djupare i rättshaveriets träsk om vi i tysthet accepterade att de uppåt 100 individer med svenskt medborgarskap dömdes till döden eller dödades ändå exempelvis i Irak.

 

F. Då Sverige nu talar om en tribunal är detta ett nytt sätt att försöka undgå ansvar

Det vore önskvärt att det fanns en internationell rättstribunal (domstol) – i vilken Sverige ingick – som kunde döma dessa IS-anhängare. Men det finns inte någon sådan. När Sveriges inrikesminister, Mikael Damberg, nu gapar om att Sverige ”trycker på” andra länder är detta direkt osmakligt. Detta är endast ytterligare ett sätt för den svenska regeringen och riksdagsmajoriteten att överlåta ansvaret för de cirka 100 individer som finns kvar i området på någon annan. En tribunal skulle ha upprättats redan då dåvarande ISIS utropade ett Kalifat och började kalla sig för Islamiska Staten. Men idag blir Dambergs gapande en skamlig dimridå, avsedd att framställa Sverige som ett aktivt land vad gäller problemen i området, samtidigt som regering egentligen överlämnar ansvaret för de 100 med svenskt medborgarskap till kurderna och Irak. Sveriges regering vägrar att ställa de 150 IS-anhängare som kommit hem inför rätta. Samma regering vägrar att ta ansvar för att de 100, som inte kommit hem, inte dödas. Sveriges regering vägrar ta ansvar.

Detta är oacceptabelt i en rättsstat.

 

G. En riksdagsmajoritet vägrar erkänna vad FN anser vara ett folkmord som påminner om Förintelsen !

Låt oss avsluta med att påminna vad IS-anhängarna som åkte och anslöt sig till IS-kalifatet ansvariga för? Enligt FN:s utredningskommission har de, bland annat, begått ett folkmord mot folkgruppen yazidierna. IS har utsatt dessa för massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten.

FN:s utredningskommission anser att IS övergrepp mot yazidierna utgör ett folkmord – som påminner om Förintelsen!

Europarådet, som bildades 1949 och är en europeisk sammanslutning av 47 stater med syfte att värna de mänskliga rättigheterna i Europa, har uppmanat sina medlemsstater att stå upp för att IS / Daesh har begått ett folkmord på folkgruppen yazidierna. Och flera länder har hörsammat detta. Bland annat Österrike, Frankrike, Storbritannien, EU-parlamentet samt även Australien, Kanada, USA och uppenbarligen FN.

Men inte Sverige.

För om Sverige skulle erkänna att IS / Daesh har utsatt folkgruppen yazidierna för ett folkmord så innebär detta att regeringen och riksdagens majoritet, med stor sannolikhet, skulle komma i besittning av de juridiska verktyg som krävs för att kunna ställa de 150 IS-anhängare som anslöt sig till Islamiska Staten, för att sedan återvända till Sverige, inför rätta!

Och detsamma gäller även för de övriga IS-anhängarna, med svenskt medborgarskap, som ännu inte har återvänt till Sverige.

Det som krävs är att IS-anhängarna anslöt sig till Islamiska Staten (eller dess föregångare al-Qaida eller ISIS) i Irak eller Syrien någon gång efter den 3 januari 2010. Denna dag antog nämligen Sveriges riksdag en proposition som innebar att det inte längre finns någon preskriptionstid för bland annat mord, terroristbrott och folkmord – som begås genom mord eller dråp av vuxna.

Lägger vi till detta att Sverige erkänner att yazidierna har utsatts för ett folkmord, då kan de IS-anhängare som återvänder till Sverige misstänkas vara delaktiga i detta folkmord, och lagföras för detta. Och här gäller ingen preskriptionstid.

Men regeringen och riksdagens majoritet vill inte, som vi påpekat tidigare, kunna åtala de IS-anhängare som återvänder. Inte ens för folkmord – eller för brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför ställer inte Sveriges regering och riksdagsmajoritet upp på:
a) FN:s utredningskommission som anser att IS övergrepp mot yazidierna utgör ett folkmord,
b) Europarådets uppmaning till sina medlemsstater att stå upp för att yazidierna har utsatts för ett folkmord av IS, tillsammans med kristna minoriteter och icke-sunnimuslimska minoritetsgrupper,
c) motioner i riksdagen som baseras på Europarådets uppmaningar till sina medlemsstater att erkänna nämnda folkmord.

H. Den tystnad som sänker sig över påminner om det svenska medlöperiet under andra världskriget

Det just nu pågående sammanbrottet av rättsstaten påminner om inledningen till den självcensur som ägde rum i Sverige under Nazityskland storhetstid – före och under andra världskriget.

Låt oss stanna upp, bara för ett kort ögonblick, och tänka igenom detta:
a) vissa IS-anhängare med svenskt medborgarskap åkte ned till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS-kalifatet – de riskerar nu att avrättas,
b) samtidigt uppger Säpo att cirka 150 IS-anhängare ostraffat har kunnat återvända till Sverige och kan idag skryta om sina brott och även rekrytera nya IS-anhängare.
c) denna skillnad, på inget och på allt, på total straffrihet och på risk för dödsstraff, beror på regeringens och riksdagsmajoritetens vägran att själva ställa IS-anhängarna inför rätta,
d) media ställer inte regeringen och en riksdagsmajoritet till svars för detta, trots att det handlar om en juridisk och moralisk oanständighet.

Så agerar inte en rättsstat !

Men utvecklingen har alltså redan gått så långt att regeringen och en majoritet i riksdagen inte vågar stöta sig med islamisterna i Sverige. Islamisterna har inte samma styrka som Nazityskland före och under andra världskrigets inledningsskede. Men de har uppenbarligen tillräckligt med styrka för att hjälpa regeringen, och en majoritet i riksdagen, att smita undan sitt ansvar för att lagföra de IS-anhängare som eventuellt deltagit i ett folkmord som FN:s utredningskommission anser påminna om Förintelsen.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

8 kommentarer

Uppdat 13:30. Vågar inte riksdagens majoritet ställa IS-anhängarna som återvänder inför rätta – trots att mycket pekar på att detta är möjligt ?

Av , , 11 kommentarer 63

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

* INGRESS

Detta är ett första utkast som jag kommer att bygga vidare på.

På grund av den väldiga betydelse som det skulle ha – om jag/vi har rätt i vårt resonemang nedan – lägger jag ut en preliminär version, med eventuella skavanker, redan nu.

Har jag/vi rätt finns de juridiska redskapen tillhanda för att straffa de anhängare av Islamiska Staten som reste iväg och anslöt sig till denna organisation som begått folkmord genom att försöka förinta folkgruppen yazidierna via massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten.

Har jag/vi rätt står striden idag mellan två läger. Å ena sidan oss som vill göra det möjligt att ställa de som anslutit sig till IS / Daesh, genom att personligen resa till det territorium i Irak och Syrien där IS- kalifatet utropades för att aktivt bidra till att stärka detta, och som har svenskt medborgarskap. Å andra sidan har vi de som aktivt försöker förhindra att dessa IS-anhängare, som direkt och indirekt, är ansvariga för mord och folkmord, ställs inför rätta.

Ibland måste du välja sida.

Har jag/vi rätt i att de juridiska verktygen finns är det oförlåtligt av en politisk, humanitär eller opinionsbildande organisation att inte välja sida. Detsamma gäller för media. Ingen ska kunna krypa in under någon sten för att slippa ta ställning. Det handlar om massmord i syfte att utplåna en hel befolkningsgrupp.

FN:s utredningskommission talar om att den Islamiska Statens agerande mot yazidierna påminner om Förintelsen.

Antingen så arbetar du aktivt för att de som har begått dessa vidrigheter ställs inför rätta. Eller så arbetar du för att skydda de som har stött den Islamiska Staten, genom att resa till dess territorium, för att ansluta sig. Alla som reste och anslöt sig till IS/Daesh i Irak eller Syrien är medskyldiga bl a till denna organisations försök att förinta yazidierna genom massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten. Plus oräkneliga andra IS-brott.

Tillhör du de som anser att folkmord ska bestraffas.
Eller tillhör du de som anser att folkmord ska skylas över.
Det är ”antingen eller” som gäller!

 

* TVÅ FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT STÄLLA UTÖVARE AV FOLKMORD INFÖR RÄTTA

Det finns mycket som pekar på att det verkligen går att ställa de anhängare av IS/Daesh, med svenskt medborgarskap – som har återvänt från de områden i Irak och Syrien som Islamiska Staten behärskade – inför rätta i Sverige. Just nu talas det om 150 individer. Och att det finns 100 individer med svenskt medborgarskap kvar i Irak och Syrien, individer som stött IS på platsen. Trots att politiker, media och andra  opinionsbildare påstår att ”den nya lagstiftningen inte hinner komma på plats”- och att det därför inte går att ställa de 150 individer som återkommit inför rätta – finns det mycket som pekar på att även de IS-anhängare har återkommit kan ställas inför rätta. Detsamma gäller för dem som inte återkommit idag men som kommer att återvända till Sverige innan den nya lagstiftningen är på plats, någon gång under hösten 2019.

För att det ska vara möjligt att ställa anhängarna av IS/Daesh inför rätta så krävs dock två delar. Den ena delen handlar om förekomsten av juridiska verktyg. Den andra delen handlar om politisk vilja. Eller brist på politisk vilja.

 

* Juridiska verktyg

Den 3 januari 2010 antog Sveriges riksdag en proposition (JuU10). Denna avskaffar preskriptionstiden för mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord, och terroristbrott som begås genom mord eller dråp av vuxna lagöverträdare. 

Detta borde innebära att alla anhängare av IS/Daesh, som anslutit sig till denna organisation genom att resa ned till de territorier som IS-kalifatet behärskade, kan ställas inför rätta. Här. I Sverige.

Då preskriptionstiden är borttagen för bland annat mord, dråp och folkmord blir ju aldrig de brott som dessa IS-anhängare begått aldrig inaktuella.

Jag förstår därför inte varför politiska partier, medier och andra opinionsbildare talar om att ”vi inte hinner” åtala de 150 (sägs det) IS-anhängare med svenskt medborgarskap som återvänt till det av dem lämnade Sverige. Deras brott blir ju aldrig inaktuella i lagens ögon. Detta är ju innebörden i det beslut som riksdagen fattade den 3 januari 2010 genom proposition JuU10!

 

* Politisk vilja

År 2017 uppmanade Europarådet (som inte är ett EU-organ) sina 47 medlemsstater att erkänna att IS/Daesh, eller Islamiska Staten, har begått folkmord på yazidierna.

En rad stater har också ställt sig bakom Europarådet i detta. Europarådet nämner bland annat till Österrike, Frankrike, Storbritannien, Australien, Kanada, USA samt EU-parlamentet och FN. Hos dessa organisationer finns en vilja att återupprätta yazidierna – och straffa IS/Daesh.

De har mycket på fötterna.

Redan år 2016 underströk FN allvaret vad gäller folkmordet på yazidierna bland annat genom följande uttalande: ”Värre än Rwanda” (SvD 16/6-2016).
FN hade granskat IS/Daesh brott via en utredningskommission. Enligt denna rådde ingen tvekan att det som höll på att hända var ett folkmord. IS/Daesh var inte endast ute efter att erövra bland annat staden Sinjar i nordöstra Irak för att ta kontroll över detta territorium och dess civila för att IS-kalifatet skulle växa. IS systematiska dödande, tortyr och människohandel syftande till sexslaveri syftade till att utrota yazidierna som folkgrupp.
IS-anhängarna syftade till att utrota deras kultur, religion, identitet, historia och liv.

Låt oss återgå till Sverige och dess regering och riksdag. Det som krävs är alltså att Sverige följer uppmaningen från bland annat Europarådet och FN, EU-parlamentet samt de ovan uppräknade staterna (som kan vara fler idag) – och erkänner att yazidierna har utsatts för ett folkmord.

Det borde inte vara svårt. Inte när FN:s utredningskommission talar om att det som hänt påminner om Förintelsen.

Om IS/Daesh agerande mot yazidierna erkänns som folkmord av riksdagen kan beslutet 2010 JuU – om att ta bort preskriptionstiden för särskilt allvarliga brott som folkmord och mord – följas och de IS-anhängare med svenskt medborgarskap som anslöt sig på platsen till IS-kalifatet (och nu återkommit till Sverige) ställas inför rätta.

Men den politiska viljan att ställa dessa IS-anhängare saknas!

 

* Brist på politisk vilja

Det är alltså här som den bristande politiska viljan kommer in.

Sveriges riksdag har, genom ett obeskrivligt svek, avslagit motioner som gått ut på att erkänna att IS/Daesh, eller Islamiska Staten, har begått folkmord på bland annat yazidierna. Det är nämligen fel parti/partier som skrivit motionerna. Detsamma har hänt i utrikesutskottet. Även försök att få igenom beslut om att IS-anhängarnas utrensningar av kristna, mandéer och andra minoriteter i Irak och Syrien ska klassas som folkmord har röstats ned. Även dessa initiativ har kommit från fel parti/partier.

Om det skulle vara så att småaktigheten är sådan att riksdagens majoritet hellre vägrar att ställa personer som deltagit i massmord, folkrättsbrott och folkmord inför rätta, än att bifalla motioner från fel partier, finns det faktiskt en mycket enkel lösning. Om det verkligen endast är småaktighet det kommer an på. 

a) De rätta partierna KAN skriva egen motioner till riksdagen – om det är ett beslut i just riksdagen som krävs,
b) De rätta partierna KAN snabbehandla en proposition,
c) Det kan prövas ifall det räcker med att regeringen fattar ett beslut om att yazidierna har blivit utsatta för folkmord, nu på måndag, den 11 mars 2019!

För såvitt jag förstår finns de juridiska redskapen till hands för att kunna ställa de anhängare till IS/Daesh, som rest ned till denna organisations tidigare territorium, inför rätta. Av svenska myndigheter.

Men jag tror det är värre än så – jag tror inte att riksdagens majoritet vill ställa de återvändande IS-anhängarna med svenskt medborgarskap inför rätta.

Jag tror att det är detta som ligger bakom att Sveriges beslutsfattare – riksdagens majoritet – inte sluter upp bakom FN, EU-parlamentet, Europarådet, Österrike, Frankrike, Litauen, Storbritannien, Australien, Kanada och USA. Jag tror att det är detta som gör att samma beslutsfattare inte bryr sig om att FN:s utredningskommission talar om att det som IS gjort mot yazidierna påminner om Förintelsen.

Det tragiska är att det finns ett aktivt motstånd, från vissa partier i riksdagen, mot att ställa IS-anhängare med svenska medborgarskap inför rätta; IS-anhängare som nu har återvänt efter att först ha lämnat Sverige för att kunna ansluta sig till IS/Daesh i det av denna organisation utropade kalifatet i Irak och Syrien; IS-anhängare varav vissa har deltagit i massakrer och som idag värvar nya rekryter till ett IS som inte försvann tillsammans med organisationens territorium.

 

* Samhällskontrakt och rättsstat går förlorade ?

Om det inte finns en politisk vilja att ställa de individer inför rätta som begått folkmord genom att försöka förinta folkgruppen yazidierna – detta via massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten – då kommer något att gå sönder i det svenska samhället.

Värre än så – det kommer att gå förlorat!

Det som står på spel är samhällskontraktet och rättsstaten.

PS. Visste du att al-Qaidas andreman i Irak kom från Brandbergen utanför Stockholm? Al-Qaida i Irak kom senare att bli IS. Du kan läsa mer om denne person på Wikipedia. Se länk: https://en.wikipedia.org/wiki/Mohamed_Moumou DS.

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

11 kommentarer