Jag är världsbäst!

Av Malin Lindberg, 30 maj 2011 kl 16:58, Bli först att kommentera

Den mest underbara jury har utnämnt mig till den bästa.
Jag är enligt denna panel faktiskt världsbäst och vad kan man annat säga än att det ju känns fantastiskt! Se bara:

Mammahjärtat blir varmt.

Ringde hem nyss för att försäkra mig om att min lille, lille son hade tagit sig hem från skolan helskinnad och inte satt och grät på bron och längtade efter mamma. Så där som jag gör varje ag, ringer hem och kollar lite i all välmening… Han svarade:

"Alltså. Mamma. KAN du sluta ringa hem VARENDA dag"?!
"Eh va?! (i chock) varför dååå"?
"Amehfattaru, det är SÅÅÅ störigt! Vi måste leta reda på telefon och svara och ÅH! VARJE dag!"
"Ok. Förlåt. Vi ses snart hej då".
"Hej då"!

Ibland glömmer jag att han är 8.
Men han satt med i juryn i alla fall…

Presenter

Av Malin Lindberg, 28 maj 2011 kl 20:47, Bli först att kommentera

Har haft en grymt skön dag på stan idag. Teo skulle vara på kalas på förmiddagen och det gjorde att vi kom upp och iväg hela familjen. En annan anledning till att vi kom iväg i rasande fart var att vi plötsligt insåg att ingen hade tänkt på att köpa present till födelsedagsbarnet (!) Det löste sig dock i tid, tack vare en hel del-rätt onödig-stress.

Medans Teo kalasade strosade vi övriga på stan. Passade på att förebygga liknande paketstress genom bocka av inköp av en hel hög presenter: doppresent, 2 årspresent och nyföddpresent.

Förtom presenter till andra, blev det en till mig själv också. -En helt ny garderob!
Nästan euforisk är jag. Och ja jag vet, det kan vara svårt att förstå för den som inte bryr sig eller varit där, men jag kan bara säga att den känslan -när man kommer i precis det plagg man vill komma i, i den storlek man vill ha-utan några som helst problem, är ta mig tusan helt fantastisk..

Nåväl. Sen bidde det även lite lunch på restaurang och sen bio. Jag o barnen såg Rio, en riktigt rolig, bra film som passar en lördageftermiddag halv tre.

I bilen på väg hem sen så är det en person i min egen ålder som ser ut att verkligen söööla sig över ett övergångsställe, så där "bara för att hon kan". Jag säger därför högt för mig själv: "Men herreguuud människa kan du gå liiite fortare över gatan ändå, du seeer ju att fler ska förbi"!
Sonen i baksätet: "dessa pensionärsjävlar"…

Torsdagsgala

Av Malin Lindberg, 27 maj 2011 kl 13:20, Bli först att kommentera

Igår var mitt jobb riktigt, riktigt extra trevligt.
Jag fick gala till mig (efter bästa förmåga) och gå på festligheter. Gala!
Anledningen till festligheterna var att VK delade ut pris till Årets medieföretag under BIC Galan på Sävargården. Sannerligen inte ett dåligt uppdrag, och oj vad trevligt det var och vilken god mat vi fick!

Rödingfilé

Chokladbakelse

Jag missade att fota förrätten, men den var fantastiskt god. Dock med ett lite halvläskigt namn: Oxkind. :/

Tänk vad lite extra god mat och trevligt sällskap i skön atmosfär kan göra för en kväll. Alldeles, alldeles underbart.

Ett bättre tvättliv

Av Malin Lindberg, 24 maj 2011 kl 15:50, Bli först att kommentera

Äntligen har vi kommit en bit på väg.
På vägen mot ett underbarare tvättliv och halliv.

Jag är nämligen fullständigt övertygad om att med en renovering av vår kombinerade groventré och tvättstuga samt intilliggande toalett så kommer faktiskt mitt liv att börja gå som en dans.

Och i helgen tog vi de första dansstegen. Ny toainredning inköpt. Och nytt golv. Beställning av blandare och utsållning av garderobsalternativ kan också bockas av.

Joda snart är vi på gång!

Nu är det bara de smååå petitesserna kvar. Som utrivning av det gamla, flytt av avlopp, flytt av maskiner, insättning av allt det nya, ommålning, eldragning och ja… allt det övriga som jag förmodligen förbisett. Kanske är vi klara nån gång innan sommaren. Nåt år.

Duellanterna

Av Malin Lindberg, 23 maj 2011 kl 14:51, Bli först att kommentera

Sitter och lyssnar på två spelevinkar som fikar mellis vid köksbordet. Faschinerande hur de liksom ska toppa varandras "resultat". Hela tiden. I allt.

"Jag skrev ut min saga idag och det blev 3 sidor"! Säger den ena, med en röst som hoppas på imponerande gensvar.
Den andre smular förstrött lite bulle, tar en tugga och bräcker av med:
"Jag skrev inte ut min saga men… det hade nog blivit 4 sidor".
De "duellar" en stund på liknande sätt och till slut säger den ena:
"… Fast… jag fick ju börja om med min saga och hade jag haft kvar all text så hade den blivit dubbelt så lång"…

Här om dagen var det tre grabbar i hallen som engagerat pratade om skor…(!)
"Alltså jag ska då ta mina convööörs idag".
"Jag har också det"!
"Ja, jag har två par…öh fast hemma"…
"Jag har tre"!
"Min syrra har massor"!

Alltså var kommer det här ifrån?

Tävlingskillar är de allihopa. Har det med det att göra?

Morötter alla kategorier

Av Malin Lindberg, 20 maj 2011 kl 15:02, Bli först att kommentera

Igår hade jag massor med energi när jag kom hem. Ibland händer det av sig själv och ibland behöver jag ha en morot. Bildligt talat. I övrigt är morötter rätt överskattade.

Mina "morötter" såg ut så här igår, och gjorde så att jag fejjade hela huset i ett huj.

I onsdags cyklade jag hem från jobbet. Där krävs för min del också en del pepp och positivt tänkande för att lyckas, i synnerhet när det småregnar och är rejält motvindigt. Jag tycker själv att det är rätt långt från Västerslätt till Ersmark dessutom. Då är det himla bra med en fin, bra och skön cykel.

En sån som jag nyligen fick när jag fyllde år till exempel:

Eller -när det är som jobbigast i uppförsbacken plötsligt höra den här låten i hörlurarna:

http://www.youtube.com/watch?v=XjVNlG5cZyQ

I onsdags gjorde den så jag den sista kilometern rent svischade fram.

Morötter finns i min värld i alla varianter… ovan är några favoriter.

Minneskavalkad

Av Malin Lindberg, 19 maj 2011 kl 14:22, Bli först att kommentera

På söndag är det dags för årets händelse i en dansaremammas liv. Dansuppvisning på Idun och dottern på scen. Jag längtar. Och Wilma längtar enormt.

Varje år sitter vi där jag och J och ser våra fantastiska döttrar liksom trolla på scen.
Och så gråter vi en skvätt. Av stolthet och förundran över att de blev sånna dansare av dem. Det är som att slå på en på-knapp när de kommer upp på scen och de riktigt stålar om dem.

Wilma brås inte på mig i alla fall. Även om jag, i typ tidernas begynnelse, faktiskt ägde en mintgrön dansstass i form av tights, dräkt och tillhörande benvärmare i värsta Fame-stil. En mundering som jag använde varje söndag på "Gropen" i Robertsfors Folkets Hus där jag och några till fick lära oss jazzdans av badmästarens fru…

Det var på den tiden vi var sura för att inte Piccadilly Cirkus med Pernilla Wahlgren hade vunnit Melodifestivalen… Det var tider det.

…Och antagligen syner också… -Jag i mintgröna trikåer…

Nåväl. Det jag skulle komma till var egentligen inte en minneskavalkad anno1984 utan att i morse när Wilma vaknade var hon dunderförkyld och kunde knappt prata. Vilket i detta läge innebär en enorm frustration inför söndagen! För gud nåde den bacill som inte sprungit sin kos innan dess.

Dags för avvänjning

Av Malin Lindberg, 18 maj 2011 kl 09:03, Bli först att kommentera

Idag börjar jag en ny fas i mitt liv. Det är förknippat med viss avvänjning och kommer antagligen att skapa infall av en del fusk. Jag är medveten om det men ser det, just idag i alla fall, som en ren utmaning. Det kommer också-enligt vissa konsulter- att innebära ett högre mått av effektivitet för mig rent personligen. Så detta kommer således även min arbetsgivare att tjäna på.

Sannerligen säger jag dig, stordåd kommer inträffa!

Från och med nu så kommer jag nämligen att läsa min e-post endast tre (3) gånger per dag. Mot nuvarande: konstant. Jag är extremt nyfiken av mig och kan liksom inte låta bli att kolla när det plingar till. Och ljudet vill jag inte stänga av för man bör ju ändå höra när posten kommer…

Nu har jag läst min e-post på morgonen. Nästa gång blir vid lunch och sen en sista gång i eftermiddag. Sen får det vara bra. Helt enkelt. Och dessemellan är mejlboxen avstängd. Så där ja. Ett under av effektivitet och fokusering kommer jag nu att bli. Tror också att det kommer innebära att saker och ting kommer tas i rätt ordning.

111:e födelsedagen

Av Malin Lindberg, 17 maj 2011 kl 13:56, Bli först att kommentera

Efter en osedvanligt tidig morgon, (var faktiskt på stan före sju-vilket enligt mig är extremt arla) så häller jag nu i mig en balja kaffe -igen. Vet inte vad som hänt på senare tid men jag dricker så mycket kaffe! Men det ska ju vara hälsosamt sägs det, så jag kanske kan fortsätta… Efter mitt kostbyte så kan jag dessutom dricka relativt många deciliter innan magen säger stopp vilket bara det är en fröjd.

VK bjöd på frukost på stan i morse, dock inget kaffe, men därav den tidiga morgonen. Tidningen fyller nämligen 111 år idag, 17 maj. Men som en av besökarna sa när han fick höra anledningen till kalasandet på torget: " Ni ser då mycket yngre ut".
-Och det får man ju ändå tacka för.

Frukostflingorna var självklart enbart en del av installationen…
Men alla förstod inte det…

Tablettaskar hörde dagen till ära också till frukosten…

Med två ljus i baksätet

Av Malin Lindberg, 16 maj 2011 kl 12:46, Bli först att kommentera

Nu äre länge sen igen. Man kunde tro att jag tappat stinget. Och emellanåt gör jag ju det.

Men jag kände nu att det kanske är dags för en liten update.

I går spelade Teo sin första fotbollsmatch för säsongen. En oerhört laddad kille som längtat länge. Efter matchen tog jag med honom + kompis för att handla lite innan vi åkte hem. Pojkarna ville hellre sitta kvar i bilen än följa med in på affären och det gick ju bra.

Trodde jag.

I god tro låste jag in de två grabbsen i baksätet jag och gick in på affären.

Jag möts av ett diffust billarmsljud nån stans på den enorma parkeringen när jag kommer ut från affären och en liiiiten blinkers i min hjärnas varningslokal börjar samtidigt pulsera…nämehväntanu…skulle det där möjligen, eventuellt kunna vara…få se nu… vår nya-bil-med-larm?!

Och jaaa då. Mycket riktigt. Jag skulle ju tack o lov bara handla typ mjölk, så jag har väl kanske varit inne i affären max 3 minuter, men ändå.

Inne baksätet sitter två småkillar som fullständiga ljus och stirrar rakt fram.

Min -trots detta- kolugne son säger med självklar röst när jag förskräckt öppnar dörren: "Ja mamma vet du, det har larmat HELA tiden medans du handla´ Jag bara tog JÄTTEförsiktigt HÄR (visar med handen på sätet framför) och då började det tjuta. Sen. Ja sen har det tjuti".

Det hela visar sig varit ett smärre äventyr för de två som inte visar minsta tillstymmelse till att ha blivit fördärvade, tack o lov.

Jag är världsbäst!

Presenter

Torsdagsgala

Ett bättre tvättliv

Duellanterna

Morötter alla kategorier

Minneskavalkad

Dags för avvänjning

111:e födelsedagen

Med två ljus i baksätet

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se