MatFrisk på VK

Bli frisk av din mat

Hur vetenskapligt är detta?

Av , , 1 kommentar 1

Människor äter alltmer kött. Samtidigt hopar sig bevisen för att kött och charkuteriprodukter orsakar cancer och andra sjukdomar.

Källa: DN.se   

I artikeln skjuter man in sig på konsumtionen av "rött kött" och att par varianter av tarmcancer.

"Det säkraste vetenskapliga underlaget gäller tjocktarms- och ändtarmscancer – den tredje vanligaste cancerformen i Sverige som drabbar ungefär 6.000 människor varje år."

Hmmm, spontant låter det riktigt illa, men låt oss räkna en stund och sätta siffrorna i ett perspektiv. Enligt texten är det sex tusen av landets nio miljoner som drabbas, alltså 6000/9000000 eller cirka 0,067%.  

Ur faktarutan som finns intill texten:

"Det finns ett massivt vetenskapligt stöd för att charkuterier och rött kött höjer risken för tjock- och ändtarmscancer. Riskökningen varierar något mellan olika studier, men verkar ligga någonstans runt 30 procent för varje daglig portion."

Nu är detta väldigt luddigt skrivet i och med uttrycket "…för varje daglig portion." Vad innebär det egentligen? Låt säga att det gäller den som var dag konsumerar "en portion". Då stiger sannolikheten  till 0,087%, alltså med 2/9000.

Inte för att jag menar att detta är en negligerbar risk, men fundera lite extra över hur en multifakoriell observationsstudie skulle kunna urskilja en så liten risk/riskökning. Det är lite som att mäta upp ungefär 9 meter och med ögonmått avgöra om det skiljer 6(+2) millimeter från det exakta. 

"Försökspersonerna får fylla i blanketter med olika rutor. De kan till exempel kryssa för om de har ätit ”korv- och korvrätter”, ”bacon”, ”blodkorv”, ”leverpastej”, ”köttfärsrätt” eller ”helt kött” den senaste veckan."

Förstår ni nu vad jag menar med "ögonmått"? 

Fetma + ADHD = sant?

Av , , Bli först att kommentera 1

 Människokroppen är fantastisk när det gäller att anpassa sig till mycket vitt varierande levnadsbetingelser. Det gäller inte bara klimat och liknande fysiska betingelser utan även att de tillgängliga födoämnena kan variera både i mängd och kvalité. Den som äter en undermålig mat kan drabbas av näringsbrist vilket kroppen tycks kompensera för genom att snabbt bli hungrig igen trots att den tillförda energimängden med god marginal överstiger behoven vilket kan leda till överätande, ibland parat med att näringsbristen ändå kvarstår. 

Upsala Nya Tidning finns en kort artikel ur vilken jag citerar:

Symtom på adhd är dubbelt så vanligt bland patienter som ska göra en operation mot fetma än i den övriga befolkningen, visar en Uppsalastudie. Ofta är besvären kopplade till stört ätbeteende, oro och nedstämdhet. (TT)

Studien omfattar 187 fetmapatienter som står inför att göra en "fetmaoperation" och man har tydligen observerat en samvariatiom mellan ADHD och grav övervikt. 

Studien … "ger ytterligare stöd för uppfattningen att ADHD kan vara en viktig faktor att beakta vid fetma", säger psykologiprofessorn Ata Ghaderi vid Uppsala universitet och efterlyser mer forskning. 

ADHD kännetecknas av koncentrationssvårigheter och kraftigt förhöjd aktivitet eller uttalad passivitet. ADHD är mycket omdiskuterat och vetenskapen har ännu inte kommit till definitiva slutsatser om vad som orsakar och driver sjukdomsförloppet. Ett flertal experiment har emellertid visat att det går att förbättra de drabbades hälsa genom att förbättra deras kost, ofta genom att tillföra en eller flera omega-3-fettsyror.

Antag att (ett antal av) dessa fetmapatienter överäter en näringsgles och undermålig kost för att försöka få i sig tillräckligt av ett eller flera essentiella näringsämnen. Detta leder i längden lätt till en påtaglig övervikt. Kvarstår ändå bristen på ett eller flera av de näringsämnen som som är betydelsefulla för att motverka ADHD så kan sambandet mellan detta och fetman vara möjligt att förklara, åtminstone till en del.

En näringsgles kost domineras även ofta av socker och/eller stärkelse. Både fetma och ADHD kan bero på att dessa ämnen inte tillför någon som helst essentiell näring utan enbart energi. 

Tyvärr har jag inte haft tillgång till studien utan mina spekulationer om den grundas på den kortfattade TT-texten. Finns någon som har tillgång till den kompletta studien så tar jag gärna emot den på min mailadress: erik(dot)[email protected]

Spetsforskning eller chokladmarknadsföring?

Av , , 1 kommentar 0
 

Forestil dig en chokolade, der både mætter, smager godt og som øger kroppens forbrænding. Det lyder for godt til at være sandt, men det er ikke desto mindre netop sådan en chokolade, som et hold danske forskere fra Københavns Universitet har i støbeskeen.

Källa: Berlingske.dk 27/12 2011

Dansken Arne Astrup har under många år samverkat med dansk sockerindustri genom att stödja den med diverse obskyra studier som förringar sockrets skadeverkningar. Hans aktiviteter i detta sammanhang har emellertid minskat avsevärt under senare tid då ett antal betydande forskare med nyare studier har börjat argumentera för diametralt motsatta åsikter. Nu är ju godisbranschen ekonomiskt väldigt lockande, särskilt om den kan kopplas till bantning, vilket uppenbarligen tilltalar Astrup.

»Det kunne være interessant, hvis helt almindelige mennesker kunne bruge chokoladen som et indslag i deres kost og på den måde kunne komme til at spise mindre,« siger professor dr. med. Arne Astrup, der leder Institut for Human Ernæring ved Life på Københavns Universitet. Han er primus motor i udviklingen af chokoladen.

Det är väldigt roande att läsa artiklar som denna som försöker göra dygd av sådant som bara för kort tid sedan var svart som synden.

Forskergruppen har i den forbindelse (forskning om bantning, min anm.) længe haft et godt øje til mørk chokolade, der indeholder det mættende fedtstof stearinsyre…

Lägg märke till slutet av meningen: "…den mättande fettsyran stearinsyra…" Jodå, den är fullt ätbar och en förstklassig beståndsdel i fett trots att åtminstone jag får negativa associationer av namnet. Men låt oss ta reda på vad det egentligen är.

Stearinsyra (oktadekansyra) är en fettsyra med 18 kolatomer, dess namn kommer från det grekiska ordet stéatos vilket betyder talg. Smältpunkten ligger vid 70 grader och är därför en starkt bidragande orsak till att choklad är stabilt och inte gärna smälter förrän den hamnar i munnens värme.

Stearinsyra är vanligen sparsamt representerat i vegetabiliska fetter (typiskt <5%) medan det utgör upp till 30% i naturliga animaliska fetter (kom ihåg dess namn som betyder talg!). Till yttermera visso är det en mättad fettsyra

Märk ironin i att godisforskaren Astrup försöker slå mynt av en förment vegetabilisk produkt (choklad) vars huvudsakliga fettkomponent är en av de vanligaste i naturliga animaliska fetter!

Man gör även stor sak av att ett ämne i chokladen, theobromin, aktiverar kroppens produktion av stresshormonet adrenalin vilket i sin tur "ökar förbränningen". 

Theobromin stimulerer centralnervesystemet ved at frigøre adrenalin. Dette stof har længe været kendt for sin fortræffelige evne til at øge kroppens forbrænding, især hvis det blandes sammen med chili og grøn te.

Visst, egenskapen är känd sedan länge, men vad innebär det egentligen? I en stressig situation, om det så beror på att man jagas av vargarchefen eller egna prestationskrav, så frigör adrenalinet kroppens energiresurser och ökar förutsättningarna att klara påfrestningarna. Men ökar "förbränningen" särskilt mycket för den skull? Jo, om du jagas av vargar eller måste genomföra krävande prestationer, då sitter det bra med snabbt tillgänglig energi. Men om stimulit kommer när du sitter avslappnat i en länstol med halvslutna ögon och lyssnar till god musik och njuter "bantarchoklad" med inslag av theobromin?

Man kan mäta att andningen ökar (bra med ökad syretillförsel när man skall "förbränna") samt att hjärtfrekvensen stiger (bra med ökad blodcirkulation även om den minskar till huden). Vad adrenalinet faktiskt gör är att öka förutsättningarna för att göra ansträngande saker, inte att passivt "öka förbränningen" utöver att andas djupare och få ett dunkande hjärta.

»For at få chokoladen til at mætte ekstra godt, putter vi nogle hørfrøfibre i. Fordelen ved disse fibre er, at de ud over at mætte også binder noget af fedtet fra maden i tarmen.

Här krockar inbillningen med verkligheten. Astrup argumenterar för att tillsatsen av linfrön dels skall mätta, dels skall hindra en del av chokladens fett att absorberas ur tarmen. Det första antas vanligen ske genom att fibrer absorberar vätska i magen och sväller till större volym vilket skall bidra till mättnadskänsla. Testa själv med lite linfrön i maten och se hur pass effektivt det är.

Det andra, att hindra fettupptag, är rent slöseri med jordens resurser. Det som på sin höjd händer är att man skiter ut oanvänd energi och kompenserar med att fortare bli hungrig, äta tidigare och/eller mera. 

Studier tyder på, at stearinsyrefedt i maden kun optages med 90 procent så måske 10 procent af stearinfedtet ryger ud med afføringen, og hvis vi kunne øge dette kalorietab til 30 procent ved at tilsætte kalcium og hørfrøfibre, så begynder det virkelig at ligne noget.

Låter detta som spetsforskning i nutrition eller marknadsföring för en godisindustri? 

Arne Astrup understreger, at han og hans forskergruppe ikke har opfundet chokoladerne for at tjene penge – de håber blot på, at industrien vil lade sig inspirere af deres forskning, eventuelt indgå i et samarbejde, således at så mange mennesker som muligt kan sætte tænderne i chokolade, der mætter og slanker i stedet for at fede. 

Sure.

Man måste inte vara hungrig för att gå ner i vikt!

Av , , 2 kommentarer 3
Att jobba med verktyg som inte biter och åka på bakhala skidor är oerhört stressande, särskilt om man förväntas prestera något. Samma sak gäller när man får välmenande råd som inte fungerar. Med stor sannolikhet har du själv försökt banta bort några få (eller riktigt många) kilon och upptäckt hur svårt det kan vara. Man försöker äta mindre vilket snart ger svårbemästrad hunger, man försöker motionera vilket ger god aptit. 

Om du får förnumstiga råd hur du skall bete dig för att bli smal och lycklig så kan du lite diskret titta på den eller de som vill hjälpa dig. Inte sällan är de själva klart överviktiga, ett par exempel är kändisar i TV:s Fråga Doktorn.  

Lars-Erik Litsfeldt har skrivit om den frustration man lätt känner som  överviktig i en informationsrik men samtidigt lättläst bok som främst vänder sig till yngre men även bör kompisläsas av föräldrarna och andra som bryr sig.

LCHF, Low Carb High Fat, sprider sig med fantastisk hastighet genom Sverige och är numera välkänt för minst en fjärdedel av svenskarna, men hittills har nästan all information vänt sig till vuxna. Framgångarna har varit större bland de lite till åren komna, vi som växte upp innan den hittills rådande fettskräcken slog rot ordentligt. Vi har både smak- och andra minnen som gäller ”riktig hemlagad mat” och är därför hyfsat lättövertalade att försöka den nygamla kosten.
 
Har man däremot vuxit upp med lättmjölk, plastost, snabbmat och fryst pizza i kombination med klämkäcka råd av typen ”ät mindre och spring mer” så kan LCHF-tänket kännas lite avlägsnare. Men om man greppar de ganska enkla bakomliggande sambanden och resonemangen så ökar förståelsen.
 
Baserat på sina egna och andras erfarenheter samt med betydande kunskap om kroppens grundläggande funktioner berättar författaren steg för steg vad som sker i kroppen. Man får basala och allmänt accepterade kunskaper i biokemi och fysiologi, kunskaper som kommer i skymundan när livsmedelsindustrin gör ”vetenskapliga studier” som inte siktar på att vidga kunskap utan istället ställer frågor som kan besvaras med deras produkter.
 
Trots att man t.ex. mycket väl känner till att diabetiker typ 2 får sina blodsockervärden kraftigt försämrade av högt kolhydratintag så är ett av vårdprofessionens första svar på detta problem att förskriva mediciner istället för att föreslå att man skall minska användningen av kolhydratrik mat. 
 
LCHF som metod att gå ner i vikt bygger på att ta kontroll över några av kroppens viktigaste hormoner. Till dem räknas det anabola hormonet insulin som bland annat utsöndras vid för höga nivåer av blodsocker som nästan uteslutande beror på kolhydrater i maten. Insulin beskrivs som blodsockersänkande, men mindre ofta får man veta att det till stor del sker genom att omdirigera blodsockret så att det lagras som fett istället, dessutom stängs den naturliga användningen av kroppsfett som energikälla vilket tillsammans betyder att det är lätt för en kolhydratätare att lägga på sig några gram här och där. Ynka tio extra gram fett per dag ger klart över 4 kilo viktökning per år. (Jo faktiskt, fettväven innehåller nämligen vikt i form av blodkärl och annat). Och detta kan pågå i många fler år än du gärna tror.
 
”Men om jag inte skall äta bröd, pommes frites och pizza, vad finns då kvar?” Lugn, boken avslutas med en receptdel som ger många välsmakande alternativ.
 
  • Jag rekommenderar LCHF for the next generation till både unga med viktproblem, deras kompisar och föräldrar samt vårdpersonal och andra som förväntas hjälpa dem tillrätta med sina problem. 
 
Optimal förlag har under de senaste åren givit ut en mängd böcker om LCHF, inte minst böcker om matlagning. Vid min senaste räkning rörde det sig om ett trettiotal som direkt eller indirekt gäller LCHF.
 
Lars-Erik Litsfeldt
Optimal förlag

Mat på bestämda tider?

Av , , 1 kommentar 3

Jag debatterar här och där på Internet och möter då och då påståendet ”Barn ska ha bra mat på bestämda tider.

 
Må vara att det är logistiskt enklare och ett sätt att lyckas få ungarna att underkasta sig en vuxens dominans, men jag ser det helt annorlunda.
 
Det finns minst tre sätt att kontrollera sitt matintag, styra dess sammansättning, välja mängd och tidpunkten.
 
Lämna den första punkten därhän, där finns fortfarande väldigt skilda ståndpunkter. Låt säga att den ska vara ”bra”.
 
Traditionell kostrådgivning utgår från att man skall klara att lägga för sig ”lagom” mycket och etiska regler straffar den som lämnar kvar på tallriken (”Tänk pa barnen som svälter…”)
 
Så återstår då tid och den tror jag är oerhört viktig. Hunger är styrt av så många faktorer och engagemang i andra aktiviteter är en av dem. Hur många gånger har du inte själv upplevt att mat-tiden har närmat sig och passerat med avsevärd marginal utan att du varit nämnvärt intresserad av att äta? För mig sker det dagligen, men det kan ju bero på att jag som LCHF-are har bättre tillgång till mina kroppslager av energi.
 
Alternativt kan föregående måltid ha varit lite (eller mycket) för stor, i vart fall i förhållande till det behov man haft. Att då äta på kommando är direkt kontraproduktivt. Ätande har en tendens att leda till mer ätande och så står man där med ett ännu större energiöverskott än förut.
 
Det måste finnas en logisk orsak till att magsäcken hos människan är så enormt flexibel i storlek, den kan variera 10-20-30-40 gånger från minsta till största volym. Tillåt magen att ”gå tom”, det är ett gott skäl för att engagera andra kroppsvävnader i metabolismen.
 
Kan man inte styra sammansättningen av maten, en mat-tant bestämmer hur mycket som hamnar på tallriken och en inre (eller yttre) moralröst säger att ”barn svälter på andra ställen” så återstår bara att skjuta på nästa mattid för att inte överkonsumera. Men det är inte tillåtet enligt hittillsvarande synsätt.
 
Men det är ju bara mina erfarenheter och tankar. Vilka är dina rationella skäl att äta efter andras scheman?
 
Med vänliga hälsningar / Erik Edlund 

En liten närsyntare titt på fettmetabolismen

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag svarade på en fråga i ett diabetesforum. I korthet handlade det om metabolism av fett, fettsyror, ketoner och glukos. 

Inga celler i människokroppen kan förbränna vare sig glukosfettsyror eller ketoner. Det cellerna använder för sin energiförsörjning är ATPadenosintrifosfat, samt i viss utsträckning ADP. Dessa produceras i stor mängd (i storleksordningen halva till hela kroppsvikten per dygn!) imitokondrier som finns i stor mängd inne i alla celler. 

Glukos, fettsyror och ketoner är några av de olika bränslen som matar mitokondrierna. I några få av kroppens delar är det enbart glukos som fungerar, nämligen de röda blodkropparna samt en mindre del av hjärnan (uppskattningsvis 1/4 – 1/3 av energibehovet). Finns ytterligare något, men kommer inte ihåg vad det är, har ev. något med njurarna att göra. I och för sig bör jag kanske lägga till att ävencancerceller har ett strikt glukosbehov, däremot används det helt annorlunda då de har en betydligt primitivare ämnesomsättning. 
 
Ketoner är vattenlösliga och därför lätt transporterbara i blodet. De bildas i levern med fett/fettsyror som råvara. I hjärnan (och överallt annars) har de betydligt större verkningsgrad (25-28-30%) än glukos vid driften av mitokondrierna, kräver mindre mängd syre och lämnar mindre mängd "avfall" efter sig. Det är ketonernas inverkan som gör att de som fastar efter några dagar känner sig euforiska. 
 
Så fort man använder fett som energiråvara huggs fettsyrorna upp och bildar ketoner, det är helt naturligt. Att exklusivt förknippa ketoner med svält tyder på "gammeltänk". 
 
Alla överskottsproteiner, de som inte används för reparationsarbeten, hormonerenzymer och liknande bryts alltid ner till kvävehaltiga avfallsämnen (den gula färgen i urin) samt glukos. Vid ren svält börjar kroppen avveckla sådant som är väldigt energikrävande men inte nödvändigt för överlevnad. Detta inkluderar i första hand skelettmusklerna. Självklart bryts dessa proteiner ner på samma sätt som de i maten, annat vore slösaktigt. 
 
Det finns minst två ställen där en fettmolekyl (triglyceridtriacylglycerol) spjälkas till fettsyror + glycerol 
 
1) När fett levereras via ett lipoprotein (en av de transportfarkoster som slarvigt kallas "kolesterol"). En komplett triacylglycerolmolekyl kan inte inte passera via cellmembranet och in i cellens inre. Lösningen är enzymet Lipoproteinlipas (LPL) som finns utanpå mottagarcellen och har till uppgift att peta in en vattenmolekyl i "skarven" mellan vardera fettsyran och glycerolmolekylen. Detta kallas hydrolys där "hydro" syftar på vatten och "lys" betyder spjälka. 
 
Efter detta åker fettsyrorna in i cellen medan det vattenlösliga glycerolet sköljs iväg via blodet och hamnar i levern där den delas upp i sina beståndsdelar, glukosmolekyler. 
 
När så fettsyrorna lyckligt kommit in i fettcellen så skall de åter lagras på ett effektivt sätt och det sker genom att en del av det glukos som antingen levereras in i cellen via insulinoberoende GLUT1(Glukostransportör1) eller insulinaktiverat GLUT4 byggs till glycerol och hakas samman med tre av de fettsyror som råkar finnas på plats. Denna process kallas förestring
 
Insulin aktiverar LPL och gör större mängder glukos tillgängligt för att bilda glycerol inne i cellen. Insulin är därför fettskapande och detta bör vara bekant för diabetiker typ 1 som fått fettkuddar där man injicerat alltför ofta. 
 
2) När så triacylglycerolen (fettmolekylen) skall utnyttjas sker något liknande fast helt annorlunda. Inte heller nu kan en komplett triacylglycerol (förresten, det kan vara intressant att veta att tri står för tre, acyl för fettsyra och glycerol för just glycerol) tränga ut och om så skulle ske så är ändå en fri fettmolekyl inget som blodet kan transportera. 
 
Därför träder ett annat enzym, Hormonkänsligt lipas (HSL), in i handlingen. Detta aktiveras av adrenalinnoradrenalin och glukagon och hydrolyserar fettmolekylen till tre separata fettsyror och glycerol. De frigjorda fettsyrorna (eller de som just råkat komma in i cellen) passerar cellmembranet, glycerolen sköljs som vanligt iväg medan var och en av fettsyrorna hämtas upp av transportproteiner, albumin. Detta kit kallas märkligt nog för fria fettsyror, men i vilket fall transporteras de runt i blodet till dess de stöter på en cell som behöver dem. 

 

Snart medicin mot åderförfettning?

Av , , Bli först att kommentera 1
Förhoppningsvis kan vi redan inom tio år ha ett fungerande vaccin mot åderförfettning och kanske ett separat läkemedel som också reducerar placket i våra artärer.

Det märkvärdiga är att bland de verksamma komponenterna finns oxiderat kolesterol, som annars är den riktigt stora boven när det gäller åderförfettning med åtföljande hjärt- och kranskärlsbesvär.

En forskargrupp i Malmö har kommit en bra bit på väg. Läkemedelsföretagen har hakat på.

Källa: TT via Västerbottens-Kuriren
 
Sure!
 
Inte förrän jag själv sett originalinformationen bakom detta sensationella meddelandet kan jag tro att detta tillnärmelsevis är sant.
 
Läs min recension av den nyutkomna boken Forskningsfusket! av Ralf Sundberg. Han skriver om liknande "vetenskap" som format dagens snedvridna tolkning av hur vi bör äta. Den finns i mitt föregående inlägg här på vk.se
 
När kommer ett vaccin mot okritisk godtrogenhet, för att inte säga pur dumhet?
 
Med vänliga hälsningar / Erik Edlund 

Forskningsfusket!, en rysare

Av , , Bli först att kommentera 1

Vanligen tror vi lekmän att vetenskaplig forskning går ut på att söka sanningar. Vitrockar som står framför laborationsbord eller skriver formler på en svart tavla och diskuterar med andra forskare. Ur detta kommer då och då genomtänkta och välmotiverade resultat som ibland stöder redan etablerad kunskap men då och då helt omkullkastar vedertagna idéer.

 

Tyvärr är det inte alltid så, vi är helt enkelt naiva i våra föreställningar. Nu är det inte så viktigt för gemene man om han eller hon saknar djupare insikt om universums detaljer, men när de vi skall lita till i vår vardag också fintas upp på läktaren av de som antas utgöra kunskapseliten så är det allvarligt.

 

De näringsrekommendationer vi får oss till livs är resultatet av helt andra krafter än den rena vetenskapliga processen. Av naturliga skäl är världens livsmedelsindustri penningstinn, alla måste vi äta och i den ekonomiskt välmående del av världen dit Europa och Nordamerika hör produceras större delen av relativt få gigantiska industrikonglomerat med ännu färre ägare.

Denna koncentration har av naturliga skäl inget särskilt startdatum, men som mycket annat har det en militär bakgrund. Minns att de hitte-på-fetter som kallas margarin uppfanns av kemisten Hippolyte Mège-Mouriès för att den franske kejsaren Napoleon III behövde tillräckligt med mat för att föda sin armé utöver den växande stadsbefolkningen som inte längre var produktiv i jordbruket.

Andra Världskriget inleddes hösten 1939 och innebar en omfördelning mellan den tärande delen av befolkningen, militären och deras understödskrafter, och en minskande produktiv sektor. Detta var alldeles särskilt tydligt i England som dessutom drabbades av kraftigt reducerade importer från sina kolonier beroende på att Tyskland inledde ett oinskränkt ubåtskrig.

Till en början intog USA en isolationistisk inställning, man ville hålla sig utanför ett förödande krig som åtminstone till en början föreföll vara en strängt Europeisk ensak. Med tiden kom man dock på andra tankar, de ekonomiska fördelarna man såg i att förse stridande i Europa syntes mycket lockande. Däremot var det ingen idé för mindre företag att ge sig in på den marknaden, därför skapades och växte gigantiska företag.

Vad gäller kriget vet vi hur det gick, men vad som kom ur matindustrierna efter fredsslutet är mindre känt. Av lätt förståeliga skäl lades de inte ner utan började konkurrera på den enorma konsumentmarknaden. Där har man använt vanliga ekonomiskapande metoder, nämligen effektiviseringar, allt billigare råvaror, global handel, kemister samt marknadsföring av alla de former.

I detta sammanhang använder jag begreppet marknadsföring i en vidare betydelse än betalda annonser i tidningar och andra media. Man insåg tidigt att det gällde att få omfattande acceptans för sina nya och ibland mycket avancerade produkter som avvek från det som av tradition använts som mat. Till detta använde man en kombination av “vetenskap”, reklam samt politiska påtryckningar och i rätt många fall rena och skära lögner.

Forskningsfusket! av docent Ralf Sundberg beskriver en räcka händelser och ohederliga människor såväl som ett antal nyttiga idioter som ibland av okunnighet, ibland snöd vinning av pengar eller prestige har påskyndat eller åtminstone tillåtit en osund utveckling av livsmedelsindustrin. Det är en svidande vidräkning av människor och beslut som lett fram till utvecklingen av många av dagens metabola sjukdomar som diabetes, fetma samt hjärt- och kärlsjukdomar.

Jag rekommenderar Forskningsfusket! till alla som bryr sig om av vad man äter, till alla som undrar över vad som menas med “vetenskapliga studier”, läkare, dietister, kostchefer och matansvariga för barn, sjukhus samt vårdinrättningar av alla de slag.

Dessutom borde den vara självklar litteratur i varje rum på Livsmedelsverket i Uppsala.

Forskningsfusket!
Ralf Sundberg
Optimal förlag
ISBN 978-91-7241-221-7

 

Potatis bort, grönsaker fram i rampljuset

Av , , Bli först att kommentera 3

Detta är inte i första hand ett inlägg för LCHF, däremot noterar jag en intressant utveckling i den amerikanska matdebatten. Under nästa år kommer Kongressen att överväga en ny skrivning av Farm Bill, den officiella målsättningen för mat- och jordbrukspolitik. Den nu gällande har kritiserats för att den stöder produktion av t.ex. HFCS, ett majsbaserat och särskilt sötsmakande tillsatsämne i mängder av konsumentprodukter, inklusive drycker. 

 

The USDA wants to limit potatoes in school lunch to make room for vegetables like broccoli—a good plan: Potatoes have a similar effect on blood sugar as a can of soda, and in large amounts, raise obesity and diabetes risks.

The U.S. Department of Agriculture (USDA) has come under fire from politicians and potato lobbyists over its proposal to cut back on French fries and potatoes in school lunch and offer broccoli and other vegetables instead. Yet its plan is based on sound science—and could help turn around this country’s obesity and diabetes epidemics.  

Källa: HARVARD School of Public Health 

Nu ger man sig på potatisen, denna omhuldade utfyllnad på mängder av tallrikar världen över. Målet är att öka användningen av alternativa råvaror med samma eller högre innehåll av nödvändiga näringsämnen och samtidigt minska tillförseln av ren energi i form av stärkelse.

Stärkelse är långa kedjor av glukosmolekyler som höjer blodsockret lika snabbt som socker eller de förkättade läskedrycker som flödar så ymnigt på snabbmatshaken. 

Potatoes do contain important nutrients–vitamin C, potassium, and vitamin B6, to name a few. But the potato is not the only source of these nutrients, nor is it the best: Cup for cup, for example, broccoli has nearly nine times as much vitamin C as a potato, and white beans have about double the potassium. Yet a cup of potatoes effects blood sugar in much the same way as a can of Coca Cola or a handful of jelly beans. That’s a high metabolic price to pay for nutrients that children can easily get from other sources.

Potatis är en nyhet i det Europeiska hushållen. Jo, i ditt liv är det gammalt och vant, men först under de svåra nödåren i mitten av 1800-talet tog det plats på allvar för att motverka svält. Och hade det inte varit för att man redan upptäckt att det gick att göra sprit av dem så skulle man knappast ha haft tillräckliga odlade mängder för att tillnärmelsevis täcka behoven.

Förslagen från USDA bottnar i att man vill föra fram grönsaker som ett bättre alternativ än den näringsglesa men energirika knölen. 

Rekordmånga överviktiga svenskar

Av , , Bli först att kommentera 2
Alla dieter till trots. Det har aldrig funnits så många överviktiga svenskar som nu, berättar professor Stephan Rössner på den pågående mage-tarmkongressen på Stockholmsmässan.

Det forskas mycket, berättar han, men någon ny mirakelmedicin finns inte i sikte.
 

Herr Rössner och hans åsiktsfränder är själva en stor del av problemet. Under de många år som han förestod Överviktsenheten lyckades han dåligt att hjälpa sina patienter. Två av hans mantra har varit "Ät mindre och spring mer" samt "Det går att banta med hallonbåtar".

Med den inställningen är det inte förvånande att resultaten blev så mediokra.  Så snart han lämnade sin tjänst lades hans gamla skötebarn ned eftersom det drog pengar utan att ge motsvarande resultat. Genom att bortse från kroppens basala hunger- och mättnadsskapande hormonsystem för att istället förlita sig på preparatindustrins produkter hade han hamnat i en återvändsgränd. Efter många omskrivna scenframträdanden och omfattande bokproduktion fastnade han oåterkalleligen i sitt gammeltänk.

Sedan en tid bloggar han i gammal god stil på Seniorbloggen och kommer nog att få sina fiskar varma framöver. 

Nu sveper istället LCHF (Low Carb High Fat) fram som en stormvind och drar med sig fler och fler nöjda användare som vittnar om omfattande hälsoförbättringar inklusive viktnedgång.